2009-07-30

Rogue Captain Sig's Northwestern Ale

Från Bishops Arms vidare till De Klomp.

Till maten (kvällens var Boeuf Bourguignon med färskpotatis, kanske den godaste kvällens jag ätit där) blev det åter Källaröl, men efter det frågade jag om de fått in Rogue-ölen i kassasystemet än. Det hade de. Men vilken skulle jag välja?

Jag tittade på flaskorna. De små. De stora. Bland de senare hittade jag en bomber som jag inte riktigt begrep mig på: Captain Sig's Northwestern Ale. Jag glodde på flaskan men blev bara mer konfunderad.

Jag frågade Tess i baren. ”Nej jag vet inte heller, jag tror inte ens vi egentligen beställt den, och den finns inte i några prislistor heller…”.

Nyfiken som jag är så greppade jag en flaska och två kupor. Lite mobilsurfande på gratis-wifi-nätet gjorde att det klarnade en aning. Det var en amerikansk amber/red ale (de själva kallar den för ”India Red Ale”) på 6,2%. Och den verkade ha något med något TV-program (såpopera?) att göra.

Ytterligare surfande efter hemkomsten klargjorde saker och ting: TV-kanalen Discovery Channel har en serie som heter ”Deadliest Catch” där de följer ett fartyg (Northwestern) i haven utanför Alaska som fångar stora krabbor, ett av väldens farligaste arbeten. Fartygets kapten heter Sig Hansen och för varje såld flaska skänker Rogue en slant till en fond för behövande fiskare.

Ölet verkar först ha lanserats som Captain Sig's Deadliest Ale, men verkar omgående ha bytt namn till det här, jag gissar på upphovsrättsproblem.

Bla bla bla… Blir det någon ölrecension någon gång?

Vätskan är något grumlig, färgen mörkt rödbrun. Skummet är stort, kompakt och varmvitt. Det lämnar fina skumrester på glaset.

Doften är friskt bitter med en rejäl sötma av mörk sirap och karamelliserat socker. Amerikansk humle och mycket malt. Lite rostade toner och nötter. Någonstans i bakgrunden känns det som om en vresig beska ligger och lurar.

Smaken startar med en snäll sötma som utvecklar sig med kola-toner. Den kompletteras snart av en lite reserverad bitter ton som är mycket snygg med toner av bröd, småkakor och söta citrusfrukter. Vidare en blommig smak och söt sirap.Var det bara etiketten, eller skönjde jag en aning skaldjur någonstans också? Den långa eftersmaken ger mer plats åt de bittra tonerna (80 IBU enligt etiketten) med en torr maltig smak i botten liksom blandade citrusfrukter och lite kakor.

Kolsyran är mediumstark, de små bubblorna är friska. Vätskan är mjuk och krämig.

Som väntat från Rouge, en riktigt bra öl, även om det kändes som den höll tillbaka en aning.

Betyg: 4,0. Tillgänglighet: Flaska på krogen. Pris 175:00 för 650 ml.

Nynäshamns Brännskär Brown Ale

Less geekin', more drinkin'!

Bishops Arms satsning på svenska småbryggerier går vidare, de skaffade för någon månad sedan till och med speciella kupor för ändamålet. Vilket är trevligt, men jag saknar verkligen de gamla Dugges-glasen med fartskyltarna på.

Valet för dagen blev Brännskär Brown Ale från Nynäshamns Ångbryggeri, en amerikansk brown ale på 5,3%. Den har bryggts med fyra olika sorters malt, rörsocker, honung och en mix av brittiska och amerikanska humlesorter.

”Nynäs” här för övrigt uppdaterat sin hemsida efter att ha haft en mycket minimalistisk sådan i något år.

Färgen är varmt mörkt rödbrun, vätskan klar. Det fingertjocka skummet är ljusbrunt och luftigt.

Doften är frisk och något syrlig. Amerikansk humle med lätt kemiska toner av vax och paraffin. Bitter och aningen söt.

Smaken är lätt maltig, men den amerikanska humlen tar stundtals över väl mycket. Syrliga bittra toner med lite vax/jord. Aningen söt rostad malt i bakgrunden. I eftersmaken tonar humlen (en hel del citrusfrukt) ut fortare än sötman, men den är i allmänhet kort och rätt lätt.

Kolsyran är medelstark, bubblorna friska. Vätskan är lätt till medium-mjuk.

En mycket frisk och trevlig öl som gick ner lätt. Hoppas någon gör en lika bra svensk brown ale av brittisk typ någon gång, jag tror inte jag sett någon sådan än?

Betyg: 3,85. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 72:00 för 400 ml.

Jag pratar politisk öl


I förmiddags blev jag uppringd av en trevlig tjej som presenterade sig som Josephine. Hon undrade om det var jag som hade Ofiltrerat och om jag ville prata om Obamas ”ta en öl och prata ut med grabbarna” i radioprogrammet Brunschklubben, Sveriges Radio P3. Det kunde jag väl. Inte för att jag kan så mycket om amerikansk inrikespolitik, men öl, det kan jag prata om.

Kvickt till datorn för att läsa på vad det hela handlade om och läsa lite extra om de olika öl som de inbjudna valt. Varför de inte kunde dricka samma öl har jag ingen aning om, men det var väl det som var det intressantaste med det hela.

Så jag kollade lite extra på Bud Light, Blue Moon och Red Stripe, vilka deras målgrupper var och hur deras image ser ut. Vilka som äger märkena och vilka deras svenska motsvarigheter skulle tänkas kunna vara.

Det gick till och med så långt att jag kollade hur Hoegaarden och Diageo uttalas korrekt…

Så ringde de en timme senare och jag fick prata på i direktsändning. Jag tycker faktiskt att det gick bra, och det är inte ofta jag tycker det.

Inslaget ska läggas ut separat på deras hemsida under dagen. Återkommer då.

Senare uppdatering: Nu finns hela programmet utlagt på nätet: Länk. Jag dyker upp kring tjugoförsta minuten i första delen.

Tack till Baggen från Beerwell för lite feedback innan sändningen!

2009-07-29

Snart är sommaren över


Snart är sommaren över. Fast efter att ha glott runt i De Klomp-lagret tror jag att det går att överleva den här hösten med.

Drack ett par goda öl med. Recensioner kommer.

Guinness is good for you!

Amerikanska hjärtforskare har i djurförsök gett hundar ljus lager eller den irländska torra stouten Guinness.

Det visar sig att antioxidanterna i Guinness hjälper mot trånga blodkärl.

Läs mer hos Svenska Dagbladet eller BBC.

(Okej, studien presenterades redan 2003 men är det rötmånad så är det. Kan SvD kan jag!)

Soundtrack: Carla Jonsson ”Ølhund”

Sveriges ölmarknad - omstruktureringar på gång?

Inspirerat av ett samtal med De Klomp-Take för några veckor sedan…

Den svenska ölmarknaden är unik på många sätt. Ett av dem är ägarskapet hos de stora aktörerna, något man kanske inte funderar över varje dag.

Jag har valt att fokusera på de som levererar till Systembolaget eftersom det är enklast att få statistik där. Så här såg listan för de största leverantörerna ut juni 2009:
  1. Carlsberg Sverige (7.054.294 liter)
  2. Spendrups Bryggerier (4.511.631 liter)
  3. Kopparbergs/Sofiero Bryggeri (3.060.439 liter)
  4. Åbro Bryggeri (3.019.322 liter)
  5. Galatea Spirits (1.711.748 liter)
Och sådär brukar det se ut. Carlsberg är jätte-störst. Sedan kommer en klunga med Spendrups/Kopparbergs/Åbro vilka då och då flyttar upp och ner mellan plats 2-4. Och så Galatea som är lite mindre. Efter dem kommer ytterligare en klunga som säljer ungefär hälften av Galatea.

Carlsberg Sverige bildades 2001 som ett resultat av sammanslagningar av Pripps Bryggerier, Falcon och Carlsbergs svenska verksamhet. Det ägs av danska koncernen Carlsberg.

Spendrups Bryggerier har rötterna i Grängesbergs Bryggerier. De växte sig starka under 1980-talet då de köpte ett antal mindre landsortsbryggerier och fick en riktig skjuts då de 1989 köpte Wårby Bryggerier av KF. Koncernen med intressen i såväl vin som kaffe avnoterades från börsen 2001 och ägs genom olika bolag av familjen Spendrup.

Kopparbergs Bryggerier växte genom skicklig marknadsföring och aggresiv prissättning allt större under 1990-talet, de har också köpt upp bryggerier som Zeunerts och Sofiero. Ägare: Ett antal privatpersoner med bröderna Bronsman i spetsen.

Åbro Bryggeri med varumärken som Åbro Original, Småland, Kung och Svenskt Starköl har en stabil bas i sydöstra Sverige och Stockholmsområdet. Familjen Dunge har ägt bryggeriet sedan 1898, tidvis som enskild firma.

Galatea Spirits är skandinaviens största alkoholimportör med ölmärken som Three Towns, Krušovice, Arboga och Samuel Adams. Startades som ett hobbyprojekt 1993. Köpte 2001 upp ett antal varumärken från Carlsberg Sverige vilka licensbryggs på olika svenska bryggerier. Här har jag inte kommit längre än att företaget är privatägt och har haft samma ägarbild sedan sent nittiotal.

Okej. Om vi hoppar över Carlsberg så är trenden tydlig: Sveriges ölmarknad ägs av svenskar, till en stor del svenska privatpersoner. Sett i ett internationellt perspektiv är det här inte en vanlig situation.

Om man tittar sig omkring så ser man fler av de internationella jättarna distribuerade av betydligt mindre lokala bolag. Holländska Heineken licensbryggs i Sverige av Spendrups. Världens största bryggerikoncern, Brasiliansk-Belgiska InBev distribueras av konkurrenten Carlsberg. För att ta några exempel.

Frågan är vad som händer om den ekonomiska krisen förvärras. Är alla innerst inne nöjda över hur det ser ut idag? Eller kommer vi att se snabba internationella uppköp av svenska bryggerier om de börjar få ekonomiska problem?

Förutom de på topp 5 finns privatägda Krönleins i Halmstad och ett antal importörer som Scottish & Newcastle. Undrar vilka som äger dem sedan det företaget splittrades mellan Carlsberg och Heineken?

2009-07-28

Storbritannien: Latte in, broon ut


Ett tidens tecken: Den brittiska statistikbyrån har en varukorg för att räkna på konsumentprisindex. Denna korg förändras lite då och då för att fortsätta spegla medelsnittsbrittens liv.

Och bland de förändringar som gjorts senast är att plocka bort brown ale och ersätta den med stor-stark-lager. Och ta-med-caffe-latte.

Läs mer hos BBC.

"Sifonkeggen" = Minikeg

Bild: Fass-Frisch

Jag fick ett tips idag om att det system som jag fick beskrivet för mig i det här inlägget.

Korrekt beskrivning är att den lilla plåttunnan på 5 liter är ”mini-keg”. Och det visar sig att den fortfarande finns att köpa, om inte på Systembolaget. Men de är populära hos hembryggare som dessutom använder den tidigare nämnda kolsyre-tillsats som trycksätter burken.

Marknadsledaren heter Fass-Frisch. Där ser man vad man kan lära sig.

Senare tillägg: Här är en bättre bild, från finska hembryggarbutiken Viinitalo Melkko. Använd med tillstånd.


2009-07-27

Ännu en liten återupptäckt

Senaste veckan har jag eventuellt verkat bli inblandad i en eventuell aktivitet där eventuellt Nils Oscar Kalasöl kan bli inblandad. Eventuellt.

Så då insåg jag att jag inte druckit den på ett tag. Och eftersom jag i ett annat ärende var förbi Nyköping tyckte jag det var lika bra att köpa några flaskor. (Dessutom såg jag att de hade Nils Oscar Imperial Stout i lager, normalt beställningsvara)

Och jisses vilken god, karraktärsfull och lättdrucken märzen det är. Mums!

2009-07-26

Ölförpacknigshistoria: Sifonkeggen


Efter gårdagens trevliga ölprovning på De Klomp igår kom jag att börja prata ölförpackningar med en av gästerna.

Han mindes mellanölstiden (jag hade just fyllt 3½ när den slutade) och de mer eller märkliga förpackningar som fanns då – Rigello nämndes givetvis.

Men också en konstig förpackning jag inte tidigare hört talas om, ett slags föregångare till dagens nya engångsfat som KeyKeg (där en yttre plastdunk trycksätts av vanlig luft och pressar ölen ur en inre plastpåse) och till Beertender-konceptet (där ölet sugs ut ur en plastbehållare).

Det var ett slags minifat på 5 liter, men för att bevara ölen lite längre än de som nu är populära i Tyskland så trycksattes de med små kolsyrepatroner som normalt användes i sifoner.

Min bordsgranne berättade att han bara köpte ett sådant fat en gång, det var mycket strul att få dit patronen, som dessutom måste bytas allt eftersom ölen gick åt, den läckte, ölen överskummade och var allmänt jobbig. Och de försvann också så småningom från butikerna.

Jag hade aldrig hört talas om det här tidigare. Är det någon läsare som vet mer? Hur fungerade trycksättningen? Hur såg faten ut? Var det vanligt? Vilka bryggerier var inblandade?

Sigtuna Dubbel IPA

En rätt oväntad öl på De Klomp igår var Sigtuna Dubbel IPA, en amerikansk Double/Imperial India Pale Ale från Sigtuna Brygghus på 10%. Oväntad inte minst eftersom jag helt missat att den tillverkats mer än till ölfestivalen i Eskilstuna tidigare i våras.

Om jag inte missat något (det har jag säkert) är det här det andra tredje fjärde kommersiella exemplet på stilen i Sverige efter Never mind the Bollox! från Dugges, Huvill från Närke Kulturbryggeri och DIPA från Nynäshamns Ångbryggeri.

Färgen är djup bärnsten, det fingertjocka skummet är varmvitt. Det lämnar lite skumrester efter sig på glaset.

Den medelstarka doften är laddad med humle, grapefrukter och en rejäl bitterhet. Det finns också en viss sötma och en frisk aning av örtkryddor.

Smaken är frisk och kraftig med mycket humle med amerikanska drag. Grapefrukt, citronskal, pomerans. Stor beska och lite alkohol. Smakerna är dock mer rejäla och robusta än eleganta. Lite sötma i eftersmaken ger en välbehövlig balans.

Kolsyran är kraftig, bubblorna små. Vätskan är medel-mjuk och aningen lätt, något som förvånar mig vid en alkoholhalt på 10%.

Ett välkommet tillskott till den svenska ölfloran, även om… Jag kommer att tänka på en bekant som jobbade som live-ljudtekniker. Han brukade påpeka att ”Det är inte svårt att få ett band att låta bra eller högt. Det svåra är när det ska låta högt och bra.”. Den här ölen låter mer högt än bra.

Inte för att den är dålig, men en DIPA är en svår stil som ger oerhört mycket när den väl lyckas. En okej bitter är fortfarande en okej bitter, men en okej IDPA blir lätt en liten besvikelse.

Betyg: 3,75. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 72:00 för 300 ml.

PS: Krogen hade i förrgår fått en stor leverans av öl från Harviestoun och Rogue. Det här kan bli en trevlig semester.

2009-07-24

Söderbärke Festöl

SMÖF 2008

Dalarnas Tidningar rapporterar idag att Skebo Bruksbryggeri bryggt ett specialöl till Söderbärke MikroÖlFestival: En strong ale på 5,2% med en gnutta honung i: Söderbärke Festöl.

Låter gott.

Privatimport igen


Då har jag åter klickat i Systembolagets smidiga PDF-blankett.

Ytterligare en låda av den jättesmaskiga tröstsläckaren Bitter & Twisted (ja, jag tjatar) från Harviestoun. Great Brands lär inte ha några problem med det. Speciellt sugen blev jag efter att Systembolaget i stället tar in den ganska menlösa Twisted Thistle från Belhaven i fasta sortimentet.

Men nu provade jag också att skicka offertförfrågan på en annan av mina favoritöl; den mer klassiska bittern HSB från Fullers (som köpte upp Gales för några år sedan). Svensk importör är Arvid Nordquist. Vilket tidigare varit ett problem, jag fick för ett år sedan det här som svar på min fråga om de kunde hjälpa mig:
[...]vi inte kan ta in nga små kvantiteter div direkt import av icke existerande produkter på vår marknad. Då det handlar om väldigt stora kostnader att lägga upp artiklar mm hos systembolaget etc. [...]
Få se om de fortsätter att spotta på oss små slutkunder. Undrar om de i så fall skulle ha problem om någon annan importör tar in de här flaskorna åt mig?

2009-07-23

Lätthefe


Under senaste tiden har jag återupptäckt en öl: König Ludwig Weissbier Lecht. En riktigt uppfriskande veteöl, perfekt till mat av många slag. Att den bara har en alkoholhalt på 2,9% märks bara när jag anstränger mig att leta efter svagheter. Och visst, den saknar lite kropp och botten samt är lite torrare än de flesta hefeweissen, men det är inget man tänker på när man intar den sval i ett bra veteölsglas.

Aloha Plenty

Samarbetet mellan Stone, Nøgne Ø och Jolly Pumpkin som resulterade i Special Holiday Ale visar sig vara början på en serie.

Snart kommer uppföljaren Aloha Plenty, som är ett samarbete mellan Stone, Maui Brewing och hembryggaren Ken Schmidt. Ölen är en porter smaksatt med kona-kaffe, färsk kokos och macadamia-nötter.

Kanske kommer den hit också?

Nyheten kommer från beernews.org, där man också kan se etiketterna.

Senare tillägg: Jodå, det är nummer fyra i seren. Belgian Style Trippel Ale (Stone - Mikkeller - Alsmith) och Juxtaposition Black Lager (Stone - BrewDog - Cambridge) är de två andra. Den senare har jag ju till och med bloggat om tidigare.

2009-07-22

Systembolagets nyheter september 2009

Dempa skriver om dem på sin blogg.

Mer BrewDog och spekulationer om oktober

Referensbloggande: Schnille & Schmak hade läst på The Good Stuff som hade läst The Scotsman Bussines att BrewDog gjort en stor deal och ska sälja tre av sina öl till Sverige (Punk IPA, 77 Lager och Zeitgeist) i stor skala.

Och så visste de att de båda senare (en ljus och en mörk ekologisk lager) kommer till det fasta sortimentet. Han hade också fått tag på septembernyheterna.

Annars hade jag tänkt att gå baklänges och kolla i min vältummade utskrift av Systembolagets lanseringsplan vilka inköp som hade kunnat passa in på de här ölen. Bara för att upptäcka att den slutar med december 2009. (det kommer 40-45 julöl i år...).

I stället kan man ju börja spekulera i vilka öl som kommer in i fasta sortimentet i oktober 2009:

Modul, Segment, Ursprung ,Typ

  • BAS, Lager flaska (…–5,9%), PET, Premium
    Tja, det är väl bara Spendrups som har haft PET-öl i sitt sortiment hittills?
  • BAS, Veteöl flaska/burk 33 cl, Premium
    Här kan det väl komma lite vad som helst. Fast visst brukar veteöl vara på halvlitrar? Tyskt? Belgist? Svenskt? Amerikanskt? Fältet ligger öppet.
  • BAS, Lager burk svensk(…–5,9%), Kombinerad med svensk lager flaska i T1, Value/premium
    T1, Lager flaska svensk (…–5,9%), Kombinerad med svensk lager burk i BAS, Value/premium
    Huvudargumentet för den här lanseringen är
    Produkternas medelålder i segmentet är hög och med tanke på konjunkturläget vill vi lansera en value produkt.
    Det är väl de gamla vanliga som ska slåss om den här volymprodukten. Carlsberg Sverige? Kopparbergs? Spendrups? Åbro? Kanske till och med Krönleins? Jag har svaga minnen av en liknande dubbellansering för en tid sedan, men kommer inte på vad det var. Min gissning: Spendrups.
  • T1, Ale/porter/stout flaska (…–5,9%), Storbritannien, 33 cl, Premium
    Ingen aning. Hoppas på något gott.
  • T1, Lager burk internationell (…–5,9%) , 33 cl, Good value
    Jadu, det finns ett par att välja mellan.
  • T2, Lager extra stark flaska (6,0+ %) , Tyskland Bock 33 cl, Value/premium
    Enligt Schnille & Schmak: Einbecker Ur-Bock Hell. Utmärkt val.
  • T2, Lager flaska internationell (…–5,9%) EU ekologisk Premium
    Enligt Schnille & Schmak: BrewDog 77 Lager
  • T2, Ale/porter/stout flaska (…–5,9%), Sverige, Premium
    Någon? Jag vet inte, men drömmer lite om något från Dugges. Det skulle vara kul.
  • T2, Lager flaska, PET, Premium
    En till... Tyskarna har ju en hel del öl på plastfkaska. Kanske något därifrån?
  • T2, Mörk lager flaska, EU ekologisk, Premium
    Enligt Schnille & Schmak: BrewDog Zeitgeist.
  • T3, Lager extra stark flaska (6,0+ %) ,Tjeckien, 33 cl, Value/premium
    Enligt Schnille & Schmak: Janáček Comenius
  • T3, Ale/porter/stout extra stark (6,0+ %) , USA/Kanada, Premium
    Enligt Schnille & Schmak: Sierra Nevada Torpedo Extra IPA. Den ser jag faktiskt fram mot, verkar vara en helt okej öl.

Senare tillägg: Dempa är på hugget, facit finns här.

2009-07-19

Babbel

Strömsholms Brygghus finns på det moderna sociala nätverket Facebook (det gör i och för sig jag med men…). De verkar ha som högsta önskan i livet att få 100 fans, just nu är vi 96. Deras facebook-sida är här.

Strömsholms har också via den sidan meddelat att deras stout Biskop Kol åter börjar bryggas i september. Då ska jag passa på att dricka av den, för det blev inte av i vintras.

Jag är proppmätt, och det är Systembolagets fel! Igår kollade jag hur Weihenstephaner stavades, jag har aldrig lyckats på egen hand själv, på deras site. Och så i marginalen hade de ett recept på en maträtt som de tyckte passade till:

Surkål med fläsk och korv.

Bara känn på orden! Man blir ett hekto tyngre bara av att se det i text. Men det är gott, och det skulle jag laga idag bestämde jag direkt. En bra chans att få undan en del grejer ur frysen dessutom.

Vi fick improvisera lite; kasslern byttes mot tärnat bacon, sidfläsket mot stekfläsk och potatisarna mot tärnad potatis. Konsistensen blev också lite mer av gryta än receptet gjorde intryck av.

Gott, men processen gjorde surkålen mycket mjällare än vad jag egentligen gillar. Normalt fräser vi bara lite bacon, har i lite enbär och låter kålen puttra i en kvart. Serveras med korvar, smörigt potatismos och hovmästarsås.

Till det? Weihenstephaner Hefe Weissbier! Mums mums.

Hm, undrar om det går att lura Take@De Klomp att ha lite oktoberfest-tema i september med kraut, wurst och festbier? Ingen annan i stan uppmärksammar den nischen.

2009-07-18

Skebo Herrgårdsporter

Jag fick den här ölen från Baggen, känd från Beerwell, som hade lagrat den sedan i höstas (tror jag). Herrgårdsporter är en engelsk porter på 5% från Skebo Bruksbryggeri.

Färgen är kolsvart, det stora skummet är högt, beige och luftigt. Det lämnar en del skumrester på glaset. Ölet är efterjäst på flaskan.

Doften är frisk med rostad malt, en viss frisk ren bitterhet, aningar av småkakor, smör, havre och mörkt bröd.

Smaken är krämig och ganska mild (på ett positivt sätt): Rostade toner (med en snabbt försvinnande rökig smak), aningar av grädde och bröd samt lite syrliga toner (stearin?). Eftersmaken har en växande elegant ren beska, lite pumpernickel och havregryn samt an lätt aning blommor. Lite alkohol och smör i avslutningen.

Kolsyran är mild, de små bubblorna är friska. Vätskan är medel-mjuk.

En helt okej porter, men bara en liten aning över medelmåttig. Den där tonen av smör som lätt övergår i stearin/paraffin stör en del.

Betyg: 3,15. Tillgänglighet: Privatimport via systembolaget. Pris: Okänt.

Inventering juli 2009



Det är ju populärt att inventera sitt öllager (se exempelvis här, här (var det ingen som gjorde det nyligen?)), jag gjorde det själv senast för 1½ år sedan, här skrev jag om det då.

Eftersom jag plötsligt fick en kväll, och eftersom sambon häromdagen undrade ”Hur mycket öl har du egentligen hemma?” så kändes det att det är dags att kolla igenom skafferiet en gång till.

Jag är inte så jättebra på det där med öllagring, så jag är inte alls säker på att alla de här går att lagra hur länge som helst. Vad tycker ni, vilka borde jag dricka inom kort?
En del öl har bäst före-datumet efter namnet. De är jag osäkra när de bryggts. Andra har ett frågetecken, då har jag ingen aning.

Lite saker jag funderade på:

Va? Jag var helt övertygad om att jag hade alla de senaste årgångarna av Slottskällans Strong Ale, jag hade tänkt bjuda in bekanta för en parallellprovning. Men ingen 2008 kvar? Mycket tråkigt.

Och visst hade jag en flaska Hantverksbryggeriet Kosacken liggande? Tydligen inte.

Dags att dricka en av de där!

Senare tillägg: Jag lagrar ölen i ett mörkt skafferi med ventil mot yttervägg. Inte alls optimalt, men det är vad jag har tillgång till.

Systembolagets nyheter oktober 1985


Följande nyheter kom in i Systembolagets sortiment under andra kvartalet 1985:
Portern var troligast ett årgångsskifte. För den som vill se HELA LISTAN kan man kolla på den här och den här inscannade sidan ur Systembolagets prislista 3/85.

Allt var inte bättre förr, varken för oss ölvänner eller whiskeyentusiasterna. Det känns som om de enda som kan ha fått det något sämre är de som är intresserade av vin från Frankrike.

Och fanns inte det öl man ville ha ur listan i sortimentet hos butiken, fick man beställa hem en hel back/låda.

Reservation: Det är inte mina bilder, jag har heller inte lyckats få tag i den som scannat in sidorna. Vet du något mer om detta, hör av dig!

2009-07-16

Jag lever

Jo, det har varit tyst här. Det har inte kommit så mycket nyheter, och jag har bara druckit god, om än inte ny, öl (Coffee Stout, Narren, Spitfire).

Men en liten nyhet kan jag komma med i alla fall: Lördagen 8 augusti håller jag en ny öppen provning på De Klomp under temat "Storbritannien, en ölhistorisk resa från tidig industrialism till dagens nytänkande". 14:00, 150:-.

2009-07-13

Mer drop-in-provningar på De Klomp

Stor variation på ölprovningarna och ölprovningsledarna under sommarens lördagar på De Klomp - ingen risk att det blir enahanda! Här är schemat som det ser ut just nu:

14:00 är starttiden och 150:- kostnaden.

2009-07-12

Rogue Smoke Ale

Enligt etiketten är denna öl en hyllning till Berlinmurens fall. En rauchbier på 7% (enligt påklistrad etikett, 6% enligt Beer Advocate) vore väl inte mitt naturliga val för denna hyllning, men varför inte? Rogue Ales kallar den Smoke Ale. Brukar inte rauchbier vara lager? Eller är det vilket som?

En konstig detalj förresten: På den etikett som importören Great Brands satt på flaskan hänvisar de till www.rogue.se, men det verkar vara en privat reseblogg. Hmmm.

Dags att ge sig på denna bomber! Färgen är röd-orange-bärnsten, vätskan är aningen grumlig (flaskan har jästfällning i sig). Det fingertjocka skummet faller fort ner till ett benvitt litet lock, lämnandes lite skumrester på glaset.

Doften är något söt och aningen rökt: Det är mer rökt lax/skinka än skogsbrand, liksom. Hittar också lite kola. Över huvud taget ganska lätta lukter.

Smaken är först aningen sur. Rökta toner (skinka/ost/lax) i bakgrunden. En viss sötma, som vitt bröd och en aning mördegskakor från malten. Det finns något slags beska, men den är inte speciellt stark eller dominant. Eftersmaken har friska bittra toner, lite smörkola och en mycket mild rökt ton.

Kolsyran är frisk och lite starkare än medium. Massor av jättesmå bubblor. Vätskan är medel-mjuk och lite lätt.

En elegant och rätt lättdrucken rökt öl, kanske något för nybörjarna? Jag vill själv nog ha dem lite mer aggressiva i rökigheten.

Betyg: 3,25. Tillgänglighet: Systembolagets mitt-i-månaden-släpp juni 2009, när detta skrivs finns 218 flaskor i butikerna. Pris: 69:80 för 650 ml.

2009-07-11

Inte samma lika?

Någon måste göra det. Det riktiga grovjobbet. Slitgörat. Det är dags!

Inspirerad av inlägget Är Mariestads Export och Norrlands Guld Export samma öl av Bröderna Lindström öl i vintras så fick jag lite senare i våras en stark känsla av misstänksamhet när jag var ute och handlade mat. Två nya budget-tvåkommaåttor lanserades samtidigt. Båda under namn från nedlagda bryggerier och tillverkade av Spendrups under namnet Hellefors Bryggerier, som köpts av just Spendrups under 2008.

Min gissning är alltså att det här är två identiska öl i två olika burkar för att säljas på olika butikskedjor. Jag tror att jag köpt Tingsryd på Coop och Risingsbo på Hemköp.

Jag ger er kvällens match: I ena ringhörnan, i blått, Risingsbo 1856 2,8. I andra, i grön burk: Tingsryd Pilsner 2,8. Båda är ljusa lageröl på 2,8%.

Och det går direkt att avgöra det här på utseendet: Det är inte samma öl!

Risigsbo är blekt halmgul som en tysk pils, Tingsryd har en ljus varm guldaktig färg. Båda har dock samma utseende på skummet: Ett vitt luftigt skum som snabbt sjunker ner till ett tunt lager med en lite ring längs kanten.

Dofterna då? Risingsbo har en blandning av friska toner med lite kemisk-söt brödlik malt, aningar av pappersmassa. Tingsryd: En mycket lättare (svag) doft med lite söt honungston. Lite papper. Mja, olika även här men samtidigt ungefär lika ointressanta och smått kemiska.

Så smaken. Hur tusan ska man parallellprova det här?

Jag börjar med Risingsbo… Lätt. Kemiska toner av pappersmassa och smörjolja/solrosolja. Tunn smak. Lite aningar av sötma och en snabbt övergående citronsyrelik bitterhet. Eftersmaken har smak av vitt bröd och lite konstgjord vass bitterhet i bakgrunden.

Tingsryd… Här är smaken om möjligt ännu lättare. Någonstans längst bak hittar jag en smak av småkakor/aningen rostad malt. Lite mer beska i den här, men det är på marginalen. Lite torrare än den andre i eftersmaken, men också lättare.

Okej. Munkänslan då? Risingsbo: Medel kolsyra. Små bubblor. Lätt vätska. Tingsryd: Något starkare kolsyra, lite större bubblor. Ännu lättare vätska, som skyms något av kolsyran.

Det här var jobbigare och mer psykiskt påfrestande än jag trott. Men som sagt, någon måste göra det (eller nåt) och nu är det gjort. Det kommer att dröja innan jag parallellprovar sunk-tvåkommaåttor igen.

Betygen: Risingsbo 2,25. Tingsryd: 2,55. Båda kan köpas till lågpris hos livsmedelshandlarna.

Det var ölprovning det

Det var ölprovning på De Klomp det. Vi var före två oroliga att alla åkt till lantstället, men till sist var det hela 33 gäster på plats.

De fick höra om svenska småbryggerier och dricka öl från dem:
Trevligt och kul. Tack till er som var där!

Skamlös reklam för mig själv

Glöm inte: Idag 14:00. Drop-in-ölprovningunder temat ”Svenska mikrobryggerier – svenska mikrobryggare” på De Klomp, Linköping. Jag håller låda, ni dricker öl.

2009-07-09

Rogue Chocolate Stout

Det är svalt, grått och regnigt. Ölfördomarna säger att man då ska dricka mustig mörk öl. Chocolate Stout från amerikanska Rogue borde passa in på beskrivningen; det är en amerikansk stout med chokladaromer på 6%.

Som av en slump har jag nyss fått exakt en sån där sejdel som är avbildad på etiketten. Så valet av glas blev lätt.

Färgen är kolsvart, det tre fingrar höga skummet är ojämnt, brunt och kompakt. Det sjunker mycket långsamt lämnandes en del skumrester på glaset. Ölet är efterjäst på flaska.

Doften är söt och lyxig med eleganta toner av mjölkchoklad och kakao. Milda toner av pumpernickel och bitter humle.

Smaken är mycket välbalanserad: Torr och ganska bitter stout å ena sidan, mjuk krämig choklad å andra. En hel del rostad (nästan bränd) malt, en robust syrlig-bitter smak och en en sakta avklingande beska. Kroppen är dock lite tunn. Eftersmaken är torr med toner av kaffe, bitchoklad, lite örter och en ren mild beska.

Kolsyran är mild, de få bubblorna är friska. Vätskan är krämig.

De bäst doftande chokladstouten jag druckit hittills. Dock saknar den en del kropp (kanske beroende på att den inte har någon sötma?) och kändes aningen tunn till och från. Nils Oscars variant känns faktiskt som ett bättre val just nu. Det är ju en kaffestout.

Betyg: 4,2. Tillgänglighet: Systembolagets mitt-i-månaden-nyheter juni 2009 (i detta nu finns 116 flaskor kvar). Pris: 69:90 för 650 ml.

2009-07-08

Heineken Slovensko Zlatý Bažant

Funderar på att testa en grej. Jag dricker upp en öl. Och så skriver jag lite om den och vad jag tyckte och sådär. Avslutar det hela med ett betyg. Låter kanske lite blekt och töntigt, men jag tycker det är värt ett försök i alla fall!

Zlatý Bažant är en ljus eurolager på 5%, tillika är den Slovakiens största ölmärke. Bryggeriet är Heineken Slovensko. Under sent nittiotal försökte någon importör att lansera den här ölen på svenska restauranger under det engelska namnet Golden Pheasant. Det gick väl sådär och det var mest enklare pizzerior som nappade, troligen såldes den till lågt pris.

Färgen är ljust guld, det stora vita skummet sjunker efter ett tag ner till ett tunt vitt lager lämnandes en hel del skumrester på glaset.

Doften är sötsyrligt maltig med en del lite kemisk men ren bitterhet och aningar av grönsaker och alkohol.

Smaken är söt med en hel del milda centraleuropeiska humletoner och grönsaker, kanske lite frukgodis, en lätt bitterhet och kokt kött. Jag hittar inte mycket av den typiska tjeckiska smör-tonen dock. Eftersmaken är rätt lätt och torr med smak av franskbröd och en aning alkohol.

Kolsyran är medium, bubblorna mediumstora. Vätskan är något mjuk i munnen, inte alls blaskig.

Tja… Jag vet inte om vi egentligen behöver den här.

Betyg: 3,0. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment. Pris: 14:90 för 500 ml.

2009-07-07

Småfunderingar på kvällskvisten

Jag funderar lite fritt.

La i morse till ytterligare en svenskspråkig ölblogg (Nils Oscar) till min iGoogle-sida för sådana. Räknade snabbt ihop dem till 34. Och till det kommer en handfull engelskspråkiga baserade i Sverige. Det är en del.

Undrar om vinnördarna är lika aktiva? Eller finns det 500 svenska vinbloggar och det är omöjligt att följa allt? Jag har ingen aning om hur den världen ser ut.

En annan sak som inte ger mig ro: Färsk öl. Det började med att jag läste inlägget Färska humlebomber – är det något för Sverige? hos bloggen Bröderna Lindströms ölkällare. Och inte bara texten utan även de vettiga och initierade kommentarerna.

Och så, i veckan, läste jag bröderna Alströms ledare i senaste numret av Beer Advocate Magazine där de högljutt pläderar för färsk öl.

Visst finns det öl som blir bättre av att lagras, och ett fåtal måste lagras innan de når sin höjdpunkt: Jag drack häromåret ett smakprov av raketbränsle-stouten Mikkeller 黑 som var rätt hemsk med spretiga smaker och aggressiv alkohol, men jag är övertygad om att min lilla flaska kommer att bli jättegod om 3-5 år.

Något fler öl är goda som de är, men mycket bättre när de fått mogna samman. Mitt paradexempel är Nøgne Ø Porter, som efter ett år i skafferiet fått mjukare kanter och en helt annan djupare karaktär.

Men det är undantag. Knappt mätbara marginalfenomen, oftast starka öl som efterjästs på flaska.

All annan öl är bäst färsk. Ölböderna nämner att de anser att tre till sex veckor efter tappning är ett bra riktmärke. Efter det börjar sakta men säkert ölen att bli sämre, framför allt är det humlens lättflyktiga oljor som bryts ner. Visst han en öl bryggd med hög noggrannhet och exemplarisk hygien ”hålla sig” i ett år, men det är en annan sak.

De gav i texten några goda råd, som väl riktade sig mot en amerikansk publik, men som borde vara en ögonöppnare även här:
  • Köp datummärkt öl
  • Köp från kylen
  • Kolla efter damm
  • Köp inte öl i reahyllan
  • Lämna tillbaka dålig öl (försök i alla fall)
Här skiljer sig situationen i Sverige en del från den i USA.

Datummärkningen är lagstadgad, och har i alla fall varit så sedan tidigt nittiotal. Tyvärr är det väldigt få som också visar när ölen är bryggd, så då får man räkna baklänges efter gissningar.

Kylförvarad öl? Jag minns när Pontus Enhörning försökte driva kampanjen ”Kall öl på Systemet” i radioprogrammet Önska(?). Det gick inget vidare, till slut hamnade han hos hög chef på Systembolaget som förklarade att deras vision och upplägg var att varorna skulle accentuera en fin middag i hemmet, och att man vill motarbeta spontankonsumtion. Ytterligare ett argument var att om de skulle ha öl kall, så måste de ha all öl kall för att vara konkurrensneutrala.

Damm. Det kanske kan ha ändrat sig, men när jag jobbade som säljare på Systembolaget dammades flaskorna aldrig, hyllorna sällan och golvet under hyllorna skurades bara någon gång i kvartalet. Så det är en bra indikation här med.

Reahyllan finns faktiskt på sätt och vis här med, kolla efter de röda priserna på Systembolagets hemsida. Fast Systembolaget är rätt bra på logistik och några stora mängder blir det sällan i butikerna. Å andra sidan verkade julölen reas ut väldigt fort i år.

Lämnat tillbaka öl har jag gjort, och det har jag aldrig haft problem med. Flaska med en del innehåll tillbaka och kontanter tillbaka, med bara elementära frågor om orsaken. Systembolaget är nämligen också de intresserade av när saker gått snett, och det verkar vara distributören som får ta den ekonomiska smällen. Och så får de statistik.

Men man ska kanske aldrig säga aldrig. De tre vinkällarbutikerna har ju temperaturkontrollerade rum till sina dyraste viner. Men jag håller inte andan.

Vad gäller krogen får man lite lite på krögarens känsla (entusiast-ställen) eller snålhet (de flesta ställen): Att ha fat/flaskor liggande kostar likviditet. Även där ska man kunna säga till om man tycker att något är fel.

Stone/Jolly Pumpkin/Nøgne Ø Special Holiday Ale

En öl som väckt en del uppmärksamhet, exempelvis intervjuades upphovsmännen om den på ett helt uppslag i tidningen Beer Advocate tidigare i våras.

Å andra sidan är det inte ofta som två amerikanska och en norsk bryggmästare från välrenommerade hantverksbryggerier slår sina påsar samman: Stone Brewing Company, Jolly Pumpkin Artisan Ales och Nøgne Ø!

Resultatet blev en mörk ale med rågmalt, enbär, kastanjer, salvia och kummin. Special Holiday Ale bryggdes hos Stone och är en Winter Warmer på 9%. Flaskans baksida liknar mest ett avtal för hyrbilar i textstorlek (jag orkar inte läsa den i alla fall).

Den här ska väl duga att fira 36-årsdagen med?

Färgen är mörkt, mörkt brunröd; vätskan är klar och beter sig lite tjockt när jag häller upp den. Skummet är fingertjockt, luftigt och guld-brunt. Nästan inga skumrester på glaset.

Doften är söt, mjuk och kryddig: Muskotnöt, örtkryddor, pepparkakor, apelsinskal, lite alkohol, rostad malt och farinsocker. Lukten blir faktiskt lite tung, men någonstans känner jag väl igen den… Jovisst är det Underlig Jul som doftar såhär.

Smaken är mycket söt med kryddiga toner av Coca-Cola, muskot, enbär och kanel. Massor av söt malt och toner av kola/knäck/farinsocker. Mycket lätt bitterhet i bakgrunden. Eftersmaken har en lätt bitterhet som gränsar till att bli syrlig. En del sötma stannar kvar, men kryddorna försvinner ganska fort.

Kolsyran är mycket mild, bubblorna små. Vätskan är mycket mjuk och tjock, närmast att likna vid koncentrerad saft.

Den här ölen… Var helt enkelt lite för mycket för mig. För kladdig, för många (om än väldigt harmoniska) smaker och lite för tung i karaktären. Jag förstår att bryggarna nog haft kul när de tog fram den, men nej, det är inte en öl för min smak. Kanske den skulle sparats till en kall julnatt?

Men jag uppskattar samtidigt verkligen att Great Brands och Systembolaget gjort det möjligt att få tag i den här, dessutom till ett rimligt pris!

Betyg: 3,35. Tillgänglighet: Systembolagets mitt-i-månaden-släpp juni 2009, just när detta skrivs finns 312 flaskor kvar. Pris: 49:60 för 355 ml.

2009-07-06

Lördagen närmar sig

Så, nu har jag och Bobo från De Klomp kommit överens om vilka öl som serveras på provningen på lördag: Det blir två underjästa och fyra överjästa.

”This is certainly an educational way to spend an afternoon” som Miss Marple en gång påpekade. Eller vem det nu var.

Mer om ölrecenserande


Igår skrev jag om mitt lite misslyckade möte med en Nøgne Ø #100.

I en kommentar tycker Olf att jag var helt fel ute, ”När man recenserar en öl är väl det intressanta hur god den är inte hur tekniskt lyckad den är inom sin genre?”

Och det kan det ju vara, det är exempelvis så iGlaset tycker att man ska recensera drycker – 100% subjektivt.

Den andra ändan av skalan är öltävlingar där man lämnar in sin öl för att få den betygsatt. Där ska de utbildade domarna vara 100% objektiva och bara jämföra ölen med de stilguider som tävlingen grundar sig på.

Jag tror inte att något av de idealfallen är möjliga så länge det är människor som ska ge omdömet. Förväntningar och tidigare erfarenheter är alltid i mer eller mindre stor andel en del av upplevelsen.

Det gäller givetvis mindre om det är en blindprovning, men inte heller där tror jag att det går att vara helt objektiv: ”Hm, ljusgul färg stort hårt vitt skum.” och så ställer sig hjärnan i förväntningsläge för ljus tjeckisk pils. Om det då visar sig vara en mycket ljus blond ale (som exempelvis Strömsholms Tok-Olle) så kommer i alla fall min recension att bli lite annorlunda mot hur den hade varit om jag innan drickandet fått läsa bryggeriets sammanfattning av vad de skapat.

Så tillbaka till #100. Här ställdes situationen lite på sin spets eftersom jag förväntat mig en mycket kraftigt humlad ale i den amerikanska skolan, en Double IPA. Som dessutom ska drickas färsk (se ölbloggaren Markus Lindströms text om detta här). När jag såg flaskan och tydde fram datumstämpeln till november 2006 blev jag tveksam om jag alls skulle recensera den här ölen som nu borde ha passerat sin topp för länge sedan.

Och så gick det som det gick, jag var övertygad att jag drack en trött humlebomb när jag i själva verket drack en årgångs-barleywine, en öltyp som ska vara helt fokuserad på malt och som brukar utveckla sig mycket positivt av lagring. Och jag satt bara och hittade skavanker och kände mig aningen lurad. Trots att det inte var någon dålig öl alls.

Så fungerar jag. Och på Ofiltrerat skriver jag det jag tycker, direkt från hjärtat. Jag tycker det blir bäst så. Men det betyder också att det blir någon dikeskörning längs vägen.

Löfte: Nästa gång jag hittar en #100 ska jag ge den en ny, mer rättvis chans.

2009-07-05

Nøgne Ø #100


Dags för öl nummer två på Bishops i Jönköping. Jag stod ett bra tag och tvekade mellan två rejält kraftiga skandinaviska öl: Antingen 100 gr India Pale Ale från danska Ølfabrikken eller #100 från norska Nøgne Ø. Båda var rätt dyra (199:00 för en halvliter) och starka så det skulle bara bli en av dem.

Jag var övertygad om att båda var Double IPA-or, och därmed jämförbara. För att gå extra grundligt tillväga kollade jag i mobilen på Beer Advocate vad folk tyckte om ölen. Det var överbelastat, så jag fortsatte till RateBeer. Båda hade fått ungefär lika skyhöga betyg.

Så jag funderade vidare. På något sätt kändes den norska ölen som ett säkrare kort, så efter ytterligare tvekan beställde jag in en sådan. ”Nej, vi har ingen sådan kall” tyckte tjejen bakom disken. Det tyckte jag lät jättebra så hon försvann bakåt i lokalen.

Efter några minuter var hon tillbaka, och lämnade över flaskan leende ”Jag hittade faktiskt en som var kall!”. Mmmmmhm.

Nu kommer det stora problemet: Jag var övertygad att det här var en DIPA och recenserade den därefter, och betyget blev ganska lågt. Inte minst sedan den visat sig vara två år gammal.

Men det är det inte, bryggeriet kallar den ”Barley Wine Style Ale”. Vad gör man?

Jag har suttit och funderat över det här i någon timme nu, men kommer till slut fram till att jag kastar minnesanteckningarna och konstaterar att den som en lagrad barleywine var en riktigt bra öl.

Så kan det gå.

Ölands Tokens Biljardbira

Igår kväll var jag ute och drack öl på Bishops Arms i Jönköping.

Den första ölen blev en av de svenska på kran: Tokens Biljardbira från Ölands Gårdsbryggeri. Det är en av deras nyaste öl med tre olika sorters karamellmalt. Humlen är Pacific Gem, Brambling Cross och Amarillo. Typen är engelsk bitter och alkoholhalten 4,6%.

Färgen är mahogny-brun, vätskan är aningen grumlig. Det fingertjocka skummet är beige och lämnar en hel del skumrester på glaset.

Doften är ganska mild och aningen fruktig med en mjuk söt kola-ton. Det kändes som om ölen hade svårt att släppa ifrån sig speciellt mycket lukt, å andra sidan serverades den på tok för kall.

Smaken är frisk och lätt med en del bitter humle. Tunn kropp. Småkakor i eftersmaken, bra bakgrundsbitterhet och lite färska äpplen i slutet.

Kolsyran är start, för stark faktiskt: De små bubblorna är närapå vassa. Vätskan är lätt.

En helt okej öl från Ölands. De verkar ha blivit av med sina infektionsproblem vilket är en mycket glad nyhet.

Betyg: 3,0. Tillgänglighet: Fat på krogen (flaskor är på gång till beställningssortimentet). Pris: 63:00 för 400 ml.

2009-07-03

Smånyheter VII


Ett antal bloggkollegor har senaste åren ifrågasatt varför Carlsberg Sverige inte gör mer av sitt absolut starkaste varumärke internationellt, Carnegie Porter. Nu verkar det dock hända grejer, jag fick idag ett mail från Carlsberg där de förklarade att många efterlyst de gamla 25 cl stubb-flaskorna. Bryggeriet hade undersökt möjligheten, men tekniska problem gjorde det omöjligt.

I stället har man tagit fram en profilflaska på 33 cl med en nydesignad etikett (se bilden) som ska se så mycket ut som 1800-talsetiketten som det går. Bland det mest finstilta på etiketten står det att märket grundades i Göteborg. Hoppas de har modet att på baksidan också berätta var den verkligen är bryggd – en produkt av den här typen bygger mycket på trovärdighet.

Flaskan går på export från och med september, och från oktober kommer den på Systembolaget. Vad som händer med halvliters-returflaskorna framgår inte, men gissningsvis försvinner de samtidigt.

Över till något helt annat. I kväll drack jag ett glas Dugges High Five! på Bishops Arms i Linköping. Precis som Hr Dugge i en grannblogg själv påpekat så är den en trevlig amerikansk IPA, men inte alls den aggressiva citrus-granskog-humleIPA det förut var. Detta var dock bara tillfälligt tills de blivit av med förra årets humlelager: ”Jag hoppas att ni trots allt vill hjälpa mig att dricka upp de sista dropparna av våra gamla bekymmer, för då kan vi överleva och koncentrera oss på att brygga öl som vi gjorde på den gamla goda tiden igen;-)”. Den öl som Duigges brygger idag är gjord på färsk humle.

Och samma krog kopplade alldeles nyligen in ett fat Örebro Bitter från Närkes Kulturbryggeri. Får bli en sådan nästa gång.

Carlsberg i Danmark passar på att lansera tre nyheter i sommarvärmen: Semper Ardens Summer Dubbel, som trots sitt namn är en välhumlad pilsner. Jacobsen Sommer Wit är deras tolkning av den belgiska kryddade veteölen, här smaksatt med fläderbär som ger en rosalila färgton. Den sista nyheten från Danmark är Jacobsen Original Dansk Ale. Har jag fattat pressreleasen rätt är den gjord på malt från deras egna gård på Fyn och den nyligen framtagna danska malten Hallertauer Jacobsen. Den är tillverkad i liten upplaga och säljs främst på Carlsbergs/Jacobsens egna besöksbryggeri.

2009-07-02

BeerAdvocate har problem

Enligt en postning på Twitter (beeradvocate@twitter) är Beer Advocate utsatt för en DDOS-attack som kommer och går. Som om de inte redan hade nog med last från sina riktiga användare. :(

Strömsholms Tok-Olle

Varmt.

Ändå gick jag till en krog utan AC eller uteservering: De Klomp. Som nu sakta men säkert minskar antalet fat. Å andra sidan – ett ställe med tre sorter från Strömsholms Brygghus på samma gång? Svårt att klaga då.

Jag valde den senaste inkopplade: Tok-Olle, en engelsk pale ale på 4,8%. Innehållet är pale-alemalt, münchnermalt, engelsk East Kent Goldings-humle och skotsk jäst. Målet har varit att göra en lätt smakrik öl för uteserveringarna.

Färgen är gul, det fingertjocka kompakta skummet faller sakta ner lämnandes mycket skumrester och en vit hinna på ölet.

Doften är rätt lätt men mycket frisk med vissa humletoner och en läskande friskhet.

Smaken är bitter på ett klassiskt engelskt vis, nästan åt IPA-hållet. Men det klingar av ganska fort och ger plats åt en lagerkänsla (tänk Hell under sin storhetstid). Lätta, torra och fruktiga smaker. En intressant ton av skrivarpapper och knäckebröd. Lång och mjukt bitter eftersmak med en sötaktig ton av knäckebröd.

Kolsyran är medel till kraftig; små friska bubblor. Lätt mjuk och gräddig vätska.

En riktigt lyckad tröstsläckare för varma dagar som den här. Möjligen skulle jag kunna tycka att stilen mer är den moderna brittiska blonde/golden ale än pale ale med sina lagerlikheter, men jag tyckte den var riktigt trevlig i vilket fall.

Betyg: 3,8. Tillgänglighet: Fat på krogen (slutlevererad från bryggeriet). Pris: 69:00 för 400 ml

Illustrationen kommer från Strömsholms Brygghus.

2009-07-01

Delirium byter ägare, Akkurat bygger om

Göteborgskrogen Delirium Café kommer, enligt ett inlägg på Svenska Ölfrämjandets forum, att byta ägare i september då folket från The Rover tar över stället.

Stockholmskrogen Akkurat stänger för en efterlängtad ombyggnad från onsdag 8 juli till tisdag 28 juli. Det här ska göras:
  • Nya golv i alla bakre regioner
  • Uppfräschning av toaletter.
  • Totalrenovering av baren samt nytt kylrum till våra fatöl. Allt för att vi skall kunna servera er öl av absolut högsta kvalitet.
  • Inflyttning av väggen mot klubbrummet samt en ny skjutvägg mot matsalen
Senare tillägg: Angående datumen skriver Stene såhär i nyhetsbrevet:
Baren är öppen fredag och lördag och sedan börjar vi riva!!
Vi kommer att skänka vår bardisk till puben på skebobruk så om någon saknar den så kan ni alltid åka dit och hälsa på den.

Det är öppet på uteserveringen måndag, tisdag och onsdag nästa vecka men vi öppnar då 18.00.
Det kommer att vara ett väldigt begränsat sortiment då men man kan alltid få sig en Hoegaarden eller en Staro och kanske några flaskor som står kallt. (Tänk att det fanns en tid då det var lyx att få dricka de ölen.)
Köket är naturligtvis också öppet som vanligt dessa dagar.

Om allt går som det skall så öppnar vi igen måndag 27 juli kl 18.00!!