Tåget gick faktiskt i tid, så 8:00 på morgonen satt jag i ett X2000 och gäspade på väg söderut. Bänkgrannen nonstopglodde på Top Gear och snåfnissade. Jag passade på att lyssna ikapp lite podradio från BBC och Sveriges Radio. Packade upp datorn och glodde lite förstrött på mail (bland annat ett från några som funderade på att starta svensk podd-TV om öl. Intressant).
Någonstans i Småland gick en lång man med tjusigt skägg genom vagnen. Jodå, Peter Ragnar, också aktiv i Ölfrämjandet i Norrköping och blivande styrelseledamot, satt på samma tåg. Vi kom överens om att ses på stationen.
Han skulle bo på vandrarhemmet Tåget alldeles bakom stationsområdet. Det var bara det att vi var där kring halv elva och receptionen hade bara öppet på morgonen och sen under eftermiddag.
Så vad skulle vi göra innan mötet startade 15:00? Jag fick veta att Peter under en tid bott i Lund och jag fick en liten sightseing över den centrala orten. Lund kändes spontant mycket mindre än jag trodde och med mer bevarad innerstad än vad jag sett annars i Sverige. Gav helt klart mersmak.
Vid halv tolvtiden började jag bli hungrig - jag hade ju gått upp och ätit som en arbetsdag och nu var min kropp inställd på lunch. Vi gick runt och kollade vad som fanns. Min ledsagare kom med flera tips på ställen som han antingen hade dåliga erfarenheter av, som blivit mycket dyrare sedan hans tid där eller som var stängda.
Efter ett tag stannade vi och han kollade via telefon om Vildanden (puben vi skulle ha mötet på) hade lunch. Det hade de inte. Under tiden tittade jag på vad som fanns i gathörnet vi hamnat på.
Hotell Lundia hade restaurang. Och matsedeln hade en rätt som jag fastnade för: Surkål med två sorters korv & kumminfläsk. Och så hade de musslor åt Peter. Vi tvingade oss in - egentligen var det några minuter innan de öppnade, men vi tilläts sitta och läsa tidningar.
Så vad dricker man till det här? Något tyskt? Trots ett oväntat varierat ölsortiment hade de inget jag helt fastnade för. En Brooklyn Lager fick duga och visade sig passa utmärkt. Maten var god och mättande och Peter ville speciellt att jag skulle påpeka hur stora och välmatade musslorna var.
Så satt vi väl där en stund och glodde på folk som gick förbi innan vi gick på en ny tur med riktning åt de västra förstäderna. Han stannade utanför Vildanden, jag fortsatte ut mot handelsområdet och hotellet jag valt (Ibis). Efter en extremt kort tupplur var jag på väg tillbaka.
Pub Vildanden var häftigt. Inne i ett studentghetto i mörkt tegel låg den där, på gatuplan. Av byggnadsdetaljerna kom jag att gissa att den byggs kring 1970, och efter det har inte mycket ändrats alls. Murriga färger, klinkersgolv, grova trädetaljer, glödlampsljus och väl insuttna möbler skapade en ganska unik stämning framför allt med den förvirrade blandning av rustik cowboypub, spansk taverna, brittisk pub och pojkrum som den tiden gillade. "Diggabelt" som spårvägsnördarna brukar uttrycka det.
Vi blev bjudna på öl som föreningen tagit hem. Jag har tidigare sett ganska tråkiga nyheter om att danska Ølfabrikken efter ett ägarbyte gått ner i prisnivå och enligt vissa kvalitet på sina öl. Men den här, American Pale Ale, var det verkligen inget fel på. Humlig, frisk och lätt att ta till sig.
Så började årsmötet. Men det tänker jag referera i ett eget inlägg. Då kommer också lite bilder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar