2008-10-31

Åbro Lejon

Jag citerar pressmeddelandet från Åbro Lejon, Åbros lager på 5,9% som kom i oktober:
Åbro Lejon lanseras på 33 cl burk, ett segment som växer på Systembolaget. Nyheten vänder sig först och främst till lite kräsnare öldrickare som bara nöjer sig med det bästa. Den höga alkoholhalten lyfter fram smakerna och gör ölen både fylligare och godare.
Stora ord. Få se om det stämmer överens med vad jag tycker...

Färgen är ljust guld; det två fingrar fasta skummet är vitt och det bildar en liten krater. Vissa skumrester på glaset.

Doften är rätt mild. Ganska mycket blommig aromhumle, lite bittra antydningar, torra mineraler och knäckebröd. Lite tysk i stilen.

Smaken är lite söt, men inte alls så söt som den erfarna Åbrodrickaren hade väntat. Lite brödiga toner av franskbröd och knäckebröd. I bakgrunden finns det en lite märklig jordig instängdhet, eller är det bara den myckna malten och alkoholen? Det finns en balanserande smak från aromhumlen (enligt samma pressrelease används Hallertau/perle, Taurus och Tettnanger) av snittblommor, honung och en väldigt delikat bitterhet. Eftersmaken innehåller mer av den bitterheten, men bara till en viss punkt då malt-sötman kommer tillbaka. Avslutningen är bara malt.

Kolsyran är rätt mild, medelstora bubblor. Vätskan är rätt len för en lager.

Håhå jaja... Okej, den här är bättre än det mesta Åbro gjort, men den har en bit kvar för att bli riktigt, riktigt i min smak. Den kändes ganska tysk i det mesta, men skulle vinna på lite mer bitterhumle.

Betyg: 3,65. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment.

Andechser Dunkles Weissbier

Ibland blir jag sugen på öl. Och på olika stilar vid olika tillfällen. Fast mer vissa stilar än andra; "det vore smaskens med en porter" hör jag mig själv sällan säga. Samma gäller belgisk trippel.

Eller den här, dunkles weissbier (eller Dunkelweizen) som är en tysk veteöl med en del rostad malt som ger en mörk färg och en lite rundare smak.

Gott, och oftast bra öl. Finns den på kran kan jag nog ta en, men det är inget jag går och suktar efter på dagarna, liksom.

Andechser Dunkles Weissbier är just en dunkles weissbier från Klosterbrauerei Andechs på 5%.

Färgen är svart-brun, vätskan grumlig. Det fingertjocka skummet är ljusbrunt. Inga skumrester på glaset.

Doften är suraktig med lätt rostade toner. Friska nyanser av äppelkart, kaffe, jäst och kakao.

Smaken är mycket frisk med toner av mogna äpplen, plommonsylt, vetedeg och kaffe med grädde. Eftersmaken har en trevlig lätt bitterhet med inslag av örter, sur jäst, kakao och en aning av röda druvor.

Kolsyran är kraftig, om än lite kort. Små bubblor. Vätskan är medel-len och en aning torr.

Ett trevligt exempel på en rätt ovanlig stil. Betyg: 3,9. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment. Där dessutom Erdinger Weissbier Dunkel finns.

Garrett kommer till Aquavit


Nu vet väl alla redan det här, men det är en händelse värld att uppmärksamma:

Garrett Oliver, bryggmästare på Brooklyn Brewery, kommer förbi Aquavit Grill & Raw Bar i Stockholm 10-12 november.

Specialkomponerade smårätter kommer att serveras till en mängd olika Brooklyn-öl. Till det kan gästerna prata med Garrett och krögaren Marcus Samuelsson samt lyssna på livemusik.

2008-10-30

Bintang Pilsner

Jag brukade anklagas av min pappa för att vara motvalls och tvärtom i alla möjliga situationer. Så också nu: Det är snöblandat regn, 1 plusgrad och allmänt otrevligt och mörkt ute. Då blir jag sugen på en tropisk törstsläckaröl, och som tur är så hade jag en flaska Bintang Pilsner i kylen.

Redan den första gången som det berättades att Systembolaget skulle få in oktobernyheterna så var det någon av mina läsare som pekade ut hur lik flaskan är Heineken. Givetvis är det ingen slump: Bryggeriet Multi Bintang startades av just Heineken då Indonesien var en Holländsk koloni. När Indonesien blev självständigt förstatligandes det, men är åter ett privat bolag ägt av nyss nämnda holländska bryggerikoncern. Ölet ska vara en tysk pilsner (bryggd med socker som råfrukt) på 4,8%.

Färgen är medel-gul med lite guld. Det stora vita slummet fräser till när det sjunker ner till ett tjockt lock - utan att lämna några rester på glaset.

Doften är maltig med inslag av korn och vetedeg, en anonym bitterhet och relativt mycket alkohol. Kanske även en aning honung?

Smaken har lite söta nyanser, en hel del maltiga smaker av franskbröd, ris och söt exotisk frukt. En svag neutral bitterhet växer långsamt i munnen och eftersmaken har smaker av färskt bröd, halm, aningar av pepparmint och en del alkohol.

Kolsyran är ganska kraftig och väldigt frisk, men den mjuka vätskan hindrar den från att bli vass.

Det här är faktiskt en av de mest uppfriskande och törstsläckande öl jag druckit på ett bra tag. Betyg: 3,65. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment.

En liten jämtlandsrelaterad-besvikelse


Stockholm Beer & Whiskey Festival i höstas presenterade Jämtlands Bryggeri de två nyheterna Oatmeal Stout och India Pale Ale skulle komma i November. Bra och efterlängtat.

Sedan har jag väl inte tänkt så mycket mer på det.

Men så i det nyhetsmail de skickade ut i morse så förklarar de att de "bara" kommer till beställningssortimentet, ett kolli är 15 halvlitersflaskor i blå back.

En klar besvikelse.

Något jag gillar är den nya, mycket strama desingen på etiketterna. Hoppas de allteftersom byter ut de gamla, de är allt mellan ogenomtänkt tråkiga (Pilgrim) till riktigt fula (Julölen).

2008-10-29

Invrealmond Lia Fail

Jag undrade om bartendern hade något "nytt intressant brittiskt". Han svävade på svaret: "Nja. Vi fick ju in en ersättning för (ohörbart ljud) IPA, en skotte". Jag beställde i blindo.

Och fram bars en flaska Lia Fail, en skotsk ale på 4,7% från Inveralmond Brewery.

Jag tittade i min antika Palm Pilot och såg att jag redan recenserat den (betyg 3,8), men det var våren 2004 (bilden är från det tillfället) och en del kan ju ha hänt både med mig och ölen. Dags för en ny recension!

Färgen är djup bärnsten med aningar av brunt. Det fingerhöga skummet är benvitt och luftigt. Massor av skumrester på glaset.

Doften har noter av smält socker och torkad frukt. En generös bitterhet, lite nötter och mandlar samt en aning aprikos.

Smaken är stor och inbjudande, samtidigt aningen krävande (kroppen är dock bara medelstor). Färsk exotisk frukt, rena bittra toner och en behaglig lätt rostad maltig bakgrund. Eftersmaken är likaså behaglig med lite blommig humle, en bra bitterhet och toner av snittblommor, gräs, buljong och en liten aning citronsyra. Lite plastiga smaker i slutet - Fuggles-humle?

Kolsyran är medelstark; vätskan mjuk och lagom len.

En karaktärsfull och rejäl öl som ändå inte spretar i smakerna.

Betyget den här gången blev 3,75. Jag och Lia Fail kanske inte ändrats så mycket under 4½ år i alla fall?

Ocean Bitter (igen)

Jag hade blivit varnad för att Bishops Arms Linköping inte hade så mycket skoj i gästkrananrna, men det var ett bra tag sedan jag var där och nu när jag hade chansen var det lika bra att passa på.

De hade väl i stort sett rätt: Det Ljusa Runölet, Newcastle Brown Ale, Canterbury Jack, HofBräu Original, någon Falcon och så Ocean Bitter.

Den, insåg jag när jag kom hem, recenserade jag redan i augusti och gav då 2,95. Det här fatet var bättre, om än väl kraftigt humlat (det lutade lite åt IPA-hållet). 3,25 blev betyget idag. Fortfarande ingen fulländad brittisk bitter, alltså.

Söderbärke MikroÖlFestival - 3 ölen

Dags att gå igenom det häfte man fick när man betalt entré. Där fann man förutom namn och bryggeri även alkoholhalt, typ, hemstad, färg, smakstyrkegrupp (1 = lättdruckna 2 = karaktärsfulla 3 = smakbomber), kommentar från Malte och så ett eget kommentarsfält. Mycket praktiskt, i alla fall för mig.

Jag drack uteslutande deciliterstora prov, alla ur ett pilsnerglas och all öl var ganska kall samt mycket försiktigt upphälld. Ta därför de här anteckningarna för vad de är - en liten reflektion snarare än en genomtänkt recension. Allt listat i den ordning de står i häftet.

"Buteljen"
Flaskor först:

"Fatet"
Och så fatölen:
  • Sundsvall IPA Lätt bitter med halm. Tja.
  • Sundsvall Bästa Bitter Torr med lite halm, lagom bitter men aningen instängd och blek
  • Närke cAmarillo Riktigt bra, lite amerikansk bitter
  • Närke Örebro Bitter Behalgig, ren och mjuk. Sessionbeer.
  • Skebo Höstöl Mjuk och inte så söt som väntat. Lite underlig ton av alger?
  • Strömsholms Slussvakten Mycket humle, ändå balanserad. Bra!
  • Söderbärke Festivalöl - Närke Julita S11-S27 Smörig och syrligt bitter. Annorlunda smaker, lite jordig?
Lite ytterligare utsvävningar om vissa av ölen kommer inom kort.

2008-10-28

Söderbärke MikroÖlFestival - 3 mässan

Fatet och Buteljen

Jag har tidigare bara varit på Stockholm Beer & Whiskey Festival, och väntade mig något annat. Och rätt fick jag.

När man stegade in och lämnade över sin biljett fick man en klassisk utekvälls-stämpel på armen, ett programhäfte, en sponsrad penna och ett glas med en deciliter av den exklusiva och mycket intressanta Närke Julita S11-S27, en öl bryggd med svensk humle och ett resultat av projektet "The Swedish Hop Flower Project".

Glada ölfrämjare på väg mot öl

Så vandrade man in och tittade. Först i Folket Hus, som blivit flaskölsbaren "Buteljen". Här fanns också den lilla serveringen, föreläsningslokal och bord att sitta vid.

Eftersom det är föreningen Malte Söderbärke Ölvänner som arrangerar och säljer all öl så blir hanteringen lite annorlunda...

Eller, jag börjar från andra änden. Man kan köpa öl. Per deciliter. Majoriteten kostar 10:- per deciliter, lite starkare/exklusivare öl kostar 20:- per deciliter och ett fåtal fanns för 30:- per deciliter. Glaset (som ni sett i tidigare inlägg) var graderat med 1 och 2 deciliter och fullt glas. Förutom deciliterna kunde man köpa hela flaskor, ofta till förmånligt pris jämfört med krogen.

För att förenkla kontanthanteringen kunde man köpa klippkort med 10 rutor för 100:-. Varje ölsort hade ett nummer som började med första siffran i deciliterpriset. Så för att få sig en skvätt Ölands Långe Jan så räckte man fram glaset, ropade "etthundrasjuttiofem" och fick öl samt 1 kråka på klippkortet. Ganska smidigt, faktiskt.

Den nybyggda idrottshallen bredvid Folkets Hus härbergerade "Fatet", några ståbord, en liten scen samt en lång bar med fatpumpar. Här var samma system med klippkort och siffror.

Mellan husen stod det mobila ångbryggeriet Draupner och kokade vört. Till att börja med bjöd de också hugade åskådare på en egengjord lager som trots mina fördomar var riktigt god.

Efter en del pratande med trevliga läsare, ölfrämjare, bryggare och allmänt löst folk samt en och annan öl blev det föreläsningar och en portion god gulasch, som jag givetvis lyckades lägga kavajen i. Pratade en hel del med Dempa och hans trevliga kompisar.

Jag ska vara ärlig: Kring sjutiden började det hela kännas rätt långsamt. Jag kunde inte hälla i mig hur mycket öl som helst utan att bli full, och det ville jag verkligen inte. Och det fanns inte så mycket annat att göra när föreläsningarna var slut.

Så när vår reseledare kom förbi och undrade om det var OK att åka hem 22 i stället för 23 så insåg jag att jag inte var ensam om detta.

Pratade lite med grönahuset/Karlströms Malt och hade en intressant diskusion med mannen som gjorde reklam för Sveriges Ölburksamlares Förening. Såhär i efterhand ångrar jag lite att jag inte köpte ett Gammelbryggd-glas från det tidiga åttiotalet.

Smög fram och tillbaka mellan husen. I Fatat hade en behagligt lågmäld akustisk trio börjat spela och ute blåste det något förbaskat. Efter att ha ställt mig och glott i Buteljen-baren dök en man i snygg Oppigårds-skjorta upp. Det var bryggaren Christoffer själv som berömde bloggen. Vi stod nog och pratade om öl i nästan en timme och var i stort överens om det mesta - riktigt trevligt!

Framför allt var vi båda förvånade över hur mycket orenheter det fanns i den öl vi druckit. Det kändes på sätt och vis som man var tillbaka vid de första stapplande stegen på nittiotalet när det gällde mikrobryggd öl. Märkligt och lite trist. Mer om det senare.

Klockan drog sig mot tio och jag tog en skvätt ytterligare av festivalölen från Närke med Julita-humle.

Söderbärke MikroÖlFestival - 2 resan

Söderbärke city life

Jag tänkte beta av en typisk mellanstadie-reseberättelse idag, så tar jag mina ölnoteringar och föredragsnoteringar lite senare.

Ska försöka hålla mig kortfattad. Kommer att misslyckas. Reservation: Jag är dålig på att lära mig namn på människor jag just träffat. Ni som inte omnämns här och som jag pratat med: Jag ber om ursäkt.

Resan till Söderbärke började redan på fredagen då jag tog bilen upp till Järfälla, jag hade löst logistiken genom att sova över hos en gammal kompis (bussar eller tåg Linköping - Stockholm en lördagsmorgon fanns inte). Jag gav honom en flaska Barbãr Winter Bok 2005 som ett litet tack.

Väl installerad på plats avnjöt vi tillsammans ... en öl jag inte minns. Det var en engelsk imperial stout, vill jag minnas? en flaska Manchester Star Ale, god och ganska lik Guinness Foreign Extra Stout. Och så delades en flaska 101 Oktan, förra årets hembryggarvinnare som Nynäshamns gjorde en liten sats av. Jag blev lite besviken på den svaga kroppen, annars en god öl. Vi besåg sedan filmklassikern Sorting Out Sorting.

Mycket orolig sömn, jag drömde att jag av misstag fått tag i €-sedlar som jag inte kunde bli av med. Upp tidigt på morgonen. Fick frukost och gav mig av mot buss och pendeltåg. 8:05 var jag vid Svenska Ölfrämjandets buss, exakt lagom till att bli efterlyst.

Bussen var inte så full som jag hade trott. Delvis berodde det, fick jag reda på senare, på ett par avhopp, dels att vi fått en större buss än vad som beställts.

Resan gick i behagligt lunkande till Söderbärke i södra Dalarna. Vi tog in på Tolvsbo Bergmansgård, jag installerade mig i ett dubbelrum i "Drängstugan". Lunch serverades, en ganska trist (i min smak) buffé med kycklingvingar och revbenspjäll. Jag pratade lite med folk omkring mig "jaha, är det du..." hördes åt båda håll, exemeplvis från Öl i Stockholm. Strax därefter tog oss bussen den knappa halvmilen till Söderbärke och Söderbärke MikroÖlFestival!

... Här var en gång texten om själva mässan ...

Hemåt, de enda i byn som inte var på festivalen verkade vara två mopedister som surrade runt bussen. Någon i bussen drog fräckisar, annars var stämningen ganska trött.

På Tolvsbo fick vi (som beställt det) vickning - en god mild kycklinggryta med pasta.

Efter att ha ställt om klockor så somnade jag bahagligt och skönt.

Frukost. Vi beslutade oss för att åka så fort vi kunde efter ihoppackandet, och var åter i Stockholm kring... Ett? Två? Jag tog mig direkt vidare till Södermalm och restaurang Tre Indier och en förtjusande kryddig Lamm Lime Gost. Så ut till Järfälla och hem.

Ni ser? Det blev inte det minsta kortfattat!

Och nu en reklamtext

Some people think that drinking a premium craft beer will make them a snobby elitist. Until they realize that the burps pretty much smell the same

Annons från Founders Brewing

2008-10-27

Monks Sveavägen bjuder på rabatt

Monks Café öppnar nu i dagarna sin filial på Sveavägen 39.

För att fira det bjuder de på 50:- rabatt på en varmrätt och 20:- rabatt på en öl. Klicka på denna länk, skriv ut kupongen och ta med!

Söderbärke MikroÖlFestival - 1

I helgen bevistade man så SMÖF - Söderbärke Mikro Öl Festival.

Jag har en hel del intressanta och spännande saker att skriva om det hela, om ölen jag drack, om folket jag träffade och seminarierna jag bevistade.

Men det får vänta. Jag har lite för mycket annat att göra just nu och vissa övergående hälsoproblem gör att det får vänta. Jag orkar helt enkelt inte skriva något tillräckligt bra nu. Men det kommer, jag lovar.

Som andra som bloggat i ämnet (exempelvis Öl i Stockholm, Karlströms Malt) så fanns det både bra öl och öl som inte var lika bra. Och... Smakerna kunde tidvis kännas lite enahanda. Men arrangemanget var i stort sett bra, väl jobbat Malte!

2008-10-24

Att kunna öl innan man pratar öl

I somras skrev jag att jag ibland önskar att jag kunde skriva lite kortare och kärnfullare (länk).

Och häromdagen kom jag plötsligt att tänka på något annat, att jag kanske recenserade lite för... frikostigt?

Bakgrunden är ett ölforuminlägg jag läste för flera år sedan: Det var en person som tydligen var känd i amerikanska ölnärdskretsar, och i förbigående frågade någon honom om varför han skrev in så ruskigt lite recensioner på siten/nätet/tidningen eller vad det nu var.

Jo, förklarade han, han ville ogärna recenera en öl offentligt innan han riktigt kände att han krypit in under dess skinn, innan han riktigt förstått ölen och lärt känna dess personlighet. Vilket han ansåg behövde minst 20 provtillfällen utspridda under minst en månad.

Det går ju inte att skriva en recension som kan vara beroende på humör, dagsform, fel servering, temperatur eller andra tillfälligheter.

Inte nog med detta: Efter 20 öl tyckte han att han visste tillräckligt och kunde för andra ge en så bra recension att han kände att han kunde stå upp för den. Men det var ju bara den sortens öl. För att kunna betygsätta den rättvist måste man ju ha en djup och gedigen kunskap om stilen också. Och för att göra det måste man, enligt forumpostningen, ha lärt sig och förstått sådär 15-20 sorter.

Så: För att skriva en recension i en tidigare oprövad stil så gick det åt upp till 400 öl druckna under 2-3 år.

Då blir det inte många recensioner.

Själv har jag inga problem att recenera en korianderkryddad imperial roggenbier första gången jag stöter på den, men samtidigt tänker jag ibland på det där foruminlägget. En del av min personlighet ligger i att ständigt jämföra mig med de "bästa" eller mest hårdnackat konsekvent tjurskalliga.

Dock recenserar jag aldrig smakprov eller på mässor/festivaler. Där går min gräns.

2008-10-23

Krönleins Spotlight

Jag tycker fortfarande inte riktigt att jag fått till bilderna av glansiga burkar... Å andra sidan var den här inte speciellt vacker i verkligheten heller. Är det bara jag som tycker att namn och design skriker "sportdryck"?

Spotlight är en light lager från Sveriges minsta makro-bryggeri (jag har blivit upplyst om att de är mindre än Åbro) Krönleins. 4,5%. 50% mindre kalorier än vanlig ljus lager.

Det stora vita luftiga skummet skunker sakta ner till en ingertjock skumkrona med ett lätt fräsande ljud. Färgen är medelgul med en aning guld.

Doften är lite starkare än vad jag väntat mig: Lite lätt malt, blommiga/örtiga toner och en syrlig kemisk jästig doft med lätt bitterhet.

Den första smaken är underlig, kemisk och lite unken. Nå, det blir bättre sedan då den omvandlas till en lätt krämig maltsmak. Ingen kropp. Eftersmaken är först lite torrt bitter och sedan sötare med toner av bröd, mjöl och alkohol.

Kolsyran är först närmast obehagligt stark, men den försvinner omgående helt och hållet. Vätskan känns allmänt obehaglig i munnen.

Efter den hoppingingivande Källarölen kommer nu det här, ett totalt misslyckande! Betyg: 1,8. Tillänglighet: Systembolagets fasta sortiment.

2008-10-22

Ölservitrisekonomi

Hippodrom-tältet. Foto: Aschuff.

Bloggen The Economist's View hade häromdagen en liten text om hur servitrisernas ekonomi fungerar i samband med den "riktiga" oktoberfesten i München: the Economics of Octoberfest. Intressant läsning.

2008-10-21

Det hade jag ju nästan glömt

Det är ju SMÖF i helgen. Det ska bli skoj!

Dessutom är den slutgiltiga (ta i trä) öllistan publicerats: Fat och flaska.

Har jag gått igenom och valt ut exakt vad jag vill ha? Nä. Det sättet att förbereda sig brukar för mig bara innebära besvikelser, stress och krångel. Mycket bättre att bli glatt överraskad.

Coors Light

Alltså... Det här blir inte lätt. Coors Light... En amerikansk light lager på 4,2% från Coors Brewing Company. Det är ju... Coors Light, liksom. Som Systembolaget välsignat oss med.

Jag försöker recensera öl med ett öppet sinne, försöker så gott jag kan strunta i rykte och förpackning och koncentrera mig på drickan.

Men ändå. Coors Light... Jag vet ju innerst inne redan vad jag kommer attt tycka. Snobberi helt enkelt. Eller är det "intuition" och "slutledningsförmåga"?

Jaja, ni vet vad ni har att vänta nu, i alla fall.

Färgen är halmgul, det fingertjocka skummet är kompakt och vitt. Lite skumrester bildas på glaskanten.

Doften är svag: Lite malt och antydningar till jäst hittades efter viss ansträngning.

Smaken är mild även den. Jag tänker mig ett friskt mineralvatten med lite tillsatta essanser av söt malt och en snabbt passerande metallisk aning. Eftersmaken är... riktigt svår att hitta, faktiskt.

Kolsyran är kraftig och kort. Värskan är tunn, närmast vattnig.

Okej. Jag hittade i alla fall inga unkna bismaker. Å andra sidan hittade jag inte mycket andra smaker heller.

Ungefär som väntat då. Betyg: 2,25 (vilket ändå är högre än Beer Advocate-medlet på 1,98). Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment.

2008-10-20

Krušovice Černé

Krušovice Černé är en tjeckisk schwarzbier från Královský Pivovar Krušovice, alkoholalten är 4,4%.

Jag misstänker ännu en gång att den här är specialgjord för den svenska marknaden: Visst, ölen är välkänd och etablerad på ett antal marknader - och den har funnits som 3,5%-öl här i flera år. Men den flaska jag tror att jag själv importerade och drack hösten 2006 hade en alkoholhalt på 3,8%. Likaså har 98 recensioner på Beer Advcate listat den under "flaska" och 10 under "fat" men 0 hittills under "burk". Och den säljs bara som burköl här.

Jag gav förresten 3,8%-flaskan betyget 3,9 i betyg. Och den på 3,5% fick 3,85.

Färgen är mörkt brunsvart; det tre fingrar höga skummet är luftigt, fast och mörkbeige. Vissa skumrester på glaset.

Den söta doften innehåller köttbuljong, mörk sirap, lite bitterhumle och aningar av gräddkola och plommonsylt.

Smaken är maltig och lätt rostad med toner av rostbiff, nötter, en fört övergående bitterhet, mogna plommon, karamelliserat socker och torkat kött. Eftersmaken har söt malt i botten och över det rostade smaker, lite jordiga antydningar och en försiktig bitterhet.

Kolsyran är mild, bubblorna små. Vätskan är mjuk och len i munnen.

En trevlig schwartzbier, även om smaken var aningen försiktig för att få riktigt höga betyg av mig. Så det stannar vid 3,85. Tillgänglighet: Systembilagets fasta sortiment.

Guuuv va gott att dricka något som inte är ljus euro/amerikansk lager!

Pumpkin Ale


Senaste numret av Beer Advocate Magazine (som dök ner i förra veckan) kollade in stilen Pumpkin Ale. Och jag insåg att den amerikanska trenden till trots har vi inte fått någon sådan i år.

Å andra sidan. Den Shipyard Pumpkinhead Ale jag drack för två år sedan var ingen vidare öl.

2008-10-19

Brok Export

Åter till den trygga vardagen och oktobersläppet: Brok Export är en ljus eurolager på 5% från den polska delen av danska koncernen Royal Unibrew.

En liten märklighet är att den presenteras med styrkan 6,2% på deras hemsida, man kan ju misstänka att den här svagare, burkade varianten är specialgjord för den svenska marknaden.

Färgen är ljusgul, det två fingrar höga vita skummet sjunker långsamt med ett fräsande ljud. Inga skumrester på glaset.

Doften är mild. Lite syrliga toner av deg och antydningar till bitter humle. Lite alkohol i bakgrunden.

Smaken är oväntat torr för en genomsnittslager... Lite bitterhet i starten. Toner av franskbröd och strösocker. Eftersmaken är aningen bitter, men söt malt och alkohol dominerar.

Kolsyran är medel-mild, vätskan är aningen kladdig.

En standard-budgetlager som är lite under standard i min smak. Inte fullt så söt som många svenska är dock. Betyg: 2,55. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment.

Tidigare har jag bara druckit raketbränslestark porter och öl kryddad med honungs från Polen. De var bättre än den här. Ska vi gissa att den här får sina 12 månader i sortimentet och sedan försvinner utan att någon märker det?

2008-10-18

Porterfestival i Göteborg

Enligt det här inlägget i Ölfrämjandets forum kommer Bishops Arms Järntorget i Göteborg hålla en porterfestival där de säljer 15 porter på fat och 50 porter på flaska. 19-23 oktober finns de svarta godsakerna.

Amstel Lager

I hotellrummets minibar fanns två sorters öl: Castle Lager och Amstel Lager. Den ena för 15 ZAR, den andra för 17 ZAR - samma priser som i restaurangen.

Castle Lager är Sydafrikas, och SAB-delen av SABMillers, mest kända varumärke och som jag förstått det deras mest säljande öl. Fast den recenserade jag redan för två år sedan när den tillfälligt fanns på Systembolaget (betyg 2,2 recensionslänk) så den fick stå kvar.

Amstel Lager är en ljus eurolager på 4,9% och "originalbryggeriet" är Amstel Brouverij i Nederländerna. Enligt ettiketten är denna flaska licensbryggd, men det går inte att utläsa var. Lite mer surf-forskning visar att Amstel under 2007 plötsligt avbröt samarbetet med South African Breweries. Ett nytt eget licensbryggeri skulle bryggas och under tiden skulle marknaden förses med öl från andra licensbryggerier främst i Europa. Det hela verkar rätt rörigt.

Färgen är ljust guld, det fina vita skummet är fingertjockt. En hel del skumrester blir kvar på glaset.

Doften är söt och blommig med en frisk humlebeska.

Smaken är brödig med en lätt sötma och en frisk krispig bitterhet som ändå är ganska mild. Eftersmaken är frisk med lite det och en behaglig beska (med en nyans av mint?)

Kolsyran är kraftig och frisk, vätskan är len för att vara en eurolager.

En kompetent gjord tolkning av stilen. Betyget blir då 3,9. Kanske lite färgat av vad jag annars druckit senaste tiden, men i alla fall. Tillgänglighet: Finns i Systembolagets fasta sortiment.

Castle Lite

Orkar ni med en ljus sydafrikansk lager till? Här visas ingen pardon: Castle Lite. 4%. SABMiller.

Färgen är gul med en aning guld. Det stora vita skummet är luftigt. Lite flor.

Doften är i stort sett densamma som de andra SAB-ölens: Lite malt, lite metallisk bitterhet.

Smaken är extremt lätt. Lite lätt instängd bitterhet, lite gräs. Ingen eftersmak, men jag tror jag lyckades hitta lite syrlighet i slutet.

Kolsyran är medium och ganska frisk, små bubblor. Vätskan är lätt (eller ska jag säga "lite"?).

Inte bra. Alls.

Betyg: 1,95. Tillgänglighet: Köpt i Sydafrika

Carling Black Label

Den populäraste ölen, i alla fall i provinsen Guateng: Carling Black Label Beer från SABMiller. Vi pratar om ytterligare en råfruktslager på 5,5%.

Färgen är ljust gul. Det tre fingrar höga skummet är vitt och luftigt.

Doften är lätt maltig, ite söt och aningen bitter.

Smaken är lätt men inte oangenäm: Antydan till bitterhet och mjuk malt. Lite metallisk bitterhet i eftersmaken liksom vitt bröd och aningen buljong.

Kolsyran är frisk med små bubblor, vätskan är lätt len.

Det där låter kanske inte så imponerande, men jag blev rätt förtjust i den här ölen som var så lättdrucken som man behövde där nere och samtidigt fanns det en viss karaktär. Betyg: 3,15. Tillgänglighet: Köpt i Sydafrika.

Hansa Pilsener

Lika bra att beta av de afrikanska lagerölen. SABMiller har en helmaltsöl som de kallar Hansa Pilsener. Det ska vare en tjeckisk pilsner i stilen, 4,5% alkohol.

Färgen är halmgul, det fingertjocka vita skummet lämnar lite rester på glaset.

Doften är svag. Antydningar till vitt bröd.

Smaken är närmast imponerande svag. Lite majs? Eftersmaken är dammig med lite anonym bitterhet.

Kolsyran är medelstark, vätskan lätt.

Såhär står det på burken:
A true Pilsener made from a unique Saaz hop, imported from Pilsen in the Czech Republic, which makes Hansa Pilsener bracingly crisp, cleaner and more drinkable.
Synd att de verkar ha glömt att ha i den där Saazhumlen i satsen jag fick ölen från. Betyg: 2,3. Tillgänglighet: Köpt i Sydafrika.

Windhoek Lager

Nästa öl från Namibia Breweries: Windhoek Lager, en eurolager på 4%. Råfrukt? Jag minns inte och noterade inget om det.

Färgen är gul, det stora luftiga skummet är gulaktigt. Vissa skumrester på glaset.

Doften inkluderar söt majs liksom en metallisk bitterhet och lite vitt franskbröd.

Smaken är söt med en del frisk malt. Lätta smaker rakt igenom. Viss brödighet. Eftersmaken har lite malt, men i stort sett ingen humle alls.

Kolsyran är medelstark, vätskan lätt.

En typisk tropisk vattnig lager. Betyg: 2,45. Tillgänglighet: Köpt i Sydafrika.

Windhoek Light

Windhoek Light är en ljus lager på måttliga 2,4% bryggd av Namibia Breweries.

Färgen är halmgul, den låga skumkronan är vit.

Doften är lätt. Toner av söt malt och antydningar till anonym beska.

Viss malt i smaken med en dragning åt alkoholfri "maltjuice". Lite torra toner och deg i eftersmaken.

Kolsyran är medelstark, vätskan är medelmjuk.

En acceptabel lågalkohollager som får 3,0 i betyg. Jag fortsätter att imponeras över hur bra öl svensk lättöl är. Tillgänglighet: Köpt i Sydafrika.

2008-10-17

Beställa blandard Bernard

Jag har ju tidigare försökt lansera idén om mixade kollin i beställningssortimentet (exempelvis här). Även om jag nu insett de problem som finns inblandade både för mikrobryggerier och importörer så tycker jag fortfarande att det vore en bra sak för oss konsumenter.

Så det vore ju dumt om jag inte gjorde lite reklam för en mixlåda nu när jag fått reda på den:

Tjeckiska Pivovar Bernard har via sin importör Bernard Svenska plockat samman en låda om 20 halvlitrar fördelat på 10 Svátecni Lezák (ljus tjeckisk lager), 5 Jantarovy Lezák (bärnstensfärgad tjeckisk lager) och 5 Specialni Cerne Pivo (schwarzbier/mörk lager).

Den finns i beställningssortimentet och kostar 504:00, beställningsnumret är 88005. Leveranstiden är normalt mindre än en vecka.

Systembolagets nyheter december 2008 (tillfälliga sortimentet)

Snart: Kallt

Då var det dags att presentera årets sista nyheter. En del jul-eftersläntrare och amerikanare som jag rapporterat om tidigare. Åter ett lyckat släpp om man gillar starka och lyxiga öl. USA, Danmark, Skottland, Italien, Österrike, Tyskland, Belgien... Bra mix den här gången (fast inget svenskt?). Genomgående små inköp. Allt i modul T5.

För övrigt kvalade ingen öl från beställningssortimentet till ordinarie sortimentet under hösten.

Namn, alkoholhalt, storlek, inköpt antal, pris

Sydafrika på ett baksidan av ett systemkvitto

Så, nu har jag varit i Sydafrika. Eller har jag egentligen det? Att säga "Jag har varit på en flygplats, ett hotell, en flygbas och två shoppingcentra (1, 2)." är närmre sanningen.

Ölmässigt? Väldigt likriktat och närmast torftigt, i alla fall där jag var. På de restauranger jag besökte fanns en handfull inhemska ljusa lageröl och ungefär lika många importerade dito (oftast licensbryggda Heineken och Amstel, ibland även någon amerikansk makrolager och Pilsner Urquell).

I den dedicerade alkoholbutiken som fanns i det ena köpcentrat fanns likaså dessa öl (som jag kommer att recensera här inom kort) samt ytterligare några importöl (Erdinger, Guinness, Boddington, Kilkenny...). En del av de öl som betraktas som "inhemska" bryggs egentligen i grannlandet Namibia.

Sydafrika kommer på plats #21 på en topplista över öldrickande länder med sina 59,2 liter, men den statistiken ska tas med viss skepsis eftersom mycket öl bryggs hemma och säljs i kåkstäderna under tveksamma legala former. Trots denna ganska höga siffra verkar det egentligen inte finnas något större ölintresse; det är ungefär som potatis här; man köper hem "potatis" och bryr sig inte så mycket mer än om den är "mjölig" eller "fast". Det är en stapelvara helt enkelt.

När jag frågade folk om öl så var svaret ständigt detsamma: Det mest populära/säljande/bästa ölet var Carling Black Label, en lager på 5,5% från giganten SABMiller.

Visst ja. Öl kommer antingen i flaskor eller burkar på 330 eller 340 ml (dumplings) eller i enstaka fall i flaskor på 740 ml (long toms) som jag aldrig såg. Fatöl? Jag såg en bild i en tidning från en SAB-presskonferens om att kolsyrebristen i landet skapade problem. Där fanns en fatpump i bakgrunden. Men det var allt.

(den underliga rubriken är inspirerad av ett häfte där matematiklektorn Peter Hackman introducerade sitt ämne under titeln "Linjär algebra på baksidan av ett systemkvitto". Systemkvittona var mycket mindre då)

2008-10-10

Bloggpaus på en knapp vecka


Jobbresa till Pretoria. Åter om en vecka ungefär. Drick godare öl under tiden!

2008-10-08

Mitt-i-månaden oktober 2008


Dempa har varit driftigare än mig och frågat Systembolaget. Enligt deras svar blir det inga mitt-i-månaden-nyheter i oktober eftersom de har nog att göra med Bordeaux-vinsläppet.

Asch. Eller, jag har nog med öl som det är.

2008-10-07

Ožujsko Pivo

Ikväll skulle det sitta fint med en liten öl. Något okomplicerat och törstsläckande. Hmmm... Vilken tur att mamma köpte med sig en burk Ožujsko Pivo från semestern i Kroatien! Bryggeriet heter Zagrebaèka Pivovara, ölen är en ljus eurolager och alkoholhalten 5,2%.

Färgen är halmgul, det två fingrar höga skummet sjunker långsamt till ett fast vitt lock. Nästan inga skumrester på glaset.

Doften har toner av korn, lite jäst, söta degdofter och aningar av anonym bitterhet.

Smaken är faktiskt mer bitter än vad jag väntat mig. Inte som en DIPA direkt, mer som en bitter citron-lime-ton som ligger i bakgrunden. Förutom det hittar jag bröd/deg, en hel del mineraler och en antydan till grönsaker. I eftersmaken har det mesta av de bitter-syrliga smakerna försvunnit, kvar blir bara lite alkohol, mineraler och en söt ton av vetedeg.

Kolsyran är medelstark, bubblorna små. Vätskan är medel-len.

Lite intressantare än vad jag gissat. Men ändå inte speciellt bra. Betyg: 2,95. Tillgänglighet: Privatimport.

Recension #975...

Akkurat: Crazy Kranen!

Fick idag nyhetsbrev från Akkurat. Och de hitttar då verkligen på en del:
Vår nya idé med ”Galna Kranen” har slagit väl ut under de veckor som varit.
Här kommer vi att presentera allt som är udda, konstigt, speciellt och dyrt.
Vi presenterar den som ”smaker du inte förstår dig på till ett pris du inte har råd med”
Så här kan vad som helst dyka upp.
Det som kommer att serveras närmsta tiden är:
Avery Czar
Double Dog Pale Ale
Nynäs Bötet BW
Nynäs X-Stout

Hantverksbryggeriet Kosacken

Kosacken är Hantverksbryggeriets tolkning av Russian Imperial Stout, en på alla sätt rejäl öl på 7,5%.

Färgen är kolsvart, det lilla skummet är brunt.

Doften är rostad. Råg? Smör. Kaffe. Mandelmassa. Inte dumt alls.

Smaken är elegant och rostad. Jag noterade kaffe, nötter, rostade grönsaker, gräddkola och en viss bitterhet och aningen syrlig citron. Fruktestrar. Eftersmaken är kraftig med mörkt bröd, espresso, fruktestrar och nötcreme. Avslutningen är syrlig.

Kolsyran är mjuk med medelstora bubblor. Vätskan är tjock och aningen kladdig.

En snygg imperial stout, även om jag hade önskat mig lite mindre sötma. Betyg: 4,1. Tillgänglighet: Begränsad tillgäng hos vissa krogar.

Hantverksbryggeriet Baronen

Hantverksbryggeriet gör öl i många stilar: Barley wine är en av dem, deras är på 9% och heter Baronen.

Färgen är mörkt röd-bärnsten, vätskan klar. Det stora skummet är kompakt och beige.

Mild doft. Lite bitter med toner av torkad frukt och russin. Anar jag en lätt syntetisk doft av estrar?

Smaken är kryddig. Russin, torkade aprikoser, frityrolja. Lie alkohol, valnötter. Ökande bitterhet i eftersmaken liksom lite fruktgodis.

Kolsyran är mycket lätt och mjuk. Vätskan är tjock och ölen känns lyxig att dricka.

En snygg barley wine med en trevlig efterbäska, kort sagt.

Betyg: 3,95. Tillgänglighet: Finns i begränsad upplaga på ett fåtal krogar.

2008-10-05

Rapport från Ölfrämjar-mötet

Man kan egentligen bara vara säker på en sak när det är dags för en ölprovnings-session hos Svenska Ölfrämjandets Östgötaavdelning: Det blir aldrig riktigt som man tänkt sig. Men bra i alla fall.

Jag hade tagit med "stora kameran" den här gången, jag tänkte få fina interriörbilder och lite dokumentation av arrangemanget i allmänhet. Och stora blixten. Som jag nuupptäckte var helt urladdade efter ett år i kameraväskan. Men det blev lite bilder i alla fall.

"Nu är Linköpingsborna här, så nu nu kan vi köra igång" skrockade Kent Tjäder glatt när han tog emot oss eftersläntrare i dörren (tågen går en gång i timmen och går man raskt är man på plats 5 över) på Mitropa.

Den nu etablerade traditionen "det blev inte det öl vi annonserat" fortsatte. Det hade snackats om ett nytt mikrobryggeri från Helsingør som vi skulle prova. Men det hade utgått till förmån för några "riktiga rariteter"...

Tjäder och Stefan dricker lambic

Folk satte sig, blev efter ett tag tystade av en hojtande Tjäder och han presenterade sig såsom varandes en av de som informellt håller ordning på sektionen och provningarna. Han nämnde att det nu är hög tid att anmäla sig till julölsprovningen - eftermiddagen 29 november på Saliga Munken!

Vi var 21 på plats, varav minst fyra nya medlemmar - kul! Ordet gick nu till Stefan från Bernard Svenska, vår ölleverantör. Han berättade kort om Bernard-ölen och lite nyheter från öl/restaurangvärlden. Framför allt då om Hotell Ett i Oskarshamn som invigdes häromdagen, det är inrymt i det gamla badhuset. Reklam för en resa till Tjeckien förekom.

Hög tid för öl: Det blev belgiskt och surt, Cantillon Iris 2006. En elegant och välgjord lambic. Jag fick rycka in och prata lite om stilen, om spontanjäsning och att den faktiskt ska smaka såhär. Många av deltagarna verkade lite skeptiska, det var nog deras första lambic och visst är det en tröskel.

Sedan blev det "min tur". Jag hade tidigare förslagit att vi skulle titta på de amerikanska stora smakerna. Efter lite mailkonversationer tidigare i höstas bestämde vi oss för Hercules Double IPA från Great Divide - en av mina favoriter i genren.

Jag hade faktiskt förberett mig med en fusklapp, och fick nu chansen att berätta om brittisk IPA som blev amerikansk IPA och så på nittiotalet Duoble/Imperial IPA. Jag pratade lite om humle med små kottar och om den amerikanska experimentlustan. Så drack vi ölen på det. En del uttryckte åsikter som "ojojojj, min tunga domnar bort" eller "den där var nog lite för mycket för mig".

Så till kvällens clou, som visade sig vara två: Genom byteshandel hade Stefan fått tag på ett fåtal flaskor öl från Västerås' stolthet Hantverksbryggeriet: Dels Kosacken, en imperial stout och dels Baronen, deras barley wine. Båda brygderna är starka, kraftiga och kompetenta saker som jag snart kommer att recensera här.

Stefan berättade om det mödosamma arbetet att flasktappa, försluta och etikettera, något som sker helt hantverksmässigt (vilket jag personligen mer ser som infektionsrisk-skapande än romantiskt).


Vi hade nu druckit fyra öl som inte tvekade, och en viss mättnadskänsla kom krypandes. Vilket snabbt gick (tillfälligt) över när det var dags för maten: Vacke med familj hade skapat en maträtt inspirerad av tjeckisk och svensk husmanskost: Tjeckisk schnitzel med klyftpoatis eller kall potatissallad (de flesta tog nog som jag av båda) och en sås på lök och trattkantareller. Blandad sallad och en ofiltrerad Bernard.

När alla satt sig och börjat ta del av såväl fett som kolhydrater fick jag åter ordet. Jag beskrev kort den amerikanska "Extreme beer"-rörelsen, och diskussionerna om vad som egentligen var en "extremöl". Alla eftermiddagens fyra öl var på något sätt mer än vad många tror att öl kan vara.

Handuppräckning! "Hur många här tyckte att de fyra öl vi provat alla var fantastiska och jättegoda?" Två av 21 räckte försiktigt upp handen.

Jag förklarade vidare att vi i alla fall tillsammans fått lite vidgade vyer; vad som man faktiskt kunde göra och vad öl kan vara mer än de tjeckiska lagerölen som de flesta på plats har som favoritöl. Och, tyckte jag, var inte det lite av det som ölfrämjande kan gå ut på?

Peter pratar om Bryssel

Folk åt, drack, stimmade och var allmänt jätteglada. När de flesta var hyfsat klara fick Peter Ragnar ordet. Han berättade med stor inlevelse och gester om sommarens ölresa till Bryssel, konstiga öl, skaldjur och barer. Speciellt rekommenderade han ölbutiken Beer Mania och deras egna krydd-specialöl Mea Culpa.

En del gick nu till baren för mer Bernard, andra satt vid borden och småpratade och stämningen var i topp. De flesta var överens om att kvällens bästa öl var Kosacken. Själv tittade jag oroligt på klockan och insåg att om jag skulle hitta till sjutåget så var det bäst att avvika.

Som Tjäder påpekade vid mitt tidigare inlägg: Det här var en riktigt trevlig och lärorik eftermiddag.

2008-10-04

millingstorps gårdsbryggeri

Hej,

jag såg din artikel "Sveriges bästa ljusa lager görs i Ödeshög" i Östgotatidningen 2 oktober 2008.

Det är, när man ser rubriken, lätt att få intrycket att Millingstorps Gårdsbryggeri brygger sin öl på plats utanför Ödeshög - någonting som företaget inte verkar ha någonting emot.

Sanningen är att gården odlar kornet till ölen och har tagit fram recepten för dem. Kornet fraktas dock till Tyskland där det bryggs hos Privatbrauerei Wittingen.

Att kalla Millingstorp för "bryggeri" är ungefär som att kalla Mc Donald's för "slakteri".

vänligast,
--
Magnus Bark

Idag: ölprovning


Idag är det åter dags för östgötasektionen av Svenska Ölfrämjandet att samlas på restaurang Mitropa i Norrköping för att dricka spännande öl och äta av Vackes goda mat. Det har jag sett fram mot ett bra tag!

2008-10-02

Carlsberg Danmarks nyhetsmail

Idag fick jag ett nyhetsmail från danska Carlsberg.

Där gjorde man reklam för sitt mästerskap i foosball och så kunde man tävla om biljetter till Xtreme Mandehørm, en terränglöpning för tuffa killar.

Jag noterade stillsamt att ordet "øl" inte nämndes.

2008-10-01

Systembolagets nyheter november 2008 (julöl)

Dags för de utlovade julölen, fler än någonsin tidigare. Alla släpps 19 november och ingår i modul T9, det vill säga att det är fritt för butikerna att plocka det som de vill ha.
Trots mängden - 46 julöl! - saknar jag några. Ingen av brittiska Ridgeways närmare 10 julöl. Nøgne Ø Underlig Jul. Brooklyn Winter Ale.

Fast egentligen finns väl allt man kan tänkas önska sig. Frågan är bara varför någon år efter år köper Falcon Julmumma? Övergår mitt förstånd.

Och tänk om det verkligen är Gammelbrygd på gång från Carslberg Sverige? Tanken svindlar.