2008-02-29

Danmark 1 - 0 Sverige

Hur lätt är det att sälja öl till konsument i Danmark respektive Sverige? I dagens (2008-02-29) Rapport jämförs danska Bøgedal med svenska Ölands Gårdsbryggeri. Utgången är väl ungefär lika given som mellan länderna i femmilen på skidor...

Inslaget börjar kring 23:30 in i programmet, länken dit är här och tipset kommer ursprungligen från Svenska Ölfrämjandet.

2008-02-28

Folk och öl

Jag satt i en bil med en kollega igår. Han frågade plötsligt "Det här är väl en så simpel fråga att jag skäms lite för att ställa den, men... Vilken är den bästa folkölen man kan köpa i en butik här egentligen?".

Jag tyckte inte alls frågan var speciellt enkel att svara på. Brakspear Bitter kändes ju självklar att nämna. Men det var lageröl han var mer intresserad av. Jag funderade. Uppsala 3,5 är ju jättegod. Men svår att få tag i utanför Uppland. Men sedan? Jag funderade lite över varför Åbro Original mellanöl (4,3%) är bättre än Åbro Original 3,5%?

Sedan rann jag ut i sanden. Jag kom inte på något bra svar på frågan.

Tittandes i recensionsarkivet ser jag ett högt betyg för Krušovice Cerne 3.5%, men det är en schwartzbier som kanske inte var vad kollegan letade efter.

Knepigt.

2008-02-26

Stiltje

Så sitter man här, utan mycket till ork eller inspiration... Dumma virus.

Om man i alla fall skulle ta sig en öl? Jag traskar till skafferiet. Inget svagare än 7,5%. Nä, det orkar jag inte med.

Händer det något i ölvärlden som man kan rapportera om? Ölfrämjandet noterar att ansökningsavgifterna som Folkhälsoinstitutet tar ut av importörer och bryggerier ska tas bort. Tja... Det är väl principiellt rätt, men kan knappast ha varit det största hindret för de hugade?

Amerikanska BrewBlog då? De noterar att Bud Light Lime (ännu ej i produktion) kommer att ha 20% mer kolhydrater än Miller Chill. Jaha... Det känns ju måttligt spännande.

Händer det något på BeerAdvocate-forumen då? "Varför säljer folk Sam Adams på eBay?", "Finns det några bra pubar i Paris?", "Vilka rocklåtar nämner craft beer i texterna?".

Bryggeriernas hemsidor? Spendrups ökade försäljningen på Systembolaget med 79% under 2007 jämfört med 2006. Där ser man. Carlsberg Sverige lanserar i nästa vecka Eriksbergs Påsköl "...rik smak och fyllig arom.". Åbro ska sponsra speedwaylaget Dackarna. Jahapp.

Småbryggerierna då? Det enda hyfsat nya jag hittar är att Dugges ska under våren hälla upp sina mer eller mindre amerikanska India Pale Ale på flaska. Först ut blir Bollox! (som jag ännu inte druckit).

De andra ölbloggarna jag följer? Mnjae. Ingen stor action där heller. (se dem i högerspalten)

Soundtrack: Scotch "Penguins' Invasion" (1983), the Beatles "Hallelujah, I Love Her So" (1960), Otis Redding "I Can't Turn You Lose" (1968), Monica Zetterlund "Lill-Klas" (1963), Judas Priest "Breaking the Law" (1980), Stonefunkers "Wake Up!" (1993), Melissa Etheridge "It's For You"(1992)

2008-02-24

Ännu en spik i beställningssortimentskistan

Enligt en vinartikel i Dagens Nyheter av Bengt-Göran Kronstam kommer Systembolagets egna distributör Lagena Distribution att märkbart höja den avgift de tar av importörerna för beställningar.

Om man får tro ryktena rätt tar de för varje beställning (oavsett om det är en flaska eller fem lådor) 60:- nu, och än mer i en nära framtid.

Slutsats: Enstaka flaskor ur beställningssortimentet kommer snart att vara ett minne blott...

Bernardprovning på Mitropa

Så var det dags för min första organiserade aktivetet med Svenska Ölfrämjandets Norrköpingsavdelning (eller är det Östgötaavdelningen? Det verkade lite oklart.): Bernardprovning på restaurang Mitropa.

Folk (20-25?) minglade som bäst då jag dök in i den lilla trevliga restaurangen, en del med en öl i handen. Det verkade som de flesta kände varandra väl. Jag satte mig vid ett av långborden för att pusta ut, och snart beordrades resten av gänget att slå sig ner. Han som pratade presenterade sig som Kent Tjäder, och tog direkt upp frågan om en studieresa i en nära framtid.

Här någonstans urartade diskussionen omgående och olika smågrupper verkade på ett vant sätt jämföra olika alternativ. Efter ungefär 10 minuter förkastades båda förslagen och ett nytt klubbades: Vi skulle försöka boka in en visning med provning hos Oppigårds. Det vore kul, tycker jag som är förtjust i deras öl.

Så presenterades en representant från Bernard Sverige AB, jag tror jag uppfattade hans namn som Stefan. Han verkade vara ett bekant ansikte får deltagarna, och började att prata om familjebryggeriet Bernard, beläget i Humpolec, 10 mil sydöst om Prag.

Det tekniskt intressanta som kom ur detta var att bryggeriet själva mältar sitt korn. Och att de sedan 2001 till 49% ägs av belgiska Duvel Moorgat. Anledningen till detta arrangemang var att Bernard ville komma åt Duvels speciella "mikrofiltreringsteknik" som gör det möjligt att lagerhålla Bernard-ölen i 8 månader efter buteljeringen, trots att ölen inte pastöriseras.

Vi erbjöds att följa med på specialresor till bryggeriet som arrangerades för små intresserade grupper. Tja, kanske det någon gång...

Och nu skulle det första ölet provas. Vi hade blivit lovade "en glad överraskning", men det blev i stället "ett litet antiklimax"; ölen från Bornholm hade inte kunnat levereras på grund av ovädret. Häpp. Men en reservplan fanns och vi fick möjligheten att dricka ytterligare ett tjeckiskt öl.

Hostan från Pivovar Hostan. Som väl var... En tjeckisk pils i mängden. Jag noterade "rätt söt, påminner en del om Åbro Original. Småtrist" och betyget blir väl strax under 3. Vi samsades rätt snart kring bordet att "Ja, en riktigt varm sommardag så går den väl ner."

Den konspiratoriske kan tro att den serverades mest för att visa hur mycket bättre den ofiltrerade pilsnern från Bernard var - se dess recension här.

Efter att ha sugit på den godbiten ett tag pratade representanten ytterligare väl om bryggeriet och dess produkter. Följt av deras mörka öl, som jag nog skulle kategorisera som en schwartzbier: Den var kolsvart, rostad, lite söt med lätt smak av kaffe och nötter. Följandes traditionen hette den Bernard Speciální Černé. Att ha den på fat i Sverige förstod jag var ovanligt gränsande till unikt. Mina noteringar inkluderade ord som "torr rostad pumpernickel, läskande bitter mineraler". Den var god, och betyget ligger någonstans kring 3,7.

Så blev det mat! Buffén var uppdukad med en tjeckisk specialare: Kumminspäckad fläskkarré med knödel och en sås på surkål, kummin och honung. Och det uppfyllde kraven man kan ha på centraleuropeisk mat: Kött. Inga krusiduller. Gott. Jag tog om. :)

Till det tog jag en Bernard Jantarový Ležák, bryggeriets mellanmörka lager. Recension hittar ni också här nedanför.

Så satt man där och bara jäste. Man inte allt för lång tid; jag blev snart uppkallad till baren där Kent välkomnade mig, hörde sig för om var jag kom ifrån och småpratade allmänt, förklarade hur avdelningen fungerade och summariskt var folk kom ifrån och hur vissa kände varandra. Vi kom in på fotboll - Ölsällskapet är tydligen ett tillhåll för Sleipneriter. Kul! Han förklarade också att den lilla oreda som uppstod vid pratet om resor hade gamla traditioner. Jag skulle också få lite kontakter hos deras Linköpingsgäng.

Jag tog tillfället i akt och drack en ofiltrerad till. Mums!

Jag nämnde i förbigående att jag nyligen varit i Budapest och blev snabbt presenterad för Kalle, som härstammade från trakterna kring Moszkva Tér - snacka om liten värld!

Plötsligt insåg jag att jag borde försvinna hem, så jag hastade ut. Bara för att mötas av ett inställt pendeltåg och en sen extrainsatt ersättningsbuss. Så, hemresan tog strax över 2 timmar.

I övrigt var kvällen mycket trevlig och givande!

Bernard Nefiltrovaný

Den här ölen presenterades som en exklusivitet, en unik upplevelse som inte tidigare serverats i Sverige. Från det (relativt) lilla tjeckiska familjebryggeriet Bernard kom en helt ofiltrerad (och liksaom all deras öl opastöriserad) variant av den ljusa pilsnern. Den säljs bara till "utvalda" restauranger och de kallar den helt enkelt Nefiltrovaný. Alkoholhalten ligger på 5%.

Färgen är medelstark guld, vätskan är lite oklar. Det stora fasta vita skummet sjunger sakta till ett fingertjockt lager, lämnades lite rester.

Doften är komplex med toner av jäst. Lite lätt syrlig med inslag av sirapslimpa och en mjuk bitterhet.

Smaken är komplex med toner av jäst och jord, mineraler och smör. Det finns en tillbakahållen bitterhet som sakta växer, men som aldrig tar över helt. Eftersmaken är jästig/jordig med lite gräs och margarin i slutet.

Jag kan förstå om vissa öldrickare tycker att en så här pass "rå" öl är oren eller förstörd, men jag tyckte att den var spännande och elegant. Betyget blev A- eller 4,2.

Bernard Jantarový Ležák

Den "mellanmörka" ölen från det tjeckiska familjebryggeriet Bernard heter Jantarový Ležák. Den har en alkoholhalt på 4,5% och en stamvörtstyrka på 11%. Det är ett av de fasta fatölen på Norrköpings tjeckiska restaurang Mitropa.

Färgen är bärnsten med lite brunt. Det fingertjocka skummet är lite gulbeigeaktigt.

Doften är lätt med lite torra toner och jäst.

Smaken är mjukt bitter, jag kom att tänka på rostat mörkt bröd. Lite av den där tjeckiska margarinsmaken. Torr bitterhet, lite mineraler. Eftersmaken är mjukt bitter och ganska ren, typiskt för Saaz-humle. Avsluteningen är torr med lite jästig smak.

Kolsyran är medium till lätt, vätskan mjuk och aningen krämig.

I mina noteringar sammanfattade jag den här "OK, men inte speciell". Betyget blev B- 3,45.

2008-02-22

Warriors of the Wasteland

Warriooooors
of the Wastelands
skreks formligen ut av Holly Johnson, ackompanjerad av en synth-ackormatta som enbart Trevor Horn borde varit kapabel till.

Fast det var det inte. Den andra singeln från Frankie Goes To Hollywood-albumet Liverpool producerades av Stephen Lipson.

Jaha?

Jo, det är precis det utropet och den synth-mattan som fyller mitt huvud så fort jag tänker på ölen jag just nu dricker, Warrior IPA från Left Hand.

Den drack jag just till en hemlagad het wok (fräs olja och röd currypasta, i med kycklingfilébitar, töm pannan, fräs mer curry, i med wokgrönsaker. Avsluta med kokosmjölk och nudlar), och jag verifierade ännu en gång att stark mat passar perfekt till välhumlad amerikansk ale.

Jag har redan recenserat den här ölen en gång, och den har inte blivit sämre sedan dess. Tvätrom nu när jag har rätt förväntningar är den riktigt, riktigt god.

För den intresserade kan nämnas att Warrior inte är så krigiskt som det låter; det är en amerikansk humlesort med mycket rejäl bitterhet ("hög alfa") samt citrus och kryddighet. Det är om jag fattat det rätt den enda humlesorten i det här ölet.

En Yeti på torsdagskvällen

Igår drack jag min första öl sedan influensan. Det blev en Yeti Imperial Stout från Great Divide. Colorado. Amerika.

Den här gången var den i stort sett rumstempererad, vilket passade den väl: Det kändes lite som att hälla upp gammal motorolja. Svart, lite trögflytande och nästan helt tyst. Smaken var enormt kraftfull med en maltighet som påminde om brungräddat knäckebröd. Till det en massa syrlig/fruktig humle och en lite tjurigt bitter avslutning. Tunga grejer.

I eftermiddag ska jag förbi Systembolaget och se vad de skrapat ihop av lyxölen som släpptes den 15/2.

Och i morgon är det dags att bege sig till Mitropa i Norrköping för att dricka Bernard!

2008-02-19

Snart är det mars

Inte för att mitten-av-februari-nyheterna kommit till mitt skafferi än, än mindre hamnat i min strupe. Ändå har pdf-filen med marsnyheterna redan dykt upp. Och skärskådats, inte olikt ett feltryck hos en filatelist.

Och det var ju en trevlig blandning av såväl stilar som länder: Som jag bloggat om tidigare ser jag verkligen fram mot Paradox, en islay-fatlagrad imperial stout från BrewDog, det skotska bryggeriet som hälsar att de skiter högaktningsfullt om du gillar deras öl eller inte. Och jag ser nu att den faktiskt görs i en ännu rarare variant: Single cask matured! Fast de finns inte här.

Det mycket kompetenta Oppigårds kommer med en ny öl i form av Spring Ale. Av beskrivningen att döma verkar det vara en torrhumlad engelsk pale ale. Den ser jag också mycket fram emot.

Danska Nørrebro Bryghus gillar jag också. De har tydligen inlett ett nordiskt projekt där de bjuder in bryggare från granländerna att skapa en tillfällig öl till sortimenetet. Först ut är Skärgaards Porter och som man kan gissa av namnet är den skapad av Lasse Ericsson från svenska Nynäshamns Ångbryggeri.

En eller annan Wheatland Wheat Beer kan nog slinka ner om det blir någon solig vårdag. Från Michigan Brewery, ännu en debut på Systembolaget

Samt ett par belgiska stora flaskor från USA och Belgien. Och återkomst för den lyxiga Black Chocolate Stout från Brooklyn, som jag mins som den mest amerikanskt humlade stout jag druckit.

Det verkar finnas något för alla... Det man kan sakna är kanske någon engelsk bitter och tysk snygglager. Men det kommer ju fler månader.

Förresten. Ni har väl sett att Hantverksbryggeriet äntligen fått ordning på sin hemsida? (Närke Kulturbryggeri som jag tidigare av misstag länkade till verkar fortfarande inte vara klara med sin).

Soundtrack: Al Brown "The Whip Pt. 1" (?), Prince "Thieves in the Temple" (1990), Ronnie Davies "Got To Go Home" (?), Pet Shop Boys "Luna Park" (2006), Rufus "Tell Me Something Good" (1974), Sophie Zelmani "To Know You" (2004), Janne Schaffer "Dans från vettet" (1980)

2008-02-18

Beställning inringd

I eftermiddags ringde jag till Systembolaget Tornby. Jag beställde en vardera av Braunstein Heritage, Rogue XS Imperial Stout och två Left Hand Warrior. "Jaja... Vi får se vad som dyker upp" avslutade säljaren samtalet. Jag är lika nyfiken jag.

Ännu ett fall av "Bloggare bjuder ut sitt privatliv" alltså.

2008-02-17

Biskopens ko

Mu mu...

Enligt ett humleindränkt SMS jag just fick från en vän och kollega som satt på Bishops Arms Linköping har de nu fått in Holy Cow, en amerikansk IPA från Göteborgs stolthet Dugges. På fat!

2008-02-16

Influensa

Sedan i onsdags har jag haft den där influensan. Det lär inte hända så mycket här kommande dagar heller...

Fast jag fick jag via ombud tag på en flaska Rogue XS Imperial India Pale Ale igår. Tack! De verkar dessutom finnas kvar, så det borde gå att beställa till andra butiker än de tre vinkällarna.

2008-02-12

En röst från Öland

Det är inte så lätt att sälja öl till Systembolaget. Tyvärr. Fråga Morgan från Ölands Gårdsbryggeri...

Eller läs hans egna ord hos Svenska Ölfrämjandets forum.

Alla förlorar.

Åbrosummering

Åbro ja... Vad tyckte jag nu om deras öl?

Jag kan ju börja med att påpeka att jag var student i Linköping under mitten av nittiotalet, där Åbro i stort sett hade monopol på ölmarknaden. Vilket gjorde att man utsattes för flera av deras mindre lyckade brygder som mellanölet Anno 1965 och den "amerikanska" lagern River. Hu.

Mina favoriter på den tiden var Original Mellanöl eller Bayersk, båda på fat. Det kunde man dricka. Lite trist att den så svenska rödaktiga wienerlager-typen Bayersk försvinner allteftersom.

Topp tre enligt mina recensioner som spänner över de senaste fyra åren:

1. Bryggmästarens Påsköl (3,9)
2. Arton56 3,5%, Småland 5,6% (båda 3,7)

Och så anti-topp tre:

1. Anderssons Extra 7,2% (1,55)
2. Sommaröl (1,8)
3. Småland 3,5% (1,9)

Åbro Femkommatvåan

Jag undrar vem som designat den här burken egentligen? Speciellt de två illrarna (eller vad det är) där den ena har mössa fascinerar mig... Åbro Femkommatvåan.

Färgen är medelgul, det två fingrar tjocka skummet är vitt och luftigt. En del skumrester på glaset.

Doften är lite maltig, aningen torr med lite humle. Inte speciellt komplex men ändå hyfsad.

Smaken är mild, nästan vek. Lite söt malt med knappt märkbara antydningar till smör och färska örter. Eftersmaken är en aning bitter med smaker som grönsaker, en tunn örtsmak och en svag aning av nötter. Avslutningen är lite syrlig.

Kolsyran är medel till stark; små skarpa bubblor i massor. Vätskan är lite mjuk.

En budgetöl. Inte den billigaste eller sämsta jag druckit, men ändå... Den får betyget C+ 3,05 av mig.

Som jag tidigare nämnt kan den mycket uppmärksamma läsaren se en linje de senaste dagarna. Och detta inte utan anledning; jag tror att jag med den här recensionen druckit och recenserat alla de starköl som Åbro just nu tillverkar!

2008-02-11

Odin Pilsner 2,8%

En öl framtagen av Danish Interbrew (ett alias för Royal Unibrew som de använder när de gör öl för Coop) och bryggd av Spendrups: Odin Pilsner 2,8% är inhouse-ölen de tillverkar speciellt för Coop (har ni tänkt på att varken Hemköp, ICA eller Coop har folköl med eget märke?). Billig, ett sexpack 50 cl brukar gå loss på 15-17 kronor plus pant. Jag brukar ha lite hemma (eller ICAs motsvarighet) till mat och törstsläckning.

Färgen är blekt guld, det höga vita skummet faller ner till en luftig vit fingertjock skumkrona. Nästan inga skumrester på glaset.

Doften är jästig med lite sötma och mineraler.

Smaken är lätt: Lite jästig malt, antydningar till papper och skolkrita. Kroppen är mycket svag. Eftersmaken lägger över detta på lite surhet som väl är tänkt att imitera bitterhumle.

Kolsyran är medelstark, lite små bubblor. Vätskan är vattnig.

Tja... Man får väl vad man förtjänar. Den här förtjänade betygen 2,2 eller D.

Men kolla på bilden. Jämför med den på förra recensionen som jag tog i veckan med den här som fotades (och behandlades) sommaren 2005. Visst har jag gjort en del framsteg?

Soundtrack: Dag Vag "Kinesiska Muren" (1981), Dusty Springfield "If You Go Away" (1967)

2008-02-10

Åbro Småland

Uppmärksamma läsare kanske börjar märka en trend de senaste recensionerna... Och mina ingresser blir allt mer krystade. Fast jag tycker det blir för burdust att bara köra igång med själva recensionen.

Som jag tidigare nämnt är Åbros öl Småland 5,2 i stort sett en Original brygd med Tjeckisk pilsnerjäst. På burken beskrivs den som "Ljus småländsk pilsner med fyllig smak och kraftigt skum". Låt se...

Färgen är medelkraftig guld, det stora skummet är vitt och luftigt. Det sjunker sakta ner utan att ge mycket till rester på glaset.

Doften är maltig och frisk med fina toner av smör/margarin. Sött bröd och lite bitterhet finns också i lukten.

Smaken är oväntat kraftig för att komma från Åbro. Sötaktig malt finns i bakgrunden och skapar en medelstor kropp. Friska (fast lite anonyma) bittra toner blandar sig med en typisk smak av margarin och grädde. Lite lätta toner av hålkaka och en touch av salt. Eftersmaken har en växande bitterhet, men det känns inte riktigt som den blommar ut. Gott om smöriga maltiga toner i avslutningen.

Kolsyran är medel till mild; bubblorna är små och friska. Vätskan är len och mjuk i munnen.

Jovisst, beskrivningen på burken stämmer för en gångs skull. Det här är helt kart en av de bästa öl från Åbro som jag druckit! Förvånad? Ja! Betyg? B 3,7!

Soundtrack: Daft Punk "Technologic" (2005), Kelis vs. Red Hot Chili Peppers "Give it hate" (2003), Paramount-orkestern "I'm Afraid Of You" (1954), Eddie Bo "Hook 'n' Sling (Pt. II)" (1969), Elvis Presley "Where Could I Go But To The Lord (alternative take 4)" (1968), Gladys Knight & the Pips "Heard it through the grapewine" (1967), New Order "Liar" (1993)

Sjömansfalu

Det var ett tag sedan det lagades mat här i bloggen, en brist som nu ska åtgärdas. Sjömansfalu är en simpel variant på temat sjömansbiff som passar utmärkt i matlådan. Den brukar faktiskt bli bättre av någon dag i kylskåpet. Det är lättlagat, billigt, inte allt för onyttigt och gott.

Receptet är för 4 portioner, idag gjorde jag dubbel sats.


300-400 g falukorv

2-3 morötter

8 potatisar, medelstora (ca 3/4 kg)

4 dl ljus lageröl
1 buljongtärning (ox, kött eller grönsak)

1 msk senap

½ krm svartpeppar

2 gula lökar

persilja

Tvätta morötterna, skiva i tjocka skivor. Skala potatisen i tunna skivor (jag använder en mandolin till detta). Häll ölen (vad som går bra, idag blev det Odin 2,8%)i en gryta, smula ner buljongen, senapen och nymald svartpeppar. Låt koka upp. I med potatis och morötter. Låt koka försiktigt i 10 minuter. Rör om ibland.

Skölj och skiva purjolök (eller gul lök i tunna skivor). Lägg i, rör om försiktigt. Koka vidare i ca 5 minuter.

Skiva och skär falukroven i stora bitar. Lätt ner i grytan, rör inte om. Låt puttra i tills potatisen inte längre är hård. Lägg över generösa mängder färsk eller torkad persilja.

Och det är nu som mitt specialknep kommer: Cay P's stek och grillkrydda Whisky. Eller, som de egentligen borde kallat den, Stek och grillkrydda Jäst. För det är jäst den smakar, men det var väl inget säljande namn. Den verkar i alla fall inte ha sålt, för den slutade tillverkas för ett antal år sedan. Men det är den fylliga jästsmaken jag vill åt, troligen går den att ersätta med grillkydda och ett uns Marmite...

Så. Rör om och servera med lite sallad och en fyllig lager. Jämtlands Hell? Inte alls fel även om det blev punköl idag.

Åbro Sjukommatvåan

Det här ölet verkar enligt mina erfarenheter mest drickas av folk som vill bli fulla snabbt... Som en efterföljare till Åbro-storsäljaren (#5 i december 2007) Femkommatvåan kom snart den extra starka Sjukommatvåan, givetvis är det en ljus stark lager på 7,2%.

Färgen på vätskan är ljust guld. Det stora fasta skummet är vitt och luftigt, det lämnar inga rester på glaset.

Doften har de för stilen typiska tonerna av mandel och marsipan och alkohol (tänk okryddat brännvin). Lukten är överlag lite konstgjord och aningen unken.

Smaken är rätt lätt, det är bara alkoholhalten den har gemensam med ett bra bocköl. Toner av marsipan, vitt bröd och lite alkohol. Smaken är även den lite unken, lite som en fuktig källare. Eftermaken går i samma stil med tillägg av lite förströdd beska.

Kolsyran är mild, vätskan tjock och nästan klibbig.

Dålig, men inte rakt igenom otäck. Betyg: D eller 2,25.

Soundtrack: Schlagerfestivalen

Åbro Bryggmästarens Premium Guld

Under de senaste åren har de svenska bryggerierna kommit med några lageröl med ord som "guld" eller "gold" i namnet. Med stor sannolikhet är det ett svar på de danska "guldøl", lite maltigare saker med en alkoholhalt på strax under eller omkring 6%. Det var till och med så att den första, Spendrups Premium Gold, först enbart såldes av danska och nordtyska gränshandlare.

Så, i det fasta släppet i oktober 2007 kom motsvarande öl från Åbro, Bryggmästarens Premium Guld. En ljus lite maltigare lager på 5,7%. Lite intressant är att den säljs under bryggeriets lite mer prestigefulla och samtidigt experimentella etikett Bryggmästarens.

Skummet är fingertjockt och vitt, det sjunker efter ett tag ner till ett tunt vitt lock utan att lämna mycket till rester. Färgen är medelstark gul.

Doften är balanserad, lite torr lätt malt och en antydan till vitt bröd. Lite småtrist korrekt.

Smaken är milt maltig. Lite övergående sötma (men inte så söt som mina fördomar säger att Åbroöl brukar vara) och så svagt bitter. Eftersmaken är torr och ren, lite mineraler och vitt bröd i avslutningen.

Kolsyran är medelstark, vätskan är aningen tjock i munnen.

Sammanfattning: En småtråkig öl för småtråkiga människor. Betyg
C+ eller 3,05.

Soundtrack: Schlagerfestivalen.

2008-02-09

Alternativt scenario

En plötslig tanke i natten: Tänk om inte den stora uppköpsvågen för cirka 10 år sedan blivit av?

Tänk om... Pripps och Falcon inte blivit uppköpta av Carslberg? Falcon hade nog kört på som förr, men Pripps?

När jag växte upp och började dricka öl var Pripps (under nittiotalet uppköpta av norska Ringnes) den stora giganten på ölområdet, en dryckernas Mc Donals's med allt vad det innebar av stora reklamkampanjer och folks fördomar och urbana myter: "Det är samma öl, bara olika etiketter!", "De olika styrkorna är bara starkölen och kolsyrat vatten!" och så vidare. Pripps Blå var Systembolagets mest sålda öl år ut och år in under nära 40 år och deras lanseringar av nya öl diskuterades på nyhetsplats i tidnignarna. De fick också hjälp i sin dominans av de licensbryggda Carlsberg-ölen.

Men, tänk om de fortatt vara egna ägda av investmentbolag eller Ringnes? Hur hade de klarat sig genom 90- och 00-talet? Visst, deras BlåGul var ett snabbt svar på lågprisölen från Kopparbergs och visst hade de en del mindre märken som TT, Humlan och Arboga. Samt mer exklusiva öl som 1828 och Carnegie Stark Porter. Men om man tar bort flaggskeppet Pripps Blå, vad hade varit kvar då? Hade de klarat konkurransen från aggresiva konkurrenter som Kopparbergs och (delvis) Spendrups eller ett expansivt danskt Carlsberg?

Jag tror, med det jag vet idag, att de skulle ha fått det svårt. Pripps var lite för tunga och tillbakablickande.

Å andra sidan, med rätt omständigheter hade de kanske fortsatt vara den stora dominanten i Sverige?

Vad tror du?

2008-02-08

Schneider Aventinus

Den första ölen i stilen weissenbock som kommit till Systembolaget? Jag tror att det är Aventinus från Private Weissbierbrauerei G. Schneider & Sohn GmbH (vad är det med tyska företagsnamn egentligen?); en öl som finns i beställningssortimentet, men som går att beställa styckevis. Hurra!

Färgen är brun (närmast som en mjölkchokladkaka) med en lite orange kant, vätskan mycket grumlig. Det jättestora skummet är beige; det sjunker sakta ner till ett tjockt lock och lämnar lite rester på glaset.

Doften är syrlig med massor av jäst. Det finns också kryddor (kanel, kardemumma, muskot) och rostade smöriga toner. Komplex, frisk och balanserad.

Smaken är... Ôj. Wow. Den är ganska mild och försiktig i början. Enormt balanserad och mjukt elegant. Jag noterade sura vetetoner, bagerijäst, tropiska frukter och svarta vinbär. Eftersmaken är aningen torr med en hel del rostad malt, vetedeg, franskbröd, gammaldags fruktgodis och en sakta växande smak av kex.

Kolsyran är medelstark, massor av pyttesmå bubblor, Vätskan är mycket krämig och aningen tjock i munnen.

Den första weissenbock jag dricker, och jag tror inte att jag kunde få en bättre start. Betyget blev förkrossande A+ eller 4,55, och den hamnar därmed på min top 20-lista, alla kategorier!


Paceña Red Lager

Den lättgissade ölen Paceña Red Lager är en amerikansk röd lager från Cerveceria Boliviana Nacional S.A, som jag fattat Bolivias största bryggeri som likt svenska Pripps på sextiotalet sugit upp ett antal lokala mindre bryggerier.

Färgen är röd-bärnsten, vätskan klar. Det fingertjocka skummet sjunker långsamt ner till ett tjockt kompakt gulvitt lock.

Doften är fruktig, lite maltig och lätt rostad. Ganska mycket russin och torkad frukt. Betydligt kraftigare än vad jag väntat mig.

Smaken har en oväntat kraftig, närmast intensiv smak av russin och lagrat starkvin. Det påminner på sitt sätt mer om en barley wine (brittisk kraftig ale på 8-10%) än om ett lageröl! Minus alkoholen då. Det finns också toner av plommon och farinsocker. Eftersmaken adderar lite lätt bitterhet och en touch av gräddkola.

Kolsyran är medelstark; de mycket små bubblorna är uppfriskande. Vätskan är mjuk och behaglig.

Den här hade betydligt mer smak, och mer balans, än vad jag mina fördomar trodde om en Boliviansk öl. Den fick fyror rakt igenom ock därmed betyget B+ eller 4.

Åter igen ett stort tack till Kjell som skänkt den här flaskan till mig!

Lite senare drack jag en
Brewer's Choice Special Ale 2007 (Honey Porter) från Shipyard. Den var inte dum den heller. Skummade mer än en brandkårsutryckning...

2008-02-07

Lite nya nyheter från Strömsholm

Strömholms Brygghus går vidare mot att bli ett bryggeri; senast har de inspekterats av Folkhälsoinstitutet och Särskilda skattekontoret. Det är trevligt att de i sina små nyhetsbrev berättat om de olika stegen mot den färdiga produkten.

I samma nyhetsbrev tipsade de om en artikel i Vestmanlands Läns Tidning om dem. Läsvärd.

Men eftersom jag känner mig allmänt negativ idag så kan jag väl förutspå att jag inte kommer att få många chanser att dricka deras öl i alla fall. Ja, ni vet hur det är.

2008-02-06

Dagens (mindre upphetsande) skörd

I går kväll kom det ett SMS till mig; det var Systembolaget som berättade att mina Aventinus kommit dit.

Och samtidigt som jag var där så kompletterade jag med den Åbroöl som jag inte druckit. Allt för en komplett samling: Sjukommatvåan, Femkommatvåan, Småland 5,2% och Bryggmästarens Premium Guld.

Undrar när Kung 7,2% slutade tillverkas? Systembolagets datorer visste inte heller. Har deras Bryggmästarens Mixed Ale 5,0% eller Bryggmästarens Veteöl 5,0% någonsin sålts på Systemet? Jag får fråga Åbros kundtjänst. I vilket fall är de nog OK att hoppa över eftersom de inte tillverkades i Vimmerby.

Jag gör det för er!

2008-02-05

Mikkeller mot krogen

Ett av Danmarks just nu intressantaste bryggerier - Mikkeller - kommer i framtiden att finnas i Systembolagets beställningssortiment restaurangsortimentet med sex sorters öl. Allt enligt importören Brill & Co.

Den glada nyheten snappade jag upp hos Ölfrämjandet.

Fast det lär ju bli hela kollin och sådär... Så det kommer väl att bli en teoretisk nyhet det här med.

Hur är det, brukar Bishops Arms ha öl från Brill?

2008-02-03

Staropramen Dark Beer

En öl köpt på association: Decembernumret av den brittiska tidningen Beers of the World utsåg med en jury av bryggare och redaktionsmedlemmar världens bästa öl. Fyra huvudvinnare utsågs:
Alltså fyra öl som jag inte druckit. En intressant observation kan vara att ingen av dessa öl är från England.

Den mörka tjeckiska lagern höjdes till skyarna, så jag tog lite förstrött ett par flaskor av lokalkonkurrentens mörka öl Dark Beer från Staropramen. Detta eftersom Budweiser Dark inte importeras hit. Men det är ju gott med lite mörk lager ibland i alla fall.

Färgen är mörkt brunröd, bara en aning ljusare än Coca Cola. Det fingertjocka skummet är beige och kompakt, det sjunker till ett tjockt lager över ölen efter en stund. Inga skumrester på glaset.

Doften är rostad, torr syrlig och lätt metallisk. Rostade nötter, grillkol och pumpernickel samt en aning jäst.

Smaken är mycket maltig - här kommer humlen i andra rummet. Rostade nötter, tyskt svart bröd, rostbiff och steksky. Smaken saknar nästan helt sötma. Efter ett tag kommer en märkbar ton av öjäst och en mild bitterhet med metalliska inslag. Eftersmaken är maltig med rostade toner med närmast brända smaker. Avslutningen är kraftig med gräddkola, stekos och en lätt bitterhet.

En behaglig, torr lager med ett stort inslag av svartmalt. För 1½ år sedan gav jag betyget 3,55 och det ligger väl i de trakterna även nu (jag orkar inte skriva en ny engelskspråkig recension nu).

Soundtrack: J.M. Silk "I Can't Turn Around" (1986), Manu Dibango "African Battle" (1973), the Mighty Vikings "Do Re Mi" (?), Alanis Morissette "Head Over Feet" (1995), Wermelin

Sierra Nevada Celebration Ale

Den fjärde ölen från Sierra Nevada jag bloggar om (jag blev själv förvånad) är deras lyxiga amerikanska india pale ale Celebration Ale, en tillfällig nyhet på 6,8%. Det här är deras vinteröl.

Färgen är djupt rödbrun; det stora fasta skummet sjunker sakta ner till en ljusbeige två fingrar tjock mycket ojämn skumkrona. Vätskan är klar.

Doften är lika lycig och elegant som utseendet: Djupa mogna toner av fruktiga torr-bittra humlesoter blandas med söta karamelliserade lukter av kola och blandade torkade frukter. Vär där hittade jag lite grapefrukt, russin, pomerans, röda druvor, aprikoser, rostbiff och fruktkräm med vispgrädde. En aning alkohol, dessutom.

Den första smaken som når min mun är bitter. Men snabbt utvecklas den till en sötare, kraftfull smak med toner av mörkt bröd och bittra frukter. Kroppen är mellan medium och kraftig. Beskan är kraftig, men den tar aldrig över helt. Torkade frukter, grillat kött och lite lätt rostad malt. Eftersmaken är mycket lång, den har en syrlig ton som matchar bitterheten. Smaker av torkade frukter och lite grönsaker dyker också upp.

Kolsyran är mild, vätskan är måttligt mjuk och krämig. Ölen är helt klart mer lämpad för smuttande än för törstsläckning, men den ger inget motstånd som vissa kraftigare amerikanska öl gör (inget negativt med det i och för sig).

Jag blir lite tacksam över att jag är just här just nu med den tillgång till riktigt bra amerikansk öl som finns, om än tillfälligt. Den som kollar på min profil på Beer Advocate ser att favoritstilen sedan ett tag tillbaka är amerikansk IPA. Det här är en amerikansk IPA, och det är nog så att det är svårt att få den bättre på flaska. Betyg: A eller 4,45!

Bonus: Vansinnigt men sant, den hör ölen funkar perfekt till Toffifee-godis!

Soundtrack: the Cardigans "My Favourite Game" (1998), Janne Schaffer "Till vinden" (1994), Elvis Presley "Harbour Lights (alternative take 3)" (1954), Therapy? "Bowels of Love" (1995), Thelonious Monk "Body and Soul (remake take 3)" (1962), Svensk Ramelorkester "The Purjolök Song" (2006), Povel Ramel "Van att få som jag vill" (1957)

2008-02-01

Slottskällans Decennium

Bryggeriet Gamla Slottskällan firar, som tidigare nämnts, sitt tioårsjubileum (bryggeriet alltså, inte företaget). När Jämtlands fyllde år firade de det med en engelsk strong ale, Tiotaggare. Uppsaliensarna svarar med en tysk bock benämnd Decennium.

Färgen är medelmörkt bärnsten, vätskan klar. När man häller upp den fräser den lite... Skummet är ljusbeige och luftigt, det sjunker till fingertjockt utan att lämna så mycket rester.

Doften är lite konstig och ganska svag: Den är lite maltig och rostad. Vissa fruktiga toner och en distinkt lukt av hasselnötter. Ingen sötma, lite försiktig bitterhet.

Smaken är betydligt bättre; söta lätt rostade maltiga toner blandas med en hel del mineraler, en antydan av vetemjöl och plommonsylt. Eftersmaken är torrare: Balanserade smaker av mörkt bröd, färska grönsaker och portvin. Avslutningen adderar lite alkohol.

Kolsyran är mild till medium, bubblorna små. Vätskan är väldigt mjuk och närmast tjock.

En välgjord bock, vilket vi inte alls är bortskämda med från svenska bryggerier. Dock är doften lite märklig. Betyget blir därför B eller 3,6.

Rusning!


För första gången på mer än ett år hade jag möjlighet att köa den första vardagen i månaden.

Och det gick väl bra. Chimay blå 1999 gick åt fort, jag tog de sista tre flaskorna som stod framme, de två ytterligare lådorna som butiken fått var borta några minuter senare.

De andra ölen gick inte åt på samma vis. Jag fick tag på de som fanns i butiken (och i nyhetslistan), vilket var trevligt.

Mindre trevligt var min gamla specialbeställning på från beställningssortimentet, weissenbocken Aventinus. Just vid beställningstillfället hade den tagit slut, men återkommit veckan senare. Och vad händer då i Megadisc? Jo, beställningen makuleras utan att butiken eller kunden kan få reda på det annat än att aktivt söka efter ordern i systemet. Dåligt och genant tyckte säljaren, och jag kunde bara hålla med. Vi hoppades gemensamt att det blir bättre efter datorsystembytet i vår. Men nu är ölen åter beställd och ska finnas i butiken på tisdag. Jag tar i trä under tiden...

För övrigt hälsade jag under flaskpackandet på en av mina läsare. Trevligt! På tal om läsare verkar det som ni stabiliserats till drygt dubbelt så många som för ett kvartal sedan. Det tycker jag också är trevligt.