2007-10-30

Karlsberg Urpils


Ett inlägg om öl? Det var på tiden!

I sydvästra Tyskland finns delstaten Saarland. Det dominerande bryggeriet där heter Karlsberg (nej det är inte Carlsberg felstavat) och deras storsäljare är en tysk pilsner vid namn Urtyp.

Färgen är blekgul, det stora vita skummet sjunker efter ett tag ner till ett fingertjockt ojämnt lager, med massor av skumrester på kanten.

Doften är maltig med toner av hö, kalk och formfranska. Några antydningar till smör och jäst. Men var är humlen? Smaken är ungefär så bitter som man kunde vänta sig (ganska så) men även här återkommer milda smaker av smör och gräs, framför allt i eftersmaken.

Vätskan och kolsyran var OK, varken mer eller mindre. Jag hade dock inte väntat mig att en Pilsner skulle vara så tjock i konsistensen (det var inte som blåbärssoppa, men aningen tjockare i alla fall).

En rätt medelmåttig pilsner, som inte verkar kunna bestämma sig för om den är tysk eller tjeckisk. Och betyget från Linköpingsjuryn blev 3,35.

Soundtrack: Zilver Zurf "Do the Zurf" (2001), Claes Jansson "Smile" (2000), Real Tuesday Weld "Bathtime in Clerkenwell" (2004), Shawn Robinson "Lets Find Out" (1972)

iGoogle-problem

Ännu en "mycket liten nyhet"; det verkar som ett tidigare inlägg gjort att iGoogle inte längre uppdateras när jag skriver saker här. Få se om det löser sig nu.

2007-10-29

Logotyp-snitsande

Under avdelningen "mycket små nyheter" kan jag nu meddela att rubriken och underrubriken i bloggens logotype nu bytts från Berling Antikva till Hypatia Sans. Få se hur jag tycker om det.

2007-10-26

Haandbryggeriet Norwegian Wood

I Norska Bergen Drammen hittar man ytterligare ett bryggeri som vägrar acceptera någon annans regelverk än sitt eget (och Sosial- og Helsedirektoratet då): Haandbryggeriet.

Och man spänner man bågen hårt nog kan man få fram fantastiska resultat. Eller öl som bara är... intressantare i flaskan än i glaset.

Just så kan man nog beskriva deras Norwegian Wood; en ale brygd med rökt malt och kryddad med enbär. "Traditionellt Norsk" säger etiketten. Jag köpte den hos UTOBeer i London.

Den lätt grumliga vätskan är brunröd; det ganska höga skummet gulaktigt. Doften är kemisk med gin, tvål och lätt rökt malt. Smaken är ganska tung men förvånande orökig. Smaken har toner av jäst, gin och lite trä/ved. Den saknar allt vad sötma heter, och den har en förbluffande tunn kropp. Det tog ett tag innan jag kunde placera var jag kände igen den lukten/smaken, men efter ett tag insåg jag: De stenhårda tvålarna som fanns i skolan på låg- och mellanstadiet! Eftersmaken är medellång med jästiga kemiska toner, lite enbär och an aning rök. Inte alls så rökt som jag hade tänkt mig den.

Jag har tidigare druckit en öl från det här bryggeriet: Pale Ale. Den gillade jag bättre, men den hade också den här lite kemiska grundtonen. Kan det vara deras jäst?

Nå, den här övertygade inte riktigt mig, det tog lite för lång tid att dricka upp halvlitern. Betyg: 3,2.

Soundtrack: Bloodhound Gand "I Whish I Was Queer So I Could Get Chicks" (1996), Secret Service "The Sound Of The Rain" (2000), Ozzy Osbourne "No Easy Way Out" (2001), Elvis Presley "Come My Way (alternative take 3-4)" (1966), Ella Fitzgerald "Boy Wanted" (1959)

HG - en stilla reflektion

Det här blir ett ganska personligt inlägg med en ganska snäv krets personer som begriper. Om jag får tro medierna rätt blir det alltså ett typiskt blogginlägg...

Eftersom jag i höst är distansstudent i bildbehandling tänkte jag att någon gång ta en öl på Ryds Herrgård, "HG", studentstället i bostadsområdet jag bor i.

En kort bakgrund: Jag var rätt mycket där under min tid som misslyckad student. Men det var länge sedan. Hur länge sedan? Låt mig säga såhär: The Cardigans var fortfarande ett lovande twee-popband från Jönköping som nyss flyttat till Malmö. Björks album "Debut" ansågs som den bästa skiva som någonsin gjorts, Blur hade just gett ut "Parklife" och The Latin Kings hade precis vänt upp och ner på svensk hiphop med "Välkommen till förorten". länge sedan!

Sedan var jag där några gånger under hösten 2000 , men sedan har jag inte satt min fot där förrän i kväll.

Och hur var det då? Förbluffande likadant. Visst, den gråmelerade väggfärgen hade bytts mot enfärgat grå, sofforna blivit lite mindre, möblerna allmänt lite snyggare och stället mer minaimalistiskt än det tidigare plottriga (ett tidens tecken). Men i övrigt såg saker i stort sett likadana ut.

Men två saker hade verkligen ändrat sig: På min tid var det Åbro som levererade ölen. Nu var det Spendrups (jag har minnen av att man kring 2000 höll på att byta från Åbro till Pripps). Och även om de i princip hade allt Spendrups kan få fram på flaska och ungefär 8 sorters fatöl så... Det är inte roligt för en ölnörd direkt. Så det blev bara två öl, dels en Murphy's Irish Red från fat och så en Erdinger Weissbier Dunkel till maten. Jag satt faktiskt där och blev nostalgisk och längtade tillbaka till tiden då man kunde köpa en folkölstark John Bull Bitter från fat.

Men vad som verkligen förbluffade mig var gästernas (=studenternas) klädsel. Visst var delar av klientelet på en sittning på övervåningen, men även de nere i puben hade mörk kostym och slips eller kort klänning, högklackade pumps och stora halsband. Det var annorlunda för 13 år sedan, då gick folk omkring i urtvättade t-shirts med reklamtryck för bensinbolag, barn-tvprogram eller brittiska snabbköp. Och tjejerna hade anekllånga trikåklänningar eller möjligen kort kjol, knästrumpor och kängor.

Det var tider det.

I övrigt vad gäller öl: Det var här jag vid nyåret 95-96 drack min första öl starkare än 5,6%: En extrastark lager från Åbro vid namn Sjukommanoll. Och innan dess, den fösta laddnigen legal alkoläsk i form av den Australiensiska citrondrycken Two Dogs. Ingen av dem blev speciellt långlivade.

Men visst, jag gick dit främst som ett socialt experiment. Men jag är mer hemma på Bishops Arms. Skönt att få bekräftat.

Soundtrack: The Smiths "Theres a Light That Never Goes Out" (1986), The Smiths "Meat Is Murder" (1985), The Smiths "Suffer Little Children" (1984), The Smiths "Stop Me If You Think You've Heard This One Before" (1987), The Smiths "Hand In Glove" (1984), The Smiths "The Queen Is Dead" (1986)

Murphy's Irish Red

Irish Red från Muphy Brewery Ireland Ltd. Fatöl.

Färgen är klar rödbrun. Det lilla skummet är vitt och luftigt. Doften är maltig, men ganska diskret med lite rostade och bitter-sura toner.

Smaken är till att börja med lätt rostad med antydningar till sirapslimpa och syrliga karameller. Jag anade också en svag smak av sötmandel. Eftersmaken hade lite söt jästig smak och en balanserande syrlig-bitterhet. Kolsyran var på tok för stark. Detta tillsammans med att den serverades för kall (4-5℃) gjorde den vattningare än vad den nog egentligen var.

Med den gamla Björk-refrängen "There's more to life than this" i huvudet gav jag den betyget 3,05.

2007-10-24

Badger Original Ale

Ännu en av mina englandsimporter: Badger Original Ale från Badger Brewery.

Kan man göra en bra ale med bara 3,8% alkohol? Kort svar: Ja.

Långt svar: Ölen är mörkt bärnstensfärgad med lite brunt. Två fingrar högt skum som är beige och luftigt. Doften är ganska svag med lite malt, bröd och en fläkt av bitterhet.

Smaken är sammanhållen; den gör sitt jobb utan att någonting sticker ut smakmässigt. Maltig med toner av mörkt bröd. Lite sötma som byts ut mot en torr bitterhet i eftersmaken, som även bjuder på lite smörkola.

Det jag inte riktigt gillade med ölen var den ganska kraftiga kolsyran som störde min aleupplevelse en aning. Annars en bra Pale Ale.

2007-10-23

Det rullar på i Strömsholm

Det som ska bli Strömsholms Bryggeri tar form, lika sakta som säkert. Idag fick jag en rapport om att de är klara med fikarummet och kontoret. Jag sympatiserar med deras prioriteringar!

Marks & Spencer Yorkshire Bitter

Det här är alltså en av den brittiska affärskedjan Marks & Spencers egna öl. Det var inte länge sedan de lanserade en serie "lokala traditionella öl" som Irländsk Stout och bitter från Newcastle och Buckinghamshire. De flesta fanns redan innan satsningen under andra namn, gjorda av lokala småbryggerier.

Så den här kallas av Marks & Spencer för Yorkshire Bitter, och på etiketten står att den bryggs av Cropton Brewery i norra Yorkshire. När de säljer den själva kallas den Yorkshire Moors.

Så hur var den? Tja. Utseendet är det inget fel på: Mörk bärnsten med lite rött i. Flaskjäst, så den är aningen grumlig. Stort beige skum som trillar ihop med ett fräsande ljud.

En varningssingal för en pale ale, eftersom det brukar hänga samman med en kraftig och ofta vass kolsyra. Det ska inte en öl av den här typen; den ska vara krämig och mjuk i munnen.

Doften var OK: Jäst, lite frukt. lite syrliga bittra toner.

Smaken var inte lika bra, den var omväxlande sur-bitter, omväxlande söt-maltig. Eftersmaken hade lite metalliska bittra toner och dova fruktsmaker. Den saknade dock allt vad djup och kropp heter.

Kolsyran var precis som jag väntat mig ganska stark och lite vass. Vätskan var snarare vattning än krämig.

Jag tror att den här ölen är på gränsen till hur den egentligen ska smaka. Hade den varit lite värre hade jag sagt "infekterad av något annat än jästsvamp" och hällt ut den. Men jag tror att det bara delvis är det som gått fel här. Eftersom man haft med jästen i flaskan så kan det i oturliga fall hända att den utvecklar smaken åt lite lite fel håll.

Betyget blev ett lite reserverat 2,75.

Soundtrack: The Emotions "So I Can Love You" (1969), the Prodigy "Hyperspeed (G-Force part 2)" (1992), Weird Al Yankovic "A Complicated Song" (2003), Dr. John "Goin' Back To New Orleans" (1992), Lollo Asplund "Äppelmelodin 1" (1982).

Oväntat lite fatölsdrickande

Beer Types Sampled:
bottle576
can110
cask35
growler0
nitro-bottle1
nitro-can6
nitro-tap3
on-tap71

Det där är alltså statistiken för mitt ölrecenserande. Jag är själv rätt förvånad över att jag druckit så lite fatöl (on-tap, nitro-tap) och så pass många real ales (cask).

2007-10-21

Årets Herslev Stjerne Bryg har kommit

Just som jag bestämt mig för att inte skriva något här idag får jag veta att Herslev Bryghus i Roskilde nu blivit klara med årets julöl Stjerne Bryg. En rätt potent söt öl på 9% kryddad med koriander och stjärnanis. Låter väl inte så pjåkigt? Läs mer här.

2007-10-20

Roskilde Enebær Ale

Ännu ett av Roskildes mikrobryggerier - det har verkligen bildats ett kluster där. Det här heter Roskilde Øl och är (enligt etiketten) ett litet familjeföretag. Ölen jag hittade på Ølkonsortiet är en kryddad ale vid namn Enebær Ale.

Mörk bärnsten, stort skum som sjunker ner till ett ojämnt lager med massor av skumrester. Doften är väldigt maltig med lite kryddor, fatlagrade toner och gin. Smaken är tjockt maltig (som en engelsk strong ale). Tyvärr döljer den kraftiga kolsyran och den kraftiga alkoholsmaken mycket av de andra smakerna, men jag lyckades hitta lite enbär och fatlagrade toner. Vätskan var varken tjock eller vattning.

Jag gillade inte riktigt den här; den var obalanserad på flera sätt med för mycket av både bubblor, malt och alkohol. Och för lite av enbär. Resulterande betyg blev därför inte mer än 3,2.

Soundtrack: Roy Lee & King Iwah "Give Me Power" (1971), Telex "Moscow Disco" (1979), RZA "Project Talk" (1998), Kalle Baah "Big Town" (1995)

Schöfferhofer Hefeweizen

Schöfferhofer Hefeweizen är en ofiltrerad veteöl från Binding-Brauerei, Frankfurt am Main, mest kända för de alkoholfria ölen Clausthaler.

Den ser väl ut som en hefe weißbier ska göra; gulorange grumlig vätska och ett stort vitt skum. Doften är lite mer tillbakadragen än vad jag förväntat mig. De syrliga frukttonerna fanns i alla fall på plats där de skulle. Smaken var än mer försiktig och tillbakadragen, äpplen, aprikoser och fruktgodis och an antydan till gräddkola. Eftersmaken är kort med syrliga frukttoner. Kolsyran oväntat mild, vätskan krämig och nästan tjock.

Funkar nog perfekt med starkt kryddad mat, men bara så här rakt upp och ner var den lite blek vilket resulterade i betyget 3,15.

Soundtrack: Horace Silver "Que Pasa" (1964), Eldkvarn "Var det inte vi igår?" (2000), Roxette "How Do You Do? (Bomkrash 12" Remix)" (1992), Carola "Jag är så glad var julenatt" (1999).

Reflektion: Parfym

När jag nyss plockade ur diskmaskinen (ja, jag maskindiskar mina ölglas) började jag fundera över varför det förra diskpulvret jag använde (Yes, tror jag) var parfymerat. Detsamma gäller vissa sorters spolglans, vilket är ett elände eftersom man då noga får spola av glasen innan man ska recensera en öl.

Varför vill man ha parfym på sin rena disk?

Jag är inte på något sätt mot saker som luktar gott med avsikt; jag är själv förtjust i att då och då andvända parfymer (top 3 utan imbördes ordning: L'eau par Kenzo, Gucci Rush, Royal Copenhagen), men jag har allt mer tröttnat på att allt ska ha kraftiga dofter och köper allt fler produkter (schampoo, tvål, skurmedel, sköljmedel...) oparfymerade.

Annan intressant trivia som jag hörde från en person i hushållskem-branschen: Det är väldigt olika hur sydeuropeer och nordeuropeer vill att exempelvis allrengöringsmedel ska bete sig doftmässigt. Här uppe i norr vill vi ha en kemisk, dov och diskret doft som håller i sig ett tag. I södra europa vill man ha kraftiga blom/frukt-dofter som försvinner ganska fort. De senare har en förmåga att leta sig hit via lågprisaffärer (Ö&B exempelvis) och många reagerar på deras doft. Vad som luktar "rent" är ingen självklarhet.

Nästa inlägg ska handla om öl igen. Jag lovar.

2007-10-19

Brewpub Atlantic IPA

Den här är i alla fall inte från Jylland! Däremot är det den första öl jag dricker från Brewpub i Köpenhamn: Atlantic IPA, som är en India Pale Ale av amerikansk typ med en alkoholhalt av 5,5%.

Bärnsten-kopparfärgad. Högt ljusbeige skum. Lite grumlig av flaskjäsningen. Den har visserligen den amerikanska grapefrukt-doften, men den känns lite tam.

Detsamma gäller smaken; det som ska finnas där finns där: Viss sötma, citrus-bittra toner, toner av bröd, gräs och lite fatlagring. Honung och sylig-bitter smak efteråt.

Men, som sagt, den kändes lite väl tam och försiktig. När jag får en amerikansk IPA vill jag att humlen kommer och sparkar mig på smalbenen (när jag dricker en Double IPA vill jag att en armé av humle attackerar mig med bombmattor av bitterhet!). Den här petade lite lätt på mina smaklökar med en blompinne, liksom. Dessutom vet jag inte riktigt om de fatlagrade tonerna var så lyckade?

Nå, nå. 3,25 fick den i alla fall. Och nu börjar jag se slutet på ölen från sommarsemestern!

Dessutom... Jubileum!

Det här är öl #800 som jag recenserat sedan nyåret 2003-2004!

Soundtrack: Eggstone "Split" (1994), Jocke Boberg feat. Brain "Cocka Doodle Doo" (2005), Rocky Horror Picture Show "I Can Make You A Man" (1975), ZZ Top "TV Dinners" (1983), Madonna "Material Girl" (1983)

Swedish beers

Jag fick nyss, på Beer Advocate, en fråga från en amerikanare... Svaret blev så långt att jag inte ville bara skriva det för honom, så jag klipper in det hit med:

> on Fri Oct 19, 2007 18:41 UTC, [xxx] wrote:
> Greetings from Virginia, USA.
> Tell me what brands of beer are common in Sweden and do
> you know if they are avaliable in the USA? I like trying
> different beers from all over the world, when I can find
> them here.

Hi, [xxx]!

The 5 largest Swedish breweries as of 2006 are:

1. Carlsberg Sverige. The whole range, from budget lagers to keg matured porter. Domestic brands like Pripps, Falcon, Eriksberg, Imports like Carlsberg, Tuborg, Tetleys and Staropramen. Owned by Carlsberg.

2. Spendrups. Also a large range of styles. Domestic brands like Spendrups, Mariestad, Wisby and Norrlands Guld. Import brands includes Starbrno, Heineken, Murphy's and Sol. Owned by the Spendrups family.

3. Åbro. Lagers, some of them premium, some of them budget. Their brands includes Åbro, Smålands, Kung and Bryggmästarens. Importers of brands like Lapin Kulta, Miller, Beamish, Foster and Duvel.

4. Kopparbergs. The low-budget lager brewery of Sweden. Own brands: Kopparbergs, Sofiero, Zeunerts, Elk Brew. Imports very few beers, among them Kaiserdom.

5. Krönleins. Lagers... The only Swedish brewery who brews adjunct lagers. Domestic brands: Stockholm Festival, Threee Hearts, Crocodile and Skåne. They import Kaltenberg. Tiger and Litovel.

All big domestic brands of those breweries are made in several strenghts ranging from 2.25% to 7.2% ABV due to tax and sales regulations.

As for finding Swedish beers in the US, I have very little knowledge of "our" exports. I think the easiest one is Carnegie Stark Porter, a Baltic Porter of Carlsberg Sverige. And I think that some of the Swedish micros are doing some export of their luxury beers like Nils Oscar Barley Wine, Slottskällans Imperial Stout and Nils Oscar Imperial Stout.

Good luck!

Warwik Lause

En pizza i Varde


Då ska vi se här: "Warwik" är den vikingatida stavningen av orten Varde. Där, en knapp mil norr om Esbjerg, ligger bryggeriet Warwik Bryghus. Och därifrån kommer ölen Lause, döpt efter en av ortens krögares farfar, som var vagnmakare där en gång i tiden.

Ölen är enligt etiketten en "Schwarzbock", en blandningsmix jag aldrig hört om tidigare. Men det är väl det man kallar en starkare Schwarzbier.
Färgen är mörkt brun; det ganska stora skummet lämnar inga spår efter sig. Ölen är efterjäst i flaskan och vätskan är lite grumlig. Doften är väldigt maltig och aningen rostad. Choklad och lite nöter. Ganska mycket syrlig-bittra toner av tvål, vax och tvättmedel.

Smaken går i samma stil: Mycket malt, en del bäska och en hel del av den där märkliga kemiska smaken av tvål och vax/paraffin (anar man Fuggles-humle?). Eftersmaken är rätt torr med lite alkoholsmak.

Den här var inget vidare: För ett antal år sedan när mikrobryggerier var något nytt i Sverige, kunde man få tag i öl som smakade ungefär så här; obalanserade med konstiga bismaker. Betyg 2,45.

Systembolagets novembernyhetslista

Även om man numera kan få reda på Systembolagets nyheter flera månader i förväg så blir det trots allt mer intressant och mer "på riktigt" när man får se nyhetslistan i PDF-fomat. Och häromdagen kom den för november 2007. Det var en hel del intressant där. Själv har jag knappt hunnit dricka upp det som kom i september...

2007-10-18

Konsolideringen går vidare?

Efter förra veckans samgående mellan de amerikanska delarna av SABMiller och Coors verkar den här veckanbjuda på ett eventuellt uppköp: Danska Carlsberg och Holländska Heineken har enligt (bland andra) bloggen Beer Therapy lagt ett gemensamt bud på Storbritanniens största bryggerigrupp Scottish & Newcastle. De vill sedan dela upp bryggeriets kontinentala delar mellan sig.

Den brittiska bryggerigruppen verkar i sin tur, enligt the Independent, måttligt roade av det hela.

Scottish & Newcastle äger en hel del kända varumärken - Lapin Kulta, Newcastle Brown Ale, Kronenbourg, Kingfisher, Foster's, John Bull och Beamish för att nämna några.

Min spontana och lokala reaktion är att om det här går igenom kommer Carlsberg att lägga vantarna på finska Hartwall och med det välkända varumärket Lapin Kulta. Det kommer att stärka deras redan dominerande ställning i Skandinavien än mer.

2007-10-17

Möllers ölkorv "Lamm Hot Habana"

Ölkorv Lamm Hot Habana. Mina tidigare erfarenheter av ölkorv från Möllers har inte varit helt positiv. Hur de än kryddar och röker så smakar det mest som syrliga isterband.

Och syrliga isterband är jättegott, men det är inte den smaken jag vill ha på min ölkorv!

Den här sorten, som jag hittade hos ICA Maxi Linköping förra veckan verkade lovande: Habana-chili och 100% lamm. Men... Det blev samma syrliga korv med syntetisk röksmak utan större fyllighet som vanligt. Givetvis hade de varit väl försiktiga med chilin - varför vågar man inte ta ut svängarna ordentligt när man ändå ska marknadsföra den med ett namn på en chilipeppar?

Jag kommer inte att köpa den igen. Det verkar som om man ska låta tyskar och ungrare sköta ölkorvstillverkningen.

2007-10-16

Ribe Blond Ale

"Ribe ligger inte alls på Jylland" hade jag tänkt inleda den här recensionen. Men det gör det ju visst: Halvöns äldsta stad, och en mysig gammal ort som jag ännu inte besökt.

Men nu var det Blond Ale från ortens mikrobryggeri Ribe Bryghus som jag druckit.

Enligt etiketten är det här ett lättdrucket öl av belgisk ljus typ med rikliga mängder citronhumle (vad nu det är).

Men gott var det. Det började med en ovanlig orange-bärnstensfärgad grumlig vätska med ett rätt litet skum. Doften var fylld av citrus, men inte grapefrukt som det brukar utan mer åt citron och citronskal. Någon ton av aprikossylt fanns också.

Smaken hade även den en hel del citron. Undrar om det inte är lite vetemalt i den här ölen; de syrliga tonerna och den orange färgtonen tyder på det i alla fall. Flaskan ger ingen ledning. Eftersmaken hade blommiga toner av jord-jäst och citronskal. Kolsyran var mycket lätt och vätskan rätt trögflytande.

Betyget blev 3,85. Det här var en ovanlig öl som jag blev glad av!

Soundtrack: Saga "Tired World (Chapter Six)" (1978), Thor Modéen & Gösta Lycke "Egen härd, guld värd" (1930), the Chappell Music Library Sessions "Ibhadi (Small Deer)" (?), Shirley Bassey "I Want To Know What Love Is" (1999)

Nytt från Nils Oscars

Ungefär samtidigt med nyhetsbrevet från Carlsberg kom ett annat från Nils Oscars. Att Nils Oscars Trippel och Nils Oscars Rökporter kommer på Systembolaget i november visste vi redan, liksom att Lundgrens Lager slutar säljas på Systembolaget.

Till detta kommer att Systembolagets skärpta volymkrav gör att deras lyxöl Nils Oscar Imperial Stout och Nils Oscar Barley Wine går från ordinarie sortimentet till beställningssortimentet. Den senare torde vara en av Sveriges mest omtalade öl internationellt sett, efter Carnegie Stark Porter från Carlsberg Sverige och Stormaktsporter från Närke Kulturbryggeri (som under senaste året uppnått kultstatus).

Så varför gör inte bryggeriet samma sak med Lundgrens Lager? Personligen tror jag att det inte var helt ovälkommet att den gick ur det ordinarie sortimentet; Nils Oscars Bryggeri & Bränneri har sedan de bildades (av Tärnö Bryggeri och Kungsholmens kvartersbryggeri) haft en genomgående mycket konsekvent grafisk profil för sina produkter.

Och Lundgrens Lager passade inte alls in där: Den hette inte "Nils Oscar", den hade en etikett och en tagline ("Leverantör till den förskräcklige snömannen!") som såg helt annorlunda ut, och den tappades i returflaska i stället för det strama profilglas de andra har.

Men samtidigt hade pilsnern bland öldrickare ett mycket gott rykte som en ren och robust tysk pils. Så det gick inte heller bara att lägga ner den. Men nu har man fått en anledning, trots att den på ölmässan i Stockholm fick en guldme
dalj i klassen "Ljus lager, välhumlad typ, max 5,9 vol.%, fat".

Det är vad jag tror i alla fall. Jag skulle inte bli ett dugg förvånad om det i vår kommer en "Nils Oscar Tysk Pilsener".

Nytt från danska Carlsberg: Jacobsen Nordic Pine Bock

Fick just ett nyhetsbrev från danska Carlsberg. De kommer inom kort att lansera ytterligare en öl från deras egna mikrobryggeri Jacobsen: Nordic Pine Bock. Och det är väl ungefär så konstigt som man ska vänta sig från dem efter vårens dillkryddade öl. Jag citerar:


Nordic Pine Bock er det nyeste eksperimenterende husbryg fra Husbryggeriet Jacobsen.

I glasset fremstår Nordic Pine Bock klar med en rødgylden farve og hvidt skum. Når du smager Nordic Pine Bock vil du opleve en prikkende kulsyre med et let bittert efterspil. Pine Bock er brygget på lys bygmalt, Amarillo humle, gran fra Oreby Gods, fyrrekogler fra Kærstrup Gods og lollandsk karamelsirup.


Ska månne gran bli nästa trend efter de enbärskryddade öl som dök upp därnere förra året?

Svensk Bryggerihistoria - en länk

En bloggare får tag i gamla böcker om svensk bryggerinäring. Resultatet blir fascinerande läsning: Shut up about Barclay Perkins.

För länge sedan, i början av 1990-talet gjorde Spendrups en öl vid namn Gammelbrygd som sägs ha liknat de gamla Svenskölen. De flesta verkar ha köpt ölen för att det hängde en liten kapsylöppnare på varje flaska. Jag minns den som god med en mycket djup söt maltsmak. Jag undrar hur den skulle fungera på marknaden idag?

Söderbärke MikroÖlFestival 2007 - Miniseminarier

Här är listan över de miniseminarier som kommer att gå av stapeln under Söderbärke MikroÖlFestival. Mer information på deras hemsida.

  • En ölhistoria
    • Jonas Ahnfelt
    • Lördag klockan 14.00 och 18.00

  • Allt om öl
    • Charles Cassino
    • Fredag kl 20.00 och Lördag kl 15.00

  • Dofter och smaker i öl
    • Peter Högström
    • Lördag klockan 16.00 och 19.00

Söderbärke MikroÖlFestival 2007 - Ofiltrerat hade hela listan!

Med stor tacksamhet riktad till Thomas Husing från Malte - Söderbärke Öl Vänner presenteras här den spikade öllistan för årets MikroÖlFestival. Jag bara gapar av imponans när jag läser den. "Liksom, tänk att få prova den där... Eller den där andra som jag knappt sett på bild..."

På grund av Bloggers formateringsautomatik är listan något stympad vad gäller information, men alla sorter är med. Ölen säljs per deciliter och priserna varierar mellan 10:- (majoriteten) till 40:- (en handfull).

Uppdatering: Den stora html-tabellen som fanns här visade sig skapa problem för publiceringen. Titta i stället på den här.

2007-10-15

Søgaard Dubbel


Öljakten genom Jylland går vidare. Kvällens öl var Dubbel från Aalborgs stora brewpub Søgaards Bryghus. Ölen, som var en av deras nyheter i våras (tillsammand med en Trippel, som jag inte köpte) inhandlades något kvarter från bryggeriet hos Ølkonsortiet.

Och.. Ja... Den var väl som den skulle vara. Djupt brunröd med ett litet skum. Jästig doft med frukt och farinsocker. Smaken var balanserad med jäst, frukt, marsipan och lite trä. Eftersmaken hade ganska mycket alkohol, men det gick över och lämnade i stort sett ingenting kvar.

Meldelmåttig öl som fick ett medelmåttigt betyg: 3,0.

En lille en!

2007-10-14

Midtfyns India Pale Ale


Midfyns Bryghus i Broby väljer den amerikanska vägen när de ska göra en India Pale Ale (eller en IPA som vi familjärt brukar säga). Det innebär att dra i så mycket amerikansk humle (här i form av Cascade och Centennial) man vågar utan att det blir svårdrickbart (och därmed går över i en American Double IPA).

Och den här tolkar stilen bra: Massor av grapefrukt-humle, lite mineraltoder och jäst. Doften? Som en kväll på Oliver Twist! Aningen mörk malt, överjäst och en massa citrus-humle. Trevlig, även om amerikanerna är en liten aning bättre. Men helt dåligt är det inte, inte när den får ett betyg på 4,1.

Soundtrack: Martin Galway "Comic Bakery (Danko Mix)" (1999), David Morales pres. The Face "Needin' U II" (1999), Karl Gerhard "Kan du tänka dig honom utan hår" (1936)

Hacker-Pschorr Anno 1417

Kellerbier är en underskattad ölsort som mig veterligt aldrig sålts av Systembolaget. Och ska man se på Beer Advocate verkar det som om den egentligen inte finns utanför Tyskland alls om man inte ska räkna några amerikanska mikrogryggeriers tolkningar.

Vilket jag tycker är lite synd, eftersom det är en intressant öl med en intressant bakgrund.

De underjästa öltyperna uppfanns officiellt i och med Pilsner Urquell 1842. Men den uppstod inte i ett vakuum, det fanns öl som jäst med underjäst, om än inte lika ljus och ren som urpilsnern, innan dess. Dessa bärnstensfärgade lite grumliga öl kom att kallas Kellerbier eftersom man märkt att de blev bäst om de jästes och lagrades i svala källare. Stilen dog aldrig helt ut och har närmast fått en renässans under de senaste 20 åren. Det handlar om ganska fruktiga, lite jästiga lageröl som är ofiltrerade och ibland opastöriserade. Orenheterna som ska finnas i smaken får fritt spelrum eftersom humlingen är svag. Det finns också en lite mildare variant som kallas Zwickelbier.

En av de största märkena inom Kellerbier är Anno 1417 från Münchenbryggeriet Hacker-Pschorr, vilka aldrig Systembolaget (som jag minns) tagit in. I USA är de en av de största tyska importmärkena, speciellt deras veteöl.

Det var faktarutan det. Så hur var ölen? Jodå. Oklar, djup bärnstensfärgad. Frutig maltig doft med lite jäst och alger. Maltig smak med lite jord-mineral-toner och en hel del bagerijäst. Ganska stark kolsyra. Den hade alltså allt man vill ha av en öl av den här typen utan att göra något extra. Betyget blev alltså helt godkända 3,8.

Till tysk Bratwurst, surkål (den här gången kryddad med vitt vin och enbär) samt potatismos passade den perfekt.

Prosit!

Soundtrack: Björk "Human Behavoiur (unplugged)" (1993), Audio Bullys "We Don't Care" (2003), Noia "Studiopublik" (1994), ? "Don't Touch It" (?), Ebba Grön "Totalvägra (live)" (?).

Fanø Mørk


Från Skagen längst upp i norra Jylland i eftermiddags till Fanø vid sydvästligaste hörnet av samma halvö...

Och där, strax utanför Esbjerg, brygger Fanø Bryghus en amerikansk stout som kort och gott heter Mørk. Jag minns faktiskt när jag köpte den: Det var innehavaren av Aakjærs Øl, Esbjergs ledande ölbutik, som rekommenderade den som Fanøs bästa öl.

Och den var inte dum, även om den inte revolutionerar vårt sätt att se på öl. Svartbrun, doft av rostad malt, kaffe, nötter och kakao. Smaken hade gott om choklad och lite lätta fruktiga bittra toner. Välgjord och krispig, även om betyget (3,8) drogs ner en aning av den allt för kraftiga kolsyran.

Soundtrack: Aston Reymers Rivaler "Håll mig hårt" (1980), Spike Jones "Powerhouse" (1961), Barbados "Varje gång jag ser dig" (1995), Arnold Jarvis "Take Some Time Out" (1990).

2007-10-13

En notis från smörgåstårteavdelningen

Igår åt jag hemlagad smörgåstårta. Hönökaka, pepparrotsgrädde, rökt skinka, rökt lax, bostongurka, leverpastej och en massa dekorationer. Gott.

Till det tog jag en Carls Special i med tanken att "det blir nog gott till".

Det var det inte alls, något med den lätt rostade malten gjorde att smakerna tillsammans skapade en lätt obehaglig jolmig sötma tillsammans med en metallisk svag bitterhet.

För säkert 15 år sedan fick jag från Systembolaget veta att den tjeckiska pilsen Kozel var den perfekta smörgåståretölen. Och hittills har jag faktiskt inte hittat något bättre.

Skagen Brygghus Skawskum


Kampen mot klockan går vidare i ett allt snabbare tempo: Ska jag hinna dricka upp den öl jag köpte under sommarens tysk-danska resa innan dess bäst-före-datum passeras?

Dagens del i denna kapplöpning hette Skawskum och kom från Skagen Bryghus, Danmarks nordligaste bryggeri. Det är en bayersk lager på 5%, den har jästfällning i flaskan.

Och den var god. Milt rostad malt med toner av torkad frukt, mörkt bröd och havregryn mixades med en växande bitterhet som hade lite nyanser av ljus rom, choklad och rostade nötter.

Enligt bryggeriet själva är den här ölen speciellt populär bland damerna eftersom den har gott om karaktär utan att vara kantig, för bitter eller för alkoholstark. Och det ligger inte så lite i det, den hade karaktär utan att bli för mycket. Jag drack den till en ganska mil hemlagad Jambalaya vilket den passade utmärkt till.

Mitt betyg på Beer Advocate: 4,0.

Soundtrack: Ernst Rolf "Bättre och bättre dag för dag" (1924), David Ruffin "My Whole World Ended (the day you left me)" (1969), Kayo "Sommar" (1993).

2007-10-12

SABMiller och Coors går samman i USA

Den händelse som det varit mest snack om i ölvärden har utan tvekat varit det spirande samarbetet mellan USAs andra och tredje största bryggerigrupper: SABMiller och Molson Coors.

De ska slå samman sina amerikanska verksamheter till ett med det vågade namnet MillersCoors.

Båda bryggerierna är resultatet av tidigare sammanslagningar: Molson Coors blev till 2005 av det kanadensiska Molson och Coors från Colorado, USA. Förutom Coors-ölen är de i europa mest kända för märken som Caffrey's (Irland), Grolsch (Holland) och Carling (England).

SAB Miller (ibland ihopskrivet) är resultatet av det sydafrikanska South African Brewerys uppköp av amerikanska Coors 1999. Deras ägnde i Europa inkluderar Pilsner Urquell (Tjeckien) och Nastro Azzurro (Italien).

I USA blir de efter sammanslagningen det andra största bryggeriet, efter Anheuser-Busch. "A-B". Båda bryggerierna, framför allt Millers, har länge jobbat hårt för att bli större och har gjort vissa framsteg med årets Miller Chill, en grönaktig öl med lime och salt.

Så... Betyder det här något för oss här uppe i norr? Jag har ingen aning. Faktum är att de analyser jag under veckan läst från experter som "Brew" Blog inte verkar veta vad det här innebär för den amerikanska marknaden.

Vi får väl se. Min gissning är att vi inte kommer att få se några stora kortsiktiga effekter här eftersom det är Carlsberg som är den dominerande jätten - de stora amerikanarna har haft svårt att ta sig in här. Dessutom verkar det som om sammanslagningen inte gäller utanför USA.

Brewer's Choice Special Ale 2007 (Honey Porter)

Ytterligare ett amerikanskt kvalitetsöl som hittat hit. Jag har nämnt att Sverige är, med stor marginal, den största exportmarknaden för craft breweries från USA va? Det här är Brewer's Choice Special Ale 2007 (Honey Porter) från Shipyard Brewery!

När man häller upp drycken skummar och fräser det om det stora ljusbruna skummet. Färgen på själva löen är klart brunsvart. Den kraftiga doften tar nästan över rummet; kraftigt rostad malt, en tydlig lite kylig bitterhet, lite jäst och söta antydningar av godis.

Smaken är inte alls så kraftig som jag trott - massor av rostad malt så klart, men också en torr beska som bjuder på en metallisk ton. Den passerar rätt fort och ersätts av en balanserad eftersmak med toner av honungspastiller, mjölkchoklad och kaffe. Avslutningen har såväl salta som söta toner. Kolsyran är rätt kraftig med stora bubblor; vätskan är len och mjuk.

En bra Amerikansk porter som fick betyget 4,05. Perfekt öl för en kylig höstkväll.

Soundtrack: the Orb "Little Flyffy Clouds (live@Tokyo)" (1993), Urban Spices "Listen (Louis Master Mix)" (1994), Dick Dale "Night Rider" (1989?), Otis Redding "Chained and Bound" (1965), Black Sabbath "Gypsy" (1976)

2007-10-11

After Work

Igår kväll skulle det bli After Work för avdelningen jag jobbar på. 18:00 på Bishops Arms var det sagt.

Väl där tog jag mig en High Five från Dugges. En riktigt bra amerikansk IPA med humlen på rätta stället. Rekommenderas.

Folk droppade in och vi insåg att krogen sumpat vår bordsbeställning. Snabba överläggningar ledde till att vi gick vidare till Överste Mörners. Bord hade de, om än inte speciellt mycket öl. För första gången på ett antal år drack jag en Guinness - en torr och överraskande bitter stout som varken är dålig eller fantastisk. Det är väl därför man aldrig dricker den. Mat blev PPP; pytt, pilsner (Hof) och pesk. Fast de hade ingen malörtsbitter; snapssortimentet var begränsat till Aalborg Jubileum och Skåne. Jag valde den första.

Nu splittrades tyvärr gänget eftersom jag ville tillbaka till Bishops så snart jag kunde.

Väl där blev det en annan öl från Dugges, den trevliga engelska pale alen Avenyn Ale. En bekant som dykt upp tog tillfället i akt att bjuda på den fantastiske historiska engelska portern London Porter från Meantime. Mums mums, tack tack!

Så blev det en liten High Five och en Spitfire. Och då var det plötsligt stägningsdags!

2007-10-07

Falcon Oktober 3,5%

Ytterligare en av Carlsberg Sveriges säsongsöl under varumärket Falcon: Oktober 3,5%. Jag funderar om det finns någon starkölsvariant av oktoberfestöl från det bryggeriet? Tydligen inte. Undrar om det funnits tidigare?

Guldfärgad med litet vitt skum. Luktar Svensk lager, alltså gott om söt malt och något slags grumlig beska. Lite mer malt än i standardlagern. Eftersmak med svaga toner av bitterhet och lite pappersmassa. Överdriven kolsyra, blaskig.

Jag skulle ljuga om jag påstod att det här var en besvikelse: Förväntningarna var för låga för det... Betyg 2,35.

Varför känns det som det är roligare att skriva ner en trist öl än att hylla en bra? Kanske för att det är så mycket enklare - man behöver inte ta hänsyn till alla nyanser och finesser utan kan bara dundra på. Det gäller nog allmänt för mitt recenserade.

Soundtrack: Kalle Baah "Vilda Vindar" (1985), Aerosmith "Angel" (1987), Freddie Roach "Brown Sugar" (1964).

Slottskällans Oktoberfest

OBS förra årets snygga design

Oktoberfest från Uppsalas stolthet Gamla Slottskällans Bryggeri. Andra året som de tillverkar detta öl.

Och det är fortfarande lika... Konstigt för att vara en oktoberfestöl. Alltså, jag gillar humle. Få saker får mig så glad när det gäller öl som när någon verkligen går lös med en säck cascade på en intet ont anande ale. Men inte alla sorters öl. En Märzen/Oktoberfest har som främsta uppgift i livet att ha karaktär av malt och vara lättdrucken.

Men den här har rätt kraftig humling med jordiga och plastiga toner. Vilket får mig att tro att de har i en hel del av humlesorten Fuggels. Jag hade funderat på något slags amerikansk humle om jag inte visste att deras (mycket trevlige) bryggmästare Urban Nilsson skyr de "nya" amerikanska sorterna.

Så. En intressant, bra och trevlig sak, men en rätt märklig Oktoberfestöl. Inget man skulle dra i sig ett par maß (traditionell litersejdel) av. Betyg: 3,6. Förra året fick den 3,9.

2007-10-06

Somerfield Best Ever... Bavarian Wheat Beer

Det kan säga något om ölintresset i England när till och med matvarukedjan Somerfield skapar en egen Hefe Weißbier. En stil som bara för några år sedan bara fanns hos specialistbutiker.

Okej, det är bara en annan etikett på Weissbier från bayerska Acrobräu, men det är ju ingen ovanlighet.

Möjligen kunde man anklaga den för att vara väl arketypisk och stilföljande på gränsen till tråkig. Å andra sidan vill man kanske introducera en ny öltyp på precis det sättet: "Så här ska den normalt vara".

Inga konstigheter alltså: Grumlig, gulorange färg, litet kompakt skum, fruktig-syrlig doft med lite jäst, syrlig smak med lite jäst och syrlig frukt. Jag gav den det ytterst odramatiska betyget 3,1.

Djævlebryg Mystikale


Åter dags för en öl köpt i Fredrikshavn: Mystikale från bryggeriet Djævlebryg i Köpenhamn; ett ställe som verkar ha mörka makter som tema för ölnamn och etiketter.

Det här är en annorlunda öl, som nog har krävt en del mod (eller arrogans) för att få fram: Den innehåller fyra sorters kornmalt, vetemalt, omältat vete, sex olika kryddor samt en sorts humle, jäst och vatten. Man anar en del experimentbryggder innan den här kom fram.

Trots mängden ingredienser är den väldigt balanserad och sammanhållen; bland kryddorna urskiljer jag kanel, kardemumma, kryddnejlika, apelsinskal och kanske basilika? Koreander? Rostad malt och en lätt behaglig men växande beska håller ihop det hela.

Jag får svaga minnen av någon annan öl när jag dricker den här, men kan inte placera det exaktare än "nåt slags belgisk julöl kanske"?

Inget för en varm sommardag, men så här en lite kylslagen lördagseftermiddag var den riktigt trevlig att sitta och smutta på. Deras andra ölsorter verkar lika intressanta. Får bli nästa vända.

Betyget? 4,2.

Glutenfritt öl på Systembolaget

Eftersom jag ändå var inne i centrala Linköping idag smög jag in på Systembolaget.

Inte för att jag har någon brist på öl, mer att jag ville ha lite nyheter nu när jag ändå ska fotografera flaskor.

Bland de väntade nyheterna hittade jag Saxon, ett öl bryggt av finska Sinebrychoff (ägt av Carlsberg). En ljus lager med egenheten att den är glutenfri. "Stärkelse" var en av huvudingredienserna. Kan bli intressant att prova.

2007-10-05

Alkoholpolitiska händelser

Enligt en artikel i Dagens Nyheter har EU nu insett problemet med dubbelbeskatting av postorder-importerad alkohol. En lösning ser ut att ligga långt borta, tyvärr. Fast, som sagt, problemet i alla fall uppmärksammat. Inte minst efter det att EG-domstolen nu helt gjort klart att förbudet mot den här typen av import är olagligt (se exempelvis artikel i Svenska Dagbadet)

En betydligt mindre uppmärksammad nyhet som kan komma att få mikrobryggeriernas värld att över en natt helt förändrats: Regeringen funderar på att tillåta småtillverkare att gå runt Systembolagets monopol. Se artikel från Sveriges Radio. Bra, bra! Har jag förstått rätt har Finland ungefär det här systemet för de minsta tillverkarna. Men... Är det verkligen ett monopol då?

Vi kommer att få höra mer om det här.

Uppdatering 2007-10-06: Svenska Ölfrämjandet har publicerat en lista över ölrelaterade riksdagsmotioner: Länk här!

Lübzer Bock

Äntligen en öl som jag har på bild!

Ölen var visserligen välgjord, men samtidigt rätt trist. Lite lam malt med aningen rostade toner. Lite bitterhet i en fjärran bakgrund... Nå, alkoholen (7%) märktes i alla fall inte alls.

Lübzer Bock heter den i alla fall, och kom från Mecklenburgische Brauerei Lübz, som ägs av Carlsberg. Betyg: 2,85.

... var är ölkorven?

Left Hand Black Jack Porter

Efter ölfestivalens Left Hand-provning förvånade jag mig själv genom att hitta ett par flaskor Black Jack Porter i skafferiet. Var de med i det tillfälliga sortimentet tidigare i höstas? Brukar inte jag ha koll på sånt? Gör jag mina läsare besviken nu?

Och intrycket var ungefär detsamma här under lite mer kontrollerade former som under festivalens slattdrickande: Mjuk, krämig, rostad och lättdrucken utan minsta antydan till slätstrukenhet. En fyra blev betyget.

2007-10-04

En notis för bloggfilatelisterna

Egentligen ointressant: Jag håller på att ta bort etiketten "öl" från blogginläggen. Alla inlägg ska ju handla om öl i någon mening här!

Beck's Gold

Kvällens hittade öl (jag ville inte skriva "fynd") från kylen: Beck's Gold från tyska jätten Beck's i Bremen.

Som jag tidigare nämnt är "Gold" en rätt ny tysk ölkategori som blivit allt populärare (mer i norr än söder verkar det som): Man tar helt enkelt en tysk Pilsener, tonar ner bäskan ordentligt och slipar av alla kanter och hörn. Kvar blir en öl som enligt reklamen får "den milden, frischen Geschmack". En jäkligt lättdrucken maltsoppa, inte helt olik de alkoholfria öl som görs, när jag tänker efter.

Den är skilde sig lite från de andra genom en kraftig sötma som efter en stund tog över all annan smak från den.

Jag är inte jätteförtjust i den vanliga lagern från Beck's, men den här var märkbart sämre. Tack vare dess snygga utseende och lättdruckenhet fick den trots allt 3,0 i betyg: "Average".

Fool's gold?

Och årets vinnare är...

Upptäckte just att Stockholm Beer & Whisky Festival publicerat vinnarna i årets prisutdelning: Hela listan!

Som vanligt tar Jämtlands Bryggeri många medaljer, men de andra svenskarna har också plockat hem många priser. Trevligt. Speciellt att Lundgrens Lager från Nils Oscar uppmärksammas nu när den är på väg bort.

Något om Tyskland

Uhm... Hallå?

Det har varit lite tyst här en tid, men jag har haft en del att göra.

Ta en biltur till sydvästra Tyskland till exempel. Inte direkt för att köpa öl (jag fick med mig 5 flaskor lager av olika sorter) utan för att hjälpa en kompis att flytta.

Så till att börja kan jag ge lite krogerfarenheter: I Saarland heter det dominerande bryggeriet (något förvirrande) Karlsberg. Men i Saarbrücken (där jag var) finns ett rätt stort lokalt bryggeri som heter G.A. Bruch, och de har ett mikrobryggeri inne i stadskärnan vid namn Gasthausbrauerei Stiefelbräu (saknar fungerande website).

Det var ett trevligt ställe. Ölsortimentet bestod av tre sorter, två fasta (en ljus lager Hell och en dunkel Dunkel) samt ett säsongsöl. Det senare var givetvis just nu ett Oktoberfestbier. Jag provade alla tre, och de var alla ganska stiltypiska om än aningen orena och inte helt lättdruckna. Kanske typiskt för bryggeripubar - lagringen kommer i andra hand och färskheten blir det primära. Till detta åt jag min favorit-oktoberfest-mat: Stekta fläskkorvar med surkål (intressant kryddat med enbär) och potatismos (som mer smakade som smör med en aning potatis i. Gott!).

På tillbakavägen togs en övernattning i Hannover. På slump hittade vi en krog i Paulaners kedja, Paulaner am Thielenplatz vilken inte gjorde någon besviken: Rustik inredning i lackad furu och glada scener från Bayern på väggmålningarna. Och ölen var... Paulaner. Men med tanke på att de hade sju av deras öl på fat så kan man nog inte klaga. Jag provade Dunkel, Oktoberfest och den klassiska dubbelbocken Salvator. Alla var riktigt bra öl, men den sista står ändå ut som en av de bästa i sitt slag. Maten blev schnitzel "Zigeuner Art" vilket innebär att den badar i en kall, mustig sås med paprika, tomater, lök och svartpeppar. Man gick inte därifrån lättare direkt.