2007-12-11

Att klaga på krogen - del I

I eftermiddags läste jag en kommentar som berättade om en dålig ölupplevelse på krogen, ölen smakade "sur disktrasa". Och då ska man så klart påpeka detta och få en ny tillbaka. Eller en annan.

När jag funderade på det här kom jag att tänka på ett par mer eller mindre relaterade historier...

Den första läste jag om på ett annat forum för ett par år sedan så jag minns inte alla detaljer. En varning kan vara på plats: Resten av den här texten handlar inte om öl!

Det berättades av en person som hade varit ute på en större släktmiddag på en rätt dyr restaurang.

Det var en äldre släkting (i fortsättningen kallad "mormor") som stod i fokus, det firades någon bemärkelsedag med denne i centrum.

Allt flöt på bra; välkomstdrink och förrätt. Så kom huvudrätten in. Och alla åt och var nöjda. Jag minns inte heller exakt vad som skedde, men det var något i stil med att köttet smakade härsket. Något var i alla fall definitivt och uppenbart misslyckat. Efterrätt och kaffe var som förväntat bra.

Personen som skrev om det här hade inte klagat under kvällen, utan uppsökte stället först ett par dagar senare och krävde pengarna åter. Detta tillbakavisades helt av restaurangen,: Du skulle påpekat det när du åt så vi hade haft chans att göra rätt för oss!

Så nu varnade berättaren för att äta på (den namngivna) restaurangen och tyckte de var snåla, okänsliga och saknade servicekänsla, hut hyfs och hållning.

En debatt uppstod genast. Varför klagade du inte direkt? Skyll dig själv! var den gemensamma reaktionen hos de som kommenterade. Efter ett tag kom lite kompletteringar till berättelsen som gjorde den mer komplex: Han kände mormor väl, och visste hur reaktionerna skulle bli om det sedan länge planerade och emotsedda kvällen inte var helt perfekt: Den äldre släktingen skulle bära med det som en stor besvikelse: Oh, det var så trevligt på restaurangen, men så tråkigt det var med din mat! Och det skulle, enligt den som skrev, inte vara en sak som glömdes bort efter någon dag utan något som skulle bäras resten av hennes liv.

Plötsligt var inte det hela så självklar. Hur skulle man gjort i den här situationen?

4 kommentarer:

  1. Du, det var en flummig historia. Jag väljer att inte kommentera den :)

    Åter, angående "den sura disktrasan" så står det såhär på the Rovers hemsida där man beskriver Ahlafors ljusa.
    -"Skön lager som får en steambeer känsla då den har jäst vid varmar temperatur".

    Vad betyder det? Kan det därmed vara den sura disktrasan/tuschpens-smaken jag känner, som kommer ifrån att man jäst den vid lite varmare temp?

    SvaraRadera
  2. Enligt http://en.wikipedia.org/wiki/Steam_beer gör man en steam beer genom att jäsa ölen med lagerjäst men vid ale-tempertur istället för den kylda lagertemperaturen.

    Jag har bara druckit Anchor Steam Beer, och den smakar i vart fall inte disktrasa.

    Av beskrivningen att döma låter det som om den smakar Ysta Färsköl, en öl som definitivt måste vara skadad, i vart fall den flaskan jag köpte på bolaget. Om den smakar bättre direkt från kranen i Ystad vet jag till helgen.

    SvaraRadera
  3. Ysta-brygderna har varje gång jag smakat dem smakat väldigt annorlunda. Dock aldrig gott.

    SvaraRadera
  4. Ahlafors Ljusa drack jag enligt mina gamla anteckningar på flaska sommaren '96. "God, om än något kort, humlearomatisk smak" står det; inget om sur disktrasa.
    Elva år sedan, jösses vad tiden går!

    SvaraRadera