2007-07-31

Innis & Gunn Limited Edition 2005

Tja, någon gång ska man väl dricka det man sparat undan.

Innis & Gunn Limited Edition 2005 från Innis & Gunn. Lagrad på olika fat under 154 dagar. Fatlagring var/är ju lite trendigt men det är inte alltid det blir bättre än ursprungsölen. Det måste ske med kunskap och varsamhet. Så jag var inte helt övertygad eftersom deras vanliga ekfatslagrade öl kan vara lite... mastig och jolmig.

Men den här var faktiskt riktigt häftig. Jag föstår att den i ett nummer av tidningen Beer Advocate hamnat på listan över "de 10 mest eftertraktade ölen för din ölkällare".

Systembolaget ska enligt samma artikel vara de enda utanför Storbritannien som fått tag på några av de 50.000 flaskor som tillverkades.

Men gott var det. 4,55/5 i viktat betyg.

Soundtrack: Robert Broberg "Windshield Wipers" (1966), Spotrunnaz feat. Timbuktu "Mr. Mista" (2002), Anders Glennmark & Björn Skifs "När kommer tomten" (1987), Eartha Kitt "My Heart Belongs To Daddy" (1953)

Ännu ett nytt svenskt bryggeri på väg!

Strömsholms Brygghus är det senaste i raden av nya svenska småbryggerier, den här gången i västmanländska Strömsholm. Deras plan "en ljus, ganska alkoholsvag, ale rejält humlad med engelsk och amerikansk humle" låter ju riktigt riktigt, riktigt intressant.

Nyheten snappade jag upp hos Svenska Ölfrämjandet.

Soundtrack: Michael B. Tretow & Sune Mangs "Köp inte en zebra" (?), Prince "Thieves in the Temple" (1990), 50 Pence "In Da Pub" (2003)

2007-07-29

Royal Oak

Royal Oak. Visst låter det mer som en billig whiskey än en öl? Men en öl var det, en av de få nya flasköl som fans på Bishops Arms idag (kanske den enda?). Bryggeriet är O'Hanlon's i Devon.

Jag är lite tveksam till att de kallar den för "Traditional Bitter" när såväl syrkan som smaken mer pekar på en Special Bitter/Strong Bitter än en Bitter, men det är hårklyverier. En rejäl engelsk ale var det i alla fall. Rekommenderas!

Ett par Vestfyen till

Jag pratade ju tidigare om att jag fått ett par öl från Vestfyen. Och jag ska väl nämna något om dem nu när de är uppdruckna.



Stout är en öl där man tillsatt farinsocker och kolsyra. Om man i stället kallat den för "Porter" hade väl inte många protesterat. Men kolsyran gjorde den lite vass i smaken. Annars en medelmåttig sweet stout.


Weissbier. Vetemalt, och i efterhand tillsatt kolsyra. En weiss ska vara rejält kolsyrad, men den här var vass, på ett sätt som fick den att likna Club Soda mer än Ramlösa, liksom. Annars en medelmåttig kristal weiss.

Man jag fick en ursäkt för att visa mina fina foton av flaskor. Alltid något.

Det är dock en intressant observation att även de mest kommersiella danska småbryggerierna, som tidigare mest litat på "jag dricker samma som pappa och farfar" och lågpriskampanjer nu ger sig in på annat än ljusa lageröl. Jag hoppas det beror på att kunskapen om ölvärldens bredd sprider sig, och att kunderna blir mer krävande.

Soundtrack: Beenie Man feat. Wyclef "Love Me Now" (2000), Wilmer X "Radio W.X." (1996), the Real Group "Flight of the Foo-Birds" (1994), Johnny Clarke "African People" (1976)

Och jag som saknar Amerikansk bra öl här

Enligt en pressrelease från Brewers Association, som samlar de amerikanska hantverksbryggerierna, går säljandet av amerikansk öl till Sverige som på räls:

[...] In addition to work with Bier & Co. the BA has been able (with the MAP funds) to attend the Stockholm Beer and Whisky Festival. Since 2004, Systembolaget, Sweden’s alcohol retail monopoly, has added four U.S. craft brands to its general list and many more to its seasonal and limited-time offerings (these companies include: Boston Beer Company, Brooklyn Brewery, Great Divide Brewing Co, Flying Dog Brewery, North Coast Brewing Company, and Rogue Ales). Sweden now represents the largest export market for U.S. craft beers with exports in 2006 totaling in excess of $1 million. This figure does not include purchases from Left Hand Brewing Co. (Colorado), whose Milk Stout is set to launch in 200 stores in 2007. [...]


Läs hela pressreleasen här.

Första Klass Reseguider om Dansk öl

I födelsedagspresent fick jag i år en reseguide i serien Första Klass, föga överraskande om Danmark. Egentligen hade jag önskat mig Lonely Planet Denmark, men den fanns inte i boklådan. Och Första Klass var ju enligt personalen bättre eftersom "Den var på Svenska och hade fler bilder".

Så det första jag slår upp är givetvis någonting jag känner till för att se hur vederhäftig boken är. Och på sidan om öl kan man läsa:

Brown Ale

Omkring 150 olika ölsorter produceras i Danmark och bland dessa finns många bra brown ale-varianter. Brown (mörk) ale smakar mer och är starkare än ljus lager, brown ale kan ha en alkoholhalt på 8 procent och däröver. Vissa kaféer och barer är specialiserade på dessa mörka ölsorter, som ofta är sötare och mindre kolsyrade än lager. Bland de mest populära brown ale-sorterna kan nämnas Carlsberg Elephant och Sort Guld från Tuborg.

Jag undrar vem som skrivit det där och varifrån faktauppgifterna kommer. Det är möjligt att jag slår in öppna dörrar nu, men jag ska försöka ta fram lite av de fel jag hittat:

  • De uppräknade ölsorterna är inte brown ale, de kategoriseras allmänt som European Strong Lager
  • Sort Guld kommer från märket Carlsberg, inte Tuborg. Visserligen samma företag i grund och botten men rätt ska vara rätt. Det är dessutom en vanlig lager
  • Brown ale är så vitt jag vet inget som danskarna är speciellt intresserade eller specialicerade
  • Brown ale har typiskt en alkoholhalt på 4-7% (Engelsk brown ale) eller 4-8% (Amerikansk brown ale)
Dessutom har en flaska Faxe 1901 Classic fått bildtexten Carlsberg Porter.

Visserligen finns det brown ale från Danmark; Raasted Brown Ale från Raasted Bryghus och Jacobsen Brown Ale från Carlsbergs egna microbryggeri är ett par exempel. Men de är knappast vanligare än andra små stilar som Amerikansk IPA eller Winter Warmer.

Ett par dagar senare beställde jag Lonely Planet-guiden... Det är i alla fall skönt att få gnälla.

2007-07-27

Eldkorv: Den bästa!

När det gäller tilltugg så är jag helt såld på ölkorv.

Det viktiga med en god ölkorv är att den är köttig, hårt rökt och rejält kryddad. De små Teeny Weeny som Ridderheims säljer i lösvikt är bra, de får torkar odrentligt och ger visst motstånd när man tuggar i sig dem; de i påse är tristare.

Ridderheims är över huvud taget bra på ölkorv. Deras egna är som sämst medelmåttiga (som den underligt örtkryddade Nebraska eller den vitlöks-unkna Bierbanger), med utmärkta varianter som Hot Amigo och Thai Chili. Deras budgetvariant med tre mindre korvar (chili, ost & bacon, vitlök) i ett paket rekommenderas också.

Men...

Det går inte att kompromissa med så viktiga saker som tilltugg till lageröl - för det är primärt till dem som ölkorven passar till. Ridderheims beskriver själva vad jag pratar om:

Mycket stark ungersk ölkorv. Kallrökt och lufttorkad. (f.d.Teufelwurst)

I ett blisterpack finner man 4 små, hårda och överdrivet feta korvar à 25 g. Jag brukar försiktigt skära dem i halvcentimetertjocka skivor som sedan äts med tandpetare. De är nämligen inte bara ruskigt feta, de innehåller magiska mängder av Ungersk paprika vilket gör allt som korven rör vid rödorange.

Inte bara chili- (paprika-) stark, den är rökt intill utplåning och kryddad med en massa andra smakgivare. Det brukar till en öl räcka med 2-3 små små bitar. Men det är å andra sidan all smak man någonsin kan behöva till en mer eller mindre trist öl.

Enligt förpackningen tillverkas den av slakteriet Csabahús KFT.

Ett visst antiklimax uppstod när jag förra året var i Budapest men inte lyckades få tag på något liknande, folk begrep inte ens vad jag var ute efter. Inte för att jag riskerade att vara utan finfina charketurier där, men konceptet "ölkorv" var okänt. Det vanliga tilltugget var olika sorters nötter och inlagda grönsaker.

Soundtrack: Papa Dee "Respect Due" (1993), Petter & Ayo ett öga rött "Verbal Vendetta" (1998), DJ Shadow "Transmission #1" (1996), Söner "Stockholms Stad" (1989), Gerry & the Pacemakers "Ferry Cross The Mersey" (1964), the Hives "See Through Head" (2004), 2K "***k The Millennium" (1997), Spike Jones & his City Slickers "Holiday for Strings" (1944)

Vestfyen Krudtugle Pilsner

Ja jäklar... Av danska Wikipeidia har jag lärt mig att Krudtugle är ett gammalt danskt smeknamn för infanterist. Av min egna grundliga undersökning har jag lört mig att det dessutom är en riktigt tråkig råfruktslager: Vestfyen Krudtugle Pilsner.

Soundtrack: James Last "Barcelona" (2000), Eldkvarn "Limbo" (2000), Led Zeppelin "The Battle Of Evermore" (1971), Trolltider "Maras matvisa" (1979)

Tomt i skafferiet!


Ja, eller närapå i alla fall. Undrar varför vi har kvar den där potatisskalaren egentligen? Får bli nästa vända till Kretsboden.

Igår var jag förbi mamma, som vänligt nog köpt lite öl till mig i Danmark, tre flaskor från Vestfyen: Stout, Weissbier och Krudtugle Pilsner. Ska bli lagom spännande.

2007-07-25

Surt sa räven om lambicen

Egentligen hade jag tänkt att dricka en Cantillon Iris nu, men jag... vågade inte. Tänk om den inte är mogen än? Folk som testat verkar anse att den blir som bäst 4-5 år efter buteljeringen, och den här är knappt ett halvår.

Det blev en Cantillon Guezue 100% Lambic Bio i stället, den köpte jag flera flaskor av. Frisk, syrlig men ändå balanserad och behaglig.

Det var inte länge sedan som det var helt omöjligt att få tag på Gueuze och Lambic på Systembolaget. Det bör ha varit för tre år sedan som den första dök upp i beställningssortimentet. Jag frågade runt bland bekanta och fick ihop till en låda av Timmermans Gueuze Caveau. Inte den mest komplexa eller elegantaste som finns, men det var riktigt trevligt att äntligen kunna få hem denna annorlunda dryck.

Av de spontanjästa o
smaksatta öl jag druckit hittills har
Drie Fonteinen Oude Gueuze tveklöst varit den bästa; Otroligt komplex, med en närmast ilsken syrlighet.

Faktahörnan: En Gueuze (uttalas "Göös" tror jag) är en blandning av ny och lagrad Lambic. Vissa använder något liknande ett solerasystem tror jag.

Soundtrack: Bengt Hallberg "Tea for Two" (1995), Bengt Hallberg "En gång i Stockholm" (1988), Bengt Hallbergs trio "Collaboration" (1964)


Augustinyheterna

Idag kom nyhetsbladet från systembolaget: Augusti 2007.

Förutom de så kom det en handfull nyheter i beställningssortimentet, varav en faktiskt svensk: Ahlafors Mörka, en mörk lager från lilla Ahlafors Bryggerier nordost om Göteborg. Tyvärr bara beställningsbar i Västra Götalands län.

Kort parentes om länsbegränsningarna för vissa drycker i beställningssortimentet: De beror på att distributionen sköts av bryggarna eller distributörerna själva, och inom ett län är det oftast görbart att åka omkring själv, men inte i hela landet.

Men det verkar ändå komma lite intressanta öl i beställningssortimentet:
  • Adnams Broadside Strong Original
  • Bière du Boucanier Golden Ale
  • Bière du Boucanier Red Ale
  • Bière du Boucanier Dark Ale
  • Bud Light 4,1%
  • Duchesse de Bourgogne
  • Keizersberg Tripel
  • Köstritzer Schwarzbier
  • Old Buccaneer Reserve
  • Trappistes Rochefort 8
  • Warka
  • Zywiec Porter
Den intresserade får surfa detaljer själv. Jag drack en Duchesse de Bourgogne i vintras... Den hade en del intressanta jäststammar och annat oknytt i sig. Det tog en vecka innan min mage blev i vettigt skick igen.

Soundtrack: Just D "Megamix" (1995), the Roots feat. Talib Kweli "Rolling With Heat" (2002), Kaah "Lille Alfons" (2000)

Spekulationer...

Enligt den välrenommerade "Brew" Blog verkar det som om i alla fall delar av två jättar visar svaga intressen av varandra; Belgiska InBev (med varumärken som Leffe, Stella Artois, Beck's, Brahama, Bass och Tennent's) och amerikanska Anheuser-Busch (mest kända för Budweiser och Michelob). Problem förutspås eftersom ingen av dem troligen vill ge ifrån sig någon makt över sina existerande territorier Vi får väl se hur det blir med det.

I övrigt såg jag i ett forum att det troligen blir mer öl från de kompromisslösa norska bryggeriet Nøgne Ø på krogar och Systembolaget i höst. Allt de gjort har inte varit fantastiskt, men inte heller tråkigt.

I övrigt verkar det som om semesterstiltjen fortfarande gäller.

Soundtrack: Ozzy Osbourne "My Jekyll Doesn't Hide" (1995), Ayo "Gudinnor" (1999), Curtis Mayfield "Mother's Son" (1974).

2007-07-24

La Trippe, La Trappe, La Trulle

Det visar sig att jag ljög i gårdagens blogg.

När jag åter gick ner till andra våningen i min ölkällare och tittade i lagerrum 4:2 så hittade jag en flaska La Trappe Tripel som jag faktiskt inte druckit...

... Okej då. Den hade hamnat på fel hylla i skafferiet, men i alla fall.

Den här gången kom jag ihåg att ta den ur kylen i god tid så den var lagom tempererad när jag provade den. I ett glas från Het Kapittel (en serie "klosteröl" från Belgiska Brouwerij Van Eecke med den där flinande munken på etiketten).

Men det var en riktigt trevlig Tripel. En mycket behaglig avslutning på dagen.

Trappistöl är det också. Jag vet inte riktigt om det gått över, men fär något år sedan verkade det extremt trendigt även utanför de inre ölkretsarna att dricka Trappistöl, och folk beställde ölprovningar på temat från mig. Det är inte det lättaste att plocka ihop en sådan och jag tycker att det kan bli lite enahanda även om "Trappistöl" inte är en stil i sig vilket många verkar tro (trodde?) utan en ursprungsmärkning.

Trappistölens stora framgångar tror jag beror på två saker; dels att det är intressanta och väldigt annorlunda öl som ändå inte betraktas som odrickbara av lager-folket, Dels är det ett utsökt exempel på reklamformen "storytelling": Alla som dricker ölen har åtminstone ett litet hum om de där stillsamma Belgiska munkarna som ber och brygger gammaldags öl dagarna i ända. Och det är ett perfekt ämne att prata om i baren eller vid soffbordet.

En mycket intressant forumtråd på Beer Advocate (som jag tyvärr inte hittar nu) diskuterade en artikel som tog upp frågan om allt det där verkligen är sant. Och det var det inte. Med enstaka undantag är det kommersiella bryggerier som brygger ölen, de har få saker stilmässigt gemensamt, recepten är i allmänhet ganska nya och råvarorna är inte speciellare än i annan belgisk ale.

Men det blir inte den här tripel-ölen mindre god för ("tripel" betyder traditionellt att man använt tre gånger så mycket malt i ölen som i sin standardbrygd, om nu någon undrade).

Soundtrack: CeCe Peniston "Finaly" (1993), Stonefunkers "Slam Da Phunk!!" (1990), Bonnie Pink "Do You Crash" (1997)

2007-07-22

Tråkigt

Det märks att det inte var något nyhetssläpp i juli: Jag har i stort sett inte kvar någon rolig ny öl att dricka här hemma. Nå, det blir snart en danmarksresa för att åtgärda detta.

2007-07-21

Första semesterdagen: En stor wit!


Första dagen på semestern!

Detta skulle givetvis firas med en öl, och det blev en av de där stora flaskorna som jag har överdrivet stor respekt för: Jag dricker dem ogärna själv så de har en förmåga att stå i skafferiet tills jag tröttnar och bjuder hem mina vänner för att dricka upp dem. Stackars mina bekanta...

I vilket fall blev det 75 cl av en lagom stark brygd: Blanche De Wissant från franska Brasserie Artisanale Christophe Noyon: En witbier på 4,5% som gjorde ett utmärkt jobb med att försiktigt imitera Hoegaarden.

En utvikning om witbier


Hoeagaarden är ett historiskt sett lite speciellt öl: Orten Hoegaarden i centrala Belgien var ända sedan medeltiden känd för sin kryddade veteöl Wit. Det sista bryggeriet slog igen 1955, ännu ett offer för likriktningen och centraliseringen av bryggarnäringen. Gubbarna i trakten satt och gnällde över den goda öl de hade haft förr.

Det enda som skilde Hoegaarden från tusentals andra ställen var en ung man som jobbade på det lokala mejeriet: Pierre Celis. Han tröttnade på gubbarnas tjat samtidigt som han blev alltmer nyfiken om man skulle kunna få fram den sortens öl igen. På ett höloft började han att experimentera fram den avsomnade stilen. 1966 började han sälja sin nygamla öl. Det blev ett veteöl kryddad med koriander, pommeransskal och ytterligare någon (hemlig!) örtkrydda.

Det gick bättre än väntat: I början av åttiotalet köpte Celis en läskfabrik i grannskapet som han byggde om till ett bryggeri och affärerna fortsatte att gå bra. Tills en dag 1985 då bryggeriet drabbades av en brand. Flera bryggerier erbjöd sig att hjälpa till med återuppbyggnaden. Ett partnerskap skapades med den grupp som kom att bli InBev, kanske världens största bryggerigrupp.

Bryggeriet byggdes åter upp och utökades Men det skar sig nästan direkt mellan Pierre Celis och InBev; Bryggerijätten gillade inte att bryggaren hela tiden ändrade receptet för de öl som bryggdes och Celis var rädd att InBev skulle göra ölet mer anpassat och slätstruket. Det hela slutade med att han sålde hela bryggeriet och flyttade till Autsin Texas där han startade på nytt. Enligt han själv ska den nya ölen som numera bryggs i Belgien Celis White vara mer lik den ursprungliga wit som han skapade än den som heter Hoegaarden. Jag tycker dock att Celis White (som finns på flera svenska krogar numera) är mer slätstruken och mindre kryddig.

Detta om Hoegaarden. Ölen har på gott och ont blivit riktmärket för hur en witbier ska se ut, lukta och smaka. Problemet är bara det att få vet om den är representativ för den en gång avslutade ölstilen, och om den därmed ett lyckat riktmärke.

Men jag tycker att den är god. Godast i familjen, de andra är i min mun för starka och saknar originalets friskhet.

Utvikningen slut

Men nu var det ju fransk öl jag drack. Och den var rätt så lik Hoegaarden. Lite mindre grumlig, lite mindre sur och kanske lite annorlunda kryddning. Inte dum alls. Och 75 cl gick ner på ett litet kick.

En liten lustighet som jag noterade var att den, som så många andra öl i "fin flaska" hade grimma och kork, men den här hade plastkork. Min klara åsikt är att kork aldrig är rätt för en öl (eller stilla vin): Kronkapsyl är tätare och ger mindre problem på alla sätt. Fast den är ju inte lika "sexig" att öppna...

Det finns numera flera som brygger witbier, till och med i Sverige! De jag spontant kommer på är Biskop Stefans Kalk från Sigtuna Brygghus och Yttre Gaarden (häpp!) och från Nynäshamns Ångbryggeri.

Frågan är om de hade gjort det utan Pierre Celis? Kanske, men stilen hade nog inte blivit så spridd utan mer en obskyritet för nördarna likt Faro eller Gruit.

Soundtrack: Bootsy Collins "Stretchin' Out (In A Rubber Band)" (1976), Bootsy Collins "Mug Push" (1980), Bootsy Collins "Do The Freak" (1997), Bootsy Collins "Landshark (just when you thought it was safe)" (1982)

Ja, jag kör bara Bootsy i kväll... Yabba, dabba, dooza, baba!

2007-07-20

1 svensk intressant, 1 irländsk medelmåttig, 1 engelsk medelmåttig

Så hamnade man åter på Bishops Arms för att fira semesterns början. Och förutom en överdimensionerad Clubsandwish så blev det lite öl.

Wisby Hansapils från Visby Bryggeri som jag pratat om tidigare. Mer tjeckisk i stilen än vad jag trott men ren och fin i smaken. Det skulle visa sig bli kvällens bästa öl.

För därefter granskade jag den icke-belgiska kylen och hittade faktiskt lite jag inte druckit. Till att börja med en Irländsk red ale: Moling's Traditional Red Ale från Carlow. Rätt maltig, men inte helt balanserad och lite småtrist. Och ingen av den på etiketten utlovade rökigheten.

Så blev det något annat jag inte hört talas om: Merlin's Ale från Broughton, England. Bättre än den förra, men till slut bara en medelmåttig special ale. Trots att den enligt texten på flaskan ska vara bryggd i närheten av en buske där trollkarlen Merlin sägs vara begravd. Bah, maknadssnack.

2007-07-19

Sierra Nevada India Pale Ale

Ikväll blev det en brittisk öl från USA: Sierra Nevada Indian Pale Ale. Den härmar en engelsk IPA på ett mycket övertygande vis... Massor av malt, lite lätt rostad och en ordentlig, stram torr bitterhet med toner av aprikos och soltorkade tomater. Inte dumt.

Men det jag skulle skriva om var att, trots att jag köpt den på Systembolaget, den inte har funnits med på någon nyhetslista.

Ibland får Systembolaget in saker som inte "kommer med" i nyhetslistorna men ändå går in i det tillfälliga sortimentet. Jag har ingen aning om hur det egentligen går till, om det ska vara så eller vilka öl som dyker upp. I vilket fall brukar det vara intressanta öl som kommer i små partier. Gemensamt för dem (de brukar vara få, mellan noll och tre i månaden) är att de dyker upp kring den tionde i månaden om man explicit söker efter öl-nyheter på hemsidan och att de inte finns i någon butik (möjligen på Regeringsgatan i Stockholm). Och i juni var det Sierra Nevada IPA.

Ta det som ett litet tips. För den nyfikne.

Till denna åt jag några Pepperidge Farm Goldfish Cheddar från engelska Pepperidge Farm. Inte sådär jättegoda; jag hittade dem på English Shop, Söderhallarna. Men det finns några andra fiskformade snax med ostsmak som är mycket ostigare och därmed godare.

Svensk ölskatt och Amerikanska marknadsandelar

Å ena sidan kom EUs generaladvokat i går med uttalandet att svensk vinskatt var för låg i jämförelse med ölskatten: Artikel i DN.

Och jag vet inte om jag känner mig så engagerad i frågan. Att man paniksänkte ölskatten 1997 var ju uttalat för att skydda de svenska bryggerierna mot privatimportörer (samt den då spirande "alternativa Systembolagsverksamhet" som dykt upp i diverse lager och garage). Att nu påstå att meningen med sänkningen inte var just skyddandet av svenska intressen känns inte direkt... Övertygande. Jag gissar att en vinskattesänkning är i antågande.

Å andra sidan såg jag i en notis om försäljningsstatistiken för öl i USA att "craft beer" (vad är en vettig svensk översättning?) sakta men säkert tar marknadsandelar från de stora. Många års hårt arbete ser ut att löna sig. Jag gillar!

2007-07-18

Nils Oscars Pils


Nu sitter jag och dricker en Nils Oscars Pils från det numera Nyköpingsbelägna Nils Oscars Bryggeri. En bra tjeckisk pils som vågar ta ut svängarna en aning mer än de tjecksika ölen. Fina toner av margarin och jäst blandas med en balanserad beska.

Och det är just det som är den stora skillnaden mellan Tysk pilsner och Tjeckisk pilsner:

Den Tyska ska vara helt ren i smaken: Lite lätt malt och en ordentlig bitterhet (ofta från en blandning av Hallertau och lite Saaz), men inga andra smaktoner, den ideala smaken brukar beskrivas som "krispig". Tyska Jever är väl det främsta exemplet, men även Svenska Spendrups Old Gold är fullt acceptabel. Jever anser för övrigt att de är värdens bittraste öl, men det beror nog mest på att de använder en skala uppfunnen av dem själva

Tjeckisk pils/pilsner är mycket friare och har mer smaker. Kemikalien diacetyl, som kan bildas under jäsningsprocessen, ger smaker som påminner om smör/margarin/smörkola eller till och med köttbuljong. Dessutom används uteslutande humlen Saaz, som ger en torr, stram och lite limeliknande beska. I övrigt liknar den den tyska varianten: Ljust gul med stort skum, frisk och rejäl kolsyra.

Pils/pilsner/pilsener (beroende på språk) ska vara lättdrucken och passa för varma dagar, oavsett om den är av tjeckisk eller tysk typ. Och så ska den vara märkbart bitter. Annars blir det en lager, och det är något helt annat! Bitterheten gör dock att den inte passar så jättebra till kryddstark mat.

Till detta några små "Ölkorv i bit jalapeño" från Lithells. OK chilikryddning men inte så mycket mer att prata om. Mer om ölkorv hade jag tänkt skriva senare här.

2007-07-17

Bastant = Alt - Sigtuna svarar


Igår kom det ett mail från Peter Forss, VD på Sigtuna Brygghus. Snabbt jobbat såhär i semestertider!

Han svarade mycket trevligt och intresserat att fler kunder hade påpekat att Humle-Hildas Altbier varit trögflytande, och att orsaken var någon mikroorganism som blivit förtjust i ölet. Han rekommenderade starkt att jag skulle reklamera till Systembolaget. Vi får se om jag lyckas hitta fram kvittot.

Dessutom påpekade han att fällningen jag sett i deras öl inte alls var de mineraler jag trott, utan reser av jäst och humle. Inget konstigt med det alltså.

Mitt intryck av Sigtuna här nu blivit ännu bättre. Bravo!

Öl och pizza

Öl och pizza. Den perfekta kombinationen av mat och dryck, sägs det. Det är till och med så att en amerikansk hemmabryggare gjort en pizzasmakande öl som han hoppas kunna sälja till ett större bryggeri.

Så igår när jag gick in på min gymnasietids stampizzeria Napoli i Norrköping och tvekade mellan favoriterna Cannibale och Hot-Hot så blev det den sistnämnda. Tomatsås, ost, färska tomater, röd paprika, köttförssås och inte minst "Staka kryddan" på en knaprig botten ger inte mer att önska vad gäller pizza.

Till det en Spendrups lättöl. Inga konstigheter...

Det var bara det att något i pizzans smak skar sig ordentligt med ölens lätta humlebeska, som blev överdrivet metalliskt, närmast kemiskt och obehaglig. Troligen var det något med sötman i köttfärsen och något i den kraftiga paprikan som fick till det här.

Så alla pizzor funkar inte till öl. I alla fall inte den här enkla ölen.

Annars rekommenderar jag verkligen Napoli, både för pizza och kebab. Även om de borde byta ut de slitna stolarna.

2007-07-16

Barers öppnande och Millingstorp

Efter benägen hjälp från folket på Svenska Ölfrämjandets forum har följande fakta framkommit:
  • Oliver Twist öppnades våren 1993
  • Akkurat öppnades december 1995
Annars är jag åter lite småirriterad på Millingstorps Gårdsbryggeri som inte alls brygger öl. De odlar korn, som mältas i Tyskland och sedan bryggs av Privatbreauerei Wittinger. Vilket de gör med den äran, det starka Runölet är en riktigt god och törstsläckande lager. Men bryggeri? Nej...

2007-07-15

Inte mycket till action

Idag har det inte hänt mycket på ölfronten... Man ska inte dricka öl hela tiden även om det är gott. Annat än att jag skickat ett mail till Sigtuna Brygghus och frågat om Humle-Hilda.

Under tiden kan ni ju läsa om vad Per Ahlin skrev om svenska beställningsöl i Dagens Nyheter i våras.

2007-07-14

Tjocka Humle-Hilda och beställningssortimentet


Jag tänkte just dricka min sista flaska av Humle-Hildas Altbier från Sigtuna Brygghus. Men av det blev det inget, den var nämligen tjock, närmast trögflytande. Den saknade i stort sett skum och i vätskan flöt det omkring små saker som direkt löste upp sig.

Jag provade att smaka lite lätt på den, och den smakade OK, men jag vågade i alla fall inte dricka av den. Undrar vad som hänt?

För övrigt var den flaskan en del av "Brygghusets Mixlåda", en mycket intressant produkt som jag hoppas att fler mikrobryggerier tar efter. Varunummer 83273, beställningssortimentet. Den innehåller fyra flaskor vardera av Humle-Hildas Altbier (Altbier), Biskop Stefans Kalk (Witbier) och Gas-Jannes Golden Ale (Kölsch). Enda nackdelen med den är väl att man bara kan beställa den i Stockholms och Uppsala Län.

Det känns som om beställningssortimentet för en allt mer tynande tillvaro. Nyheterna får man leta fram själv genom att jämföra gamla och nya prislistor. Och det kommer knappt några nyheter. Det, och att man oftast är tvungen att köpa ölen lådvis lockar ju knappast. Det känns som den numera bara finns för att hålla EU på armlängds avstånd.

Nåja, jag hittade en Anchor Summer Beer att dricka i stället.

Telefonrådgivning

Mina vänner som just nu är i Danmark ringde. De hade kommit till specialistbutiken BarleyWine och behövde ha lite rådgivning. Och det är klart man ställer upp!

På frågan om vad man skulle välja för lambic utan att veta vas som fanns rekommenderade jag det mesta från Brasserie Cantillon och framför allt Brouwerij Drie Fonteinen. Båda gör kompromisslös lambichantverksmässigt vis.

På frågan om Deus var någonting att ha trots det höga priset (ca 140 DDK for 70 cl) svarade jag "Japp! Om du tänker dig en champagne gjord på veteöl i stället för vitt torrt vin så är det precis vad det är."

Sedan började han prata om en Barley Wine med både kapsyl och patentkork. Och så en massa märken som jag inte hört talas om.

Lät som en trevlig lördagslunch.

Helgläsning: Horst Dornbush skriver om öl och civilisation

"De första som bryggde öl var sumererna för sådär tiotusen år sedan" brukar det låta när man på en ölprovning ska dra igenom ölets historia på fyra minuter. Och så räcker det med det.

Det räcker dock inte för Horst Dornbusch, en av världens främsta ölhistoriker. Han har genom åren skrivit elva långa krönikor under rubriken "öl och civilisation" för Beer Advocate. I dagarna har den senaste publicerats, och den berättar var som hände efter sumererna. Rekommenderad läsning som återfinns här.

Den som är det minsta intresserad av öl bör läsa hans historiska krönikor (vissa tar även upp USAs alkoholpolitik). För er bekvämlighet har jag samlat dem här:

  1. What's the Best Training for a Politician? A Brewing Apprenticeship!
  2. When Did Beer Get Its Start in North America?
  3. Which Came First ... the Bread or the Beer?
  4. The great beers of Québec - A Discovery!
  5. Born to Be (Beer) King
  6. Belgium: A Brew Melting Pot
  7. Egyptian Beer for the Living, the Deal ... and the Gods
  8. From Celts, Germans, and Flemings, ... British Ale Doth Spring
  9. Iron Age Braumaisters of the Teutonic Forests
  10. Beer: The Midwife of Civilization
  11. Whatever happened to Sumerian Beer?

Framför allt text #6 rekommenderas tveklöst till alla som någon gång funderat över varför just Belgisk öl är så... Belgisk.

Soundtrack: Spinners "I'll Be Around" (1972), Koop "Beyond the Son" (2006), Count Basie & his Orchestra "The Kid form Redbank" (1957)

2007-07-13

Välkommen, Sandbacka Bryggeri!

Jag blir alltid lika glad när jag hör talas om ett nystarat svenskt bryggeri.

Det här heter Sandbacka Bryggeri och ligger i Sandviken. De har i dagarna levererat sin första batch öl. Trevligt!

Den intresserade kan läsa mer i Arbetarbladet. Nyheten snappade jag upp hos Svenska Ölfrämjandet.

Snapphaneöl

Snapphaneöl heter en ny öl som kontraktbryggs av Två Bryggare i Ystad. Det ska vara en nyskapande blandning av öl och svagdricka. Vi får väl se. Under tiden kan man läsa om den i Trelleborgs Allehanda.

Två Bryggares egna öl har hittills inte övertygat mig. Alls. Jag tror jag druckit två av deras öl vid tre tillfällen (på flaska), och samtliga gånger har de varit infekterade eller bara smakat jättekonstigt.

Snabbare än Systemet!

För de som är ivriga av sig och inte kan vänta tills Systembolaget uppdaterar sin utmärkta hemsida så kan man kolla hos BK Wine som brukar lägga ut nyheterna (även öl) på sin nyhetssida.

Vad gäller augusti ser jag fram mot Left Hand Sawtooth Ale och Brooklyn Local 1. Och så kommer kejsarölen, men jag vet inte riktigt... Den är lite för mycket i allt för mig. Slåtteröl från Oppigårds har jag gillat förr och det är skönt att de i alla fall har en svensk microbryggeriöl den här månaden. De stora svenskarna är dock frånvarande.

Soundtrack: Swing-a-Ling Sound System "Right Time" (1992), Paul Rein "Min i natt" (1984), Duran Duran "Is There Something I Should Know?" (1983), Björn Skifs "Vild och vacker" (1985)

2007-07-12

Herslev Høst Bryg Mjødurt

Just som jag insett att jag borde lugna ner mig med skrivandet så får jag ett mail från Herslev Bryghus, beläget i den jättetrevliga danska orten Roskilde:

De har börjat ta fram årets höstsäsongsöl, Høst Bryg Mjødurt, se den här nyheten. "Mjudørt" som ingår verkar vara älggräs (danska Wikipedia och länkar till svenska Wikipedia är ingen dålig ordbok!).

Spännande, jag gillar örtkryddade öl och älggräs vete tusan om jag haft möjlighet att dricka förut. Jag har provat en annan dansk örtöl, den pors-kryddade ölen från Thisted, Porse Guld, men den var rätt blek.

Soundtrack: P4 Radiosporten. Heja Elfsborg!

Skriver jag för mycket?

En jobbarkompis frågade idag
Det skrivs mer i "Ofiltrerat" än i alla de andra personliga bloggarnajag läser tillsammans. :) Har du semester eller är det bara tråkigt på jobbet? :)
Och... Tja... Jag har inte semester än! Däremot har jag genom åren laddat upp med en del att skriva lite mer otvunget för fler än mina vanliga kompisar. Och så har jag ett litet arkiv att ta från, samt ett par lappar med ämnen för en sådär 20 inlägg till. Beware!

Och nu dricker jag en Bigfoot igen... Jag har två flaskor till. De ska jag nog spara i ett eller två år och se hur de utvecklar sig.

Soundtrack: Everything But The Girl "Another Bridge" (1984), Nationalteatern "Jenny, havens skräck" (1976)

Akkurat - ett försvarstal

En del av Akkurat. Öl? Japp!


Okej. Jag var väl lite ensidig i ett tidigare inlägg. Akkurat har sina klara fördelar det stället med.

Akkurat var det första stället jag drack real ale på. Liksom lambic och en del andra konstigheter.

Akkurat var det första stället där jag ens hörde talas om en cuvée.

Akkurat var det första stället jag var på som aktivt använde öl i matlagningen (annat än porterstek då).

Akkurat var nog banne mig det första stället jag var på som verkligen älskade öl!

Jag försöker så här i efterhand komma på när jag först var där. Med sambons hjälp har jag kommit fram till att jag var i Stockholm ensam. Jag minns också att jag åt "kvällens husman" som var en jättegod gryta med älgkött i. Frågan är bara när det var? Jag räknar baklänges och den bästa gissningen är nog att det var 1998 eller 1999.

Undrar när de startade? Hm. De bör ha varit före Oliver Twist som startade 1993. Äh, jag skickar ett mail och frågar!

Akkurat var en av de första "äkta" ölbarerna i Sverige. Okej, det har funnits andra som Soldaten Svejk och... vad nu den där tjeckiska krogen hette vid tunnelmynningen på Tunnelgatan? Jag tror att det är en kristallbutik där nu.

Men Akkurat var annorlunda. De åkte omkring i Belgien och handlade årgångsöl från nerlagda bryggerier, de hade en real ale-anläggning. De hade personal som kunde ölen, ja till och med var lite kära i öl. De initierade öl som den kraftfulla Hell och hjortronlambicen Cantillon Soleil De Minuit (de har samarbete både med Jämtlands och Cantillon) och de har ett fantastiskt lager av gammal belgisk öl... Akkurat var väldigt intresserade av de svenska mikrobryggerier som började dyka upp i början av 1990-talet, och förutom Belgien tog de in öl från USA som öppnade en helt ny smakvärld för många inklusive mig. Och så har de musslor, som min sambo älskar men inte jag äter.

Men ändå. Stället har i mina ögon tappat lite. Det är för mycket folk, det är för stimmigt och stressat, både bland gästerna och personalen. Och bakgrundsmusiken är för hög och enformig (oj vad jag känner mig stofilig när jag skriver det där)... Och den roliga mix av folk som fanns där för några år sedan har blivit mer likriktad.

Nej, Akkurat är inte dåligt. Men jag gillar Oliver Twist bättre.

För övrigt blev det åter sill och potatis till middag. Till detta Carlsberg Hof igen. Och som snaps Aalborg Krone Akvavit. Påminde en hel del om OP Andersson...

Soundtrack: Jocke Boberg "Carnival Battle Tool" (2005), Universal Robot Band "Shake Your Tambourine" (1976)

It's More Fun To Drink Weiss

Fick just ett SMS från ett par bekanta som är över i Köpenhamn ett par dagar. De sitter tydligen och dricker Ralf Hütter Dunkel Weissbier på okänd bryggpub.

Hmmm. Undrar om den har en syntetisk smak?

Akkurat eller Oliver Twist?

När jag ändå håller på och gnäller på dåligt uppdaterade webbsidor så... Akkurat, stockholmskrogen som kan det där med öl och whisky, har inte längre en inaktuell nyhetssida.

De har tagit bort den helt.

Jag vet inte om det är postitvt eller negativt.

Å andra sidan har jag på senare år gått mindre och mindre på Akkurat utan håller mig i stället på systerkrogen Oliver Twist när jag är i Stockholm. Mycket trevligare stämning, intressantare ölurval och trevligare personal.

Slagsida - riktigt gott tilltugg

Utsikt från Ribbersborgsbadet, bilden tagen någon gång i samband med tiltuggsätandet.

Ur arkivet, det här skrev jag 2006-07-15:

[vi hittade en pub i Limhamn] ett par kvarter bort. "Cutty Sark" hette den, temat var marint och det verkade vara en mycket välskött kvarterskrog med ganska förmöget klientel. Jag beställde en pint Kilkenny och vi granskade matsedeln noga. Bådas blickar riktades mot "Kökets special-starter": Slagsida.

Det visade sig vara panerade ansjovisfiléer som serverades med stekt bröd, friterad persilja och béarnaise. Vi beställde givetvis! Det marina temat återkom i det tjärade snöre som höll samman bestick och servett. Folket runt om hade kommit in i en upphetsad debatt om madrasser och sängbottnar.

Rätten kom in. Och det var troligen den bästa tilltugg-rätt jag någonsin ätit. Ansjovisen var panerad i ett riktigt tjockt lager skorpsmulor vilket fick den att likna janssons frestelse. Det vita
brödet var enbart torrt värmt på stekbordet vilket gjorde det frasigt, vilket även gällde för de ordentliga högar med persilja som skickligt undvek den mycket lättrinnande bearnaisen. En helt himmelsk smakupplevelse.

2007-07-11

Veckans humletips

I ett svar till en person som påpekade att Sierra Nevada Bigfoot Barleywine Style Ale har en IBU på 90:
Bigfoot var lite av en besvikelse. Visst, en helgjuten amerikansk barley wine, men inte alls den "humle som man löst upp i lite öl" som jag blir sugen på då och då. I den kategorin rekommenderar jag verkligen en dansk öl: Nørrebro North Brigde Extreme som fanns på Oliver Twist för några veckor sedan. En lömsk dricka.
Annars har kvällen spenderats med att dricka Slots Pilsner 2,8%, bryggd av Maribo för ICA. Kanske inte lika hög IBU i den va?

Soundtrack: Tony Allen "Road Close (Dance Dub)" (?)

Om bryggerier/barer och deras kundrelationer

När jag började inventera branschen i samband med att jag blev ansvarig för Sverige-delen av Beer Advocate så skickade jag lite frågor ("Är den bifogade öllistan komplett?" "När startade ni tillverkningen?" "Licensbrygger ni någonting?" "Hur många öl serverar ni på flaska och tapp?") till flera olika bryggerier, barer och distributörer. Egentligen inga konstigheter.

De flesta svarade inte alls.

Jag har fortfarande inte fått ett enda svar från någon av cirka 20 barerna/restaurangerna jag skickade till! Troligen hade de som policy att kasta allt som inte var bordsreservationer.

En del av de stora bryggerierna skickade tillbaka något urklipp från websiten med företagshistorik eller ett artigt standardsvar om att uppgifterna fanns på hemsidan.

De bästa svaren fick jag från de allra minsta bryggerierna Flera av dem kom med mer information än vad jag hade bett om i en ton som gav klara eldsjäls-vibbar; det var killen som kokade vörten och slängde i humlegåvorna som skrev. Ja, som ni anar av texten innan var Slottskällans en av dessa.

Fast en av de riktigt små var i stället lite arg på mig för att jag hade skrivit ut deras adress på Beer Advocate: "Vi vill inte ha hit tjuvar här i bryggeriet!".

Dessutom: Svenska bryggerier är generellt usla på att uppdatera sina websidor. Det är inte ovanligt att det går halvår mellan nyheterna, och när de ibland kommer så är de inaktuella. Visserligen förstår jag att de här företagen vill brygga och sälja öl mer än allt annat, men jag undrar om de inte underskattar intresset ute i landet? Jag försöker komma på något lysande undantag. Visst, Spendrups och Carlsberg Sverige är bra, fattas bara annat med de marknadsavdelningarna. Åbro är rätt dåliga för sin storlek. Men det verkligt goda exemplet är göteborgarna Dugges: Precis så ska en webbsida vara (även om de inte mämner min favorit, den amerikanska humlesläggan High Five).

Soundtrack: Malclom McLarren "Obatala" (1981), Big Money "Ruby Slippers" (1992)

Vit är vit är vit

I morse undrade jag om Slottskällans Vit var samma som Slottskällans Vit Sommaröl. Jag skickade frågan till Slottskällans Bryggeri, och precis som vanligt fick jag ett långt och trevligt svar på ingen tid alls.

Heja Slottskällans!

I korthet berättade Urban Nilsson att det var samma gamla vanliga Vit, men att Systembolaget begärt att de öl som skulle lanseras i juni skulle ha något slags sommarkoppling. Så då la de till ett ord på etiketten, "Sommaröl". Och Vit passar ju onekligen på sommaren.

Så var den gåtan löst.

Tips för danmarksresenären

Från ett annat forum fick jag frågan

Är det nåt särskilt man borde dricka i Köpendanmark, eller ska vi bara kasta oss på mikrobryggerierna?
och jag svarade

Det ska ni göra. Och i Köpenhamn är det olagligt att missa Nørrebro. Kolla den här resultatparaden (siffrorna är viktade betyg, 5 är högst):
Jag är nästan säker på att jag druckit deras IPA också. Den var nog också smaskens.
Och så fick jag åter lite dåligt samvete för att jag inte varit i Köpenhamn på nära 15 år. Det skulle blivit en resa dit om en månad, men det blev en rakt genom Jylland i stället.